14 mars 2009

I love my doctor

Posted in Mental status den 12:01 av lilithsblogg

Igår var en bra dag, med undantag då av att trollen åkte till pappa för en vecka. Hade telefontid med min läkare, som gick oväntat bra. Äntligen har han tagit det här med ångest på allvar. Vi har ju inte riktigt varit överens om det. Han har tidigare ansett att visst kan man ha ångest, men ta sig utanför dörren kan man alltid ändå, det gäller bara att intala sig själv att man kan det. Så funkar det ju inte riktigt för mig. Vissa dagar klarar jag av att hantera ångesten och då är det inga problem att ta sig utanför dörren. Musik i öronen och ut, det funkar fint.

Andra dagar så låser sig hela kroppen. Då går det inte att ta klivet ut, oavsett hur mycket jag vill det. Har fått ställa in möten och läkarbesök osv just pga ångest.

Men nu har tydligen min läkare tänkt om, och insett att det faktiskt är ett stort problem för mig. Så han skrev ut en medicin som är lite annorlunda än de vanliga ångestdämpande jag äter. De äter jag ju bara vid behov, när jag har ångest. De här ska jag ta morgon och kväll så att de hela tiden är aktiva i kroppen och kan förhindra att jag får ångest, och när jag får det så dämpar de ångestattackerna.

Sen tog jag även upp det där med att jag vill boka tid för ett läkarbesök så att vi kan gå igenom vad min diagnos innebär. Jag fick ju inte veta någonting, utan det lilla jag vet har jag snappat upp från olika bloggar med folk som har samma diagnos som jag har.

Den sista och största saken var att jag sa att jag fått veta att det finns ett DBT-team här i stan, och jag vill gärna ha en remiss dit. Hade väntat mig att han skulle säga något om att han ville vänta med det tills alla utredningar är klara osv. Men icke, han sa på en gång att han tyckte att det var en väldigt bra idé och att han skulle skriva en remiss på en gång.

Nu vet ju jag inte så mycket om vad DBT innebär mer än att det är inriktat mot folk som har diagnosen Borderline. Så han förklarade lite, och nu vet jag vad jag kommer att syssla med de närmsta åren. Nu vet jag ju inte om det går till så här i alla städer eller bara här i Eskilstuna. Men tydligen är det en intensiv behandling flera gånger i veckan, som kan pågå i några år. Funkar finfint med mig.

Visst vill jag komma igång och jobba, men det får vänta. I längden tjänar jag på att köra det här i några år för att komma tillrätta med mig själv. Skulle jag strunta i det här och gå direkt på jobb, så är sannorlikheten att jag kommer att krascha rätt stor.

Så nu är det en väldigt nöjd Lilith för tillfället. Iofs, så som jag funkar så kan det hända att innan dagen är slut så har vi haft en nöjd Lilith, en deprimerad, en glad, en överlycklig, en sorgsen, en förbannad, en stressad osv osv.

12 mars 2009

Ångest

Posted in Mental status den 11:20 av lilithsblogg

Just nu är det mycket ångest. Ångest över ekonomin den här månaden. 400kr mer i räkningar pga att min rabatt hos Bredbandsbolaget är slut, så nu betalar jag fullpris. Det hade iofs varit helt ok om det inte var så att mina inkomster kommer att minska med någon tusenlapp iom att småtrollen kommer att vara varannan vecka hos Kim. Så där försvinner underhållet på drygt 2000kr. Och sen sänks ju min norm hos försörjningsstöd. Och mitt i allt detta så ska jag ha råd att köpa presenter åt Skruttan som fyller nästa månad, baka och köpa tårta som går på någon hundring. Hur det här ska gå ihop är något min hjärna sysslar med dygnet runt för tillfället. Och då hamnar ångestfaktorn på en stark 12 på skalan 1-10. Bajs

05 mars 2009

Ångest

Posted in Gnäll, Mental status den 15:10 av lilithsblogg

Kom pengarna efter klockan 15? Självklart inte. Går det att få tag på min handläggare? Självklart inte. Har min piercing just idag bestämt sig för att bli röd, irriterad och ömmande? Självklart? Har jag bakteriedödande hemma? Självklart inte. Går det att handla allt det som är absolut nödvändigt för att vi ska klara oss om pengarna kommer nästa vecka? Självklart inte. Har Lilith precis haft en ångestattack som inte gick att dämpa med lugnande? Självklart.

03 mars 2009

Winnerbäck

Posted in Mental status den 17:10 av lilithsblogg

Jag har lyssnat oroväckande mycket på Winnerbäck idag. Alla som känner mig vet att när det spelas mycket Winnerbäck är jag på väg neråt. Fast jag vet inte om det bara är ångesten som gör att det känns som så, eller om ångesten var första steget ner, och nu kommer det andra. Så det som jag hade planerat skulle bli en rätt kort sjukskrivning kan nu i själva verket bli hur lång som helst. Jomensåatt det här blir skoj det.

Morgonkram

Posted in Mental status den 12:23 av lilithsblogg

Vaknade i morse och gjorde som alltid. Kissade, satte igång kaffet och satte mig vid datorn. Drack kaffe och läste bloggar, snurrade runt på facebook osv. När sista klunken kaffe var svald och det började bli dags att kickstarta dagen så kom ångesten och gav mig en jättekram. Och dagen som började så bra.

02 mars 2009

En halv lösning på moment 22

Posted in Mental status den 19:55 av lilithsblogg

Efter ett samtal med min läkare så är jag nu sjukskriven fram tills jag har hittat den nya vardagsrutinen och inte längre känner ångest dygnet runt. Han ökade doseringen av en medicin, och vi ska höras igen nästa vecka för att se om det kan behövas göra något mer.

När jag tänkte på det så slog det mig, efter att han gav mig diagnosen borderline så har vi inte pratat om det. Ingen förklaringen om vad det innebär. Eller ja, det kanske jag fick då, men det fastnade inte i huvudet i alla fall, har inget minne av det alls. Och vi har inte diskuterat någon form av behandling alls, vare sig medicinsk eller kbt. Det måste jag prata med honom om nästa gång. Vi har ju enbart inriktat oss på att jag ska bli diagnosfri från det bipolära, och ta en sak i taget. Men även om vi ska lösa ett problem i taget, så vill jag gärna veta vad min diagnos innebär.

Moment 22

Posted in Mental status den 13:36 av lilithsblogg

Idag var jag på ett första möte med Tunaprojektet. Svårt att förklara riktigt vad det är, men man kan säga att det är steget innan arbetsträning. Mötet gick bra, och jag ser verkligen fram emot nästa gång, när vi ska diskutera lite mer ingående vilken slags praktik och hur många timmar och dagar i veckan jag ska starta på.

Så har vi ju då det här lilla problemet med min stresskänslighet. Allt som går utanför min normala dagsrutin stressar mig negativt. Och min kropp förvandlar stress till ångest. Så hur mycket jag än ser fram emot att få komma igång på riktigt med det här, så går jag runt med konstant ångest.

Jag vet att när jag väl kommit igång med praktik så blir det ju en del av den normala dagsrutinen, och kommer inte längre att orsaka ångest, men just nu vill jag bara krypa ur skinnet för att slippa ångesten. Tur att min läkare kommer att ringa mig nästa vecka för att höra hur det gått med den nya medicinen jag börjat med, för det börjar vankas sjukskrivning för min del. Som tur är så kan jag vara sjukskriven och ändå vara aktiv i Tunaprojektet. Just nu låter det som en väldigt bra lösning för min del.

22 februari 2009

Oh joy

Posted in Allmänt Babbel, Barnen, Mental status den 09:29 av lilithsblogg

Jag ser inte fram emot idag kan jag säga. Vi ska hem till pappa, och det ser jag iofs fram emot. Men Maja är på sitt värsta humör idag. För ett litet tag sen stod Leo en bit framför henne, och då skrek hon ”jag vill inte se på dig” och sprang i på sitt rum. Där ligger nivån idag.

Det andra är att vi tar tåget hem som går 17:44 hem från pappa. Mina barn är vana att hamna i sängen klockan sex på kvällen. Vi kommer att vara i stan klockan sex, hemma runt halv sju, så de kommer att komma i säng klockan sju. Att rubba deras tider ger inga bra resultat. Det var det som hände igår nämligen. Då var mamma och Stefan här och trollen kom i säng klockan sju. Därför är Maja som hon är idag.

Men vi kan inte ta ett tidigare tåg heller hem från pappa, för de går bara en gång varannan timma på helgerna, så då hinner vi bara dit och vända.

Så idag är det stress, och vi vet ju alla hur bra jag funkar då. Men det ska ju bli kul att träffa pappa i alla fall.

21 februari 2009

Stress, stress och lite mera stress

Posted in Allmänt Babbel, Mental status den 07:30 av lilithsblogg

Det är lite mycket just nu, och eftersom jag är otroligt stresskänslig så får jag ångest av ingenting för tillfället. Därför blir det inte så kul att ha en massa saker inplanerade. Jag behöver min dagliga rutin. Ett litet avbrott här och där är helt ok, men inte att ha planer fredag, lördag, söndag, måndag, tisdag och torsdag. Så just nu ligger min stressmätare i topp.

Igår var vi på stan. Vi har ju börjat på hoppis och skuttis jag och småtrollen på lördagar. Och Maja vet ju att mamma har riktiga träningskläder, så det vill ju självklart hon också ha. Glöm det sa hennes mamma som vägrar slänga ut flera hundra på träningskläder som ska användas en gång i veckan och som hon troligtvis växer ut om några månader. Så vi kompromissade. Istället för ett par jazzpants för 300 kr så blev det ett par jympatajts från hm för 79. Och istället för ett par jympadojor för 349 (hon har kalle anka-fötter och kan inte ha vanliga skor från din sko utan bara dyra märkesskor) så blev det ett par hello kitty-sockiplast och ett par dansskor, båda inköpta på hm. Och hon kunde ju glömma en träningstopp för 300kr, en fin t-shirt från hm för 69kr funkar precis lika bra.

Ungarna uppförde sig exemplariskt på stan, men ändå var jag så otroligt stressad så jag vill bara skrika rakt ut och proppa i mig en karta atarax. Men för att uppmuntra Maja så lät jag henne välja vart vi skulle äta. Hon brukar alltid välja kinarestaurangen så det är lugnt. Där är det avslappnat och lugnt och jag kunde varva ner. Trodde jag, för skitungen valde McDonalds, en fredagseftermiddag. Där varvar man inte ner. Så när vi väl kommit hem och jag fått dem i säng så kraschade jag i datastolen där jag sen satt och pratade med Rasmus medans jag väntade på att få gå och lägga mig.

Och idag är det hoppis och skuttis, vilket jag ser fram emot, speciellt som det är första gången Leo är med, förra gången var det ju bara jag och Maja.

Imorgon ska vi till pappa och fira honom. När han fyllde var ju Maja sjuk, så vi åker dit och firar i morgon istället. Först buss sen tåg, och samma sak på väg hem. Vi kommer vara hemma långt efter barnens läggtid. Stress.

På  måndag har jag läkartid. Byta från p-spruta till något annat.

Tisdag till apoteket och hämta ut medicin som är beställd och kommer in då, som jag egentligen skulle hämtat igår men som inte fanns inne.

Torsdag till polisen och skaffa nytt idkort. Mitt gick ut i november 2007 så det kan ju vara på tiden.

Plockar man ner det här så är det småsaker, men så många dagar med inplanerade saker funkar inte för mig. Men allt är viktigt så inget kan bokas om. Och jag känner redan nu att jag bara vill krypa ner under täcket och komma fram på fredag efter trollen är lämnade på dagis, men det funkar ju inte riktigt.

Så nu fokuserar jag mig på en timma i taget, tills på fredag. Då är det soffläge som gäller från det trollen är lämnade på dagis tills det är dags för sängen. Eller ja, med adhd så blir det soffläge i tio minuter tills det spritter i kroppen, gå upp och pyssla, titta tio minuter till, pyssla osv. Men jag njuter av tanken på att ligga i soffan en hel dag.

16 februari 2009

Helvete helvete helvete

Posted in Mental status den 20:26 av lilithsblogg

Jag blir så fucking djävlans skitless. Allt har gått så bra, jag har mått bra, livet har varit bra. Sen råkar det ta liiite för lång tid för min handläggare att skriva ut en rekvisition på medicin, så nu är jag omedicinerad sen någon vecka tillbaka och nu är det stora, svarta mörkret här igen. Tidigast fredag kan jag hämta ut min medicin och då får jag börja om från början igen. Från botten till toppen, istället från nästan toppen till toppen, vilket är ett mycket mindre steg. Eller ja, riktigt på botten är jag inte, har nog en bra bit kvar det. Men varje minut utan medicin är ett steg närmare botten. Och dit vill jag inte igen, aldrig någonsin. Och jag blir så less på att allt alltid ska halka flera steg tillbaka, så fort det gått något steg framåt. Och jag vet inte hur många gånger till jag ska orka kämpa mig upp igen. Och just nu vill jag bara gråta, och det är precis vad jag tänker göra.

20 januari 2009

Today is Emo monday

Posted in Allmänt Babbel, Barnen, Mental status den 00:00 av lilithsblogg

Idag har jag haft en emodag. Jag har det lite till och från, lite som en depression-light. Det känns precis som det brukar kännas innan depressionen slår till med full kraft. Jag är orkeslös, inget känns kul, inget blir gjort, och jag vill inte göra nåt.

Det tog mycket samlande av kraft för att ens rensa kattlådan, och klockan var närmare sju på kvällen när jag äntligen micrade en matlåda. Då hade magen gnällt i timmar över att ha blivit tvingad till att bara få kaffe till frukost, lunch och middag.

Största delen av dagen har spenderats framför datorn. Slösurfat utan att ha hittat något roligt, börjat på blogginlägg som var så tråkiga så att till och med jag höll på att somna medans jag skrev dem.

Det mest kreativa jag lyckats med idag var att runt lunchtid slänga i moppen i tvättmaskinen. Det var mer än välbehövligt. Den ligger fortfarande kvar i maskinen. Jag har inte orkat plocka ur den. Det säger allt om dagens status.

Men i morgon är jag fit for fight igen. Då ska jag ner och skaffa mig ett träningskort, träningssuget är tillbaka kraftigt med undantag för idag. Ska även unna mig en lunch på stan. Det blir tråkigt att leva på matlådor, men det är ännu mera tråkigt att laga mat åt sig själv bara när trollen inte är hemma.

Dagens höjdpunkt var att Rasmus kom förbi efter skolan. Han skulle hämta sina hörlurar till mp3-spelaren och passade på att stanna kvar och umgås med sin emomamma lite. Min ljuvliga ängel vad jag älskar dig. Jag vet att större delen av min tid går åt till att hålla reda på småsyskonen. Men du ska veta att jag verkligen värdesätter våra kvällar efter att småtrollen har somnat. Då det är bara du och jag som läser läxor, pratar om livet och bara myser.

05 december 2008

Bleh

Posted in Barnen, Mental status den 11:57 av lilithsblogg

Usch, den här dagen kommer inte att bli bra. Och orsaken till det började igår kväll. Leo var övertrött när han skulle lägga sig. Han låg och klappade i händerna, jag fick säga till. Han låg och ropade, jag fick säga till. Han låg och sjöng, jag fick säga till. Och till slut, efter en timma, så blev jag en sån där mamma utan tålamod som jag avskyr att bli. Jag röt i ordentligt. Och fick så klart genast skuldkänslor och kröp ner bredvid honom, höll om honom och sjöng ”nu i ro”. Då somnade han på bara några minuter.

Så jag tänkte att jag skulle tanka lite kärlek nu på morgonen. För idag ska de ju till Kim och jag ser dem inte förens på onsdag. Men tji fick jag.

Min medicin jag äter har bieffekten trötthet, vilket så klart är underbart för mig med mina sovproblem. Men igår glömde jag bort att ta dem vid den vanliga tiden. Så tröttheten satt i alldeles för länge i morse. I vanliga fall vaknar jag av mig själv runt sju. Då finns det gott om tid till mysmorgon.

Inte idag. Trollen väckte inte mig, och jag vaknade kvart över nio, en kvart innan trollen skulle vara på dagis. Som tur var hade Rasmus fixat frukost åt dem. Men tycker ändå han borde ha väckt mig. Jag vet att han lät mig sova för att vara snäll, men just den här gången blev det fel.

Så stress, stress för att få småtrollen klara till dagis. Inte en chans till något morgongos. Och när jag stressar så blir jag grinig och otålig. Ungarna skötte sig exemplariskt med påklädning och allt. Men ändå var det en stressad mamma som lämnade trollen på dagis.

Och nu får jag inte träffa dem förens på onsdag. Så nu sitter jag här och känner mig som världens sämsta mamma, trots att jag vet att sånt här händer alla.

17 oktober 2008

Snorigt

Posted in Allmänt Babbel, Barnen, Mental status den 10:47 av lilithsblogg

Leo blir sjuk när som helst. Han hostar och näsan rinner. Jag tänkte hålla honom hemma från dagis idag, men det ville han inte. Dock hann vi bara halvvägs till dagis innan han ville sitta i vagnen resten av vägen. Det har nog aldrig hänt förut. Så jag sitter bara här och väntar på att dagis ska ringa om att han har fått feber.

Maja hostar och snorar också, men har ändå samma energi som hon brukar. Dock är hon lite gnälligare än vanligt, så febern slår nog till hos henne också så småningom.

Rasmus ringde precis. Han är hemma från skolan idag. Feber och förkyld. Han kommer senare idag, men visste inte riktig när.

Jag är lite småfebrig, ont i halsen och näsan rinner.

Så egentligen borde allt kännas usch och blä, men konstigt nog känns det riktigt bra. Jag sitter här med en mugg kaffe. Jag fryser och snörvlar, det gör ont i hela kroppen och jag har ett hem som ska fredagsstädas, som jag inte förstår hur jag ska orka med. Och ändå så sitter jag bara och ler lite för mig själv. Jag förstår mig inte på mig själv, men njuter av att att det känns bra.

15 oktober 2008

The day from hell

Posted in Barnen, Familjen, Gnäll, Mental status den 11:12 av lilithsblogg

Igår var en riktig skitdag.

Först pausade jag en vänskap som varat i över 25 år. Jag kan inte sitta och titta på när hon förstör sitt liv, och låter alkoholen fatta alla beslut åt henne. Det går tyvärr inte. Jag är trött på fyllesamtal mitt i natten där hon beklagar sig över hur hennes liv är och att ingen förstår henne. Jag är trött på att bara sitta bredvid och titta på hur hela hennes liv rinner henne ur händerna.

På eftermiddagen ringde mina troll på väg hem från dagis. Eller ja, de ringde inte själva, deras pappa hjälpte dem. Leo var glad som alltid. Maja däremot var trött och ledsen och grät och ville komma hem. Det gör ont i hela kroppen att behöva säga nej, och vi träffas ju i morgon. Hon är precis likadan här nån dag eller två innan det är dags att åka till Kim. Hon vill till pappa då på en gång och är ledsen. Och man känner sig så hjälplös.

På kvällen ringde pappa. Samtalet började bra. Han bad mig att ta fram instruktionsboken till tvättmaskinen så att han kunde hämta den idag innan han skulle åka och få tillbaka pengarna för tvättmaskinen. So far so good. Jag plockade fram den på en gång medans vi pratade. Sen kom det, han började skälla ut mig. Jag ställde till en massa problem för honom med hela det här, nu måste han åka både hit och dit för att ordna allt och han hade minsann utvecklingssamtal med min lillasyster också som han skulle hinna med och hur skulle han hinna allt och förstod jag vad jag ställde till med? Hallå, det var du som ringde mig och sa att du hade begärt pengarna tillbaka för tvättmaskinen. Hur är det då jag som ställer till det?

Där brast det, jag la bara på luren. Han ringde hela kvällen igår, och har ringt idag och jag har vägrat att svara. Jag orkar inte bråka. Jag klarar för tillfället knappt av att hålla näsan ovanför ytan. Jag orkar inte lyssna på hur mycket jag ställer till det. Det har jag hört i ett antal år redan så jag är väldigt medveten om det.

Sen tillbringade jag resten av kvällen invirad i en filt i soffan, gråtandes. Det blev bara för mycket. Men idag är det en ny dag. Idag kommer mina småtroll hem. Och oj vad vi ska kramas och mysa och njuta av varandra. Tills i eftermiddag, när pappa kommer för att hämta instruktionsboken. Jag får ångest bara jag tänker på det. För jag vet att han inte kommer att hålla igen, trots att trollen är här. Och jag vet att jag kommer att bryta ihop, och jag vill INTE göra det när trollen är här och ser allt. Snälla nån, ta mig bort härifrån.

13 oktober 2008

Baby steps.

Posted in Mental status den 12:18 av lilithsblogg

Varje morgon när jag sitter med mitt morgonkaffe så tänker jag ”I dag så ska jag…”. Det kan vara en sån enkel sak som att byta dukarna här hemma. Men ändå blir bara det vardagliga gjort. Dukarna väntar fortfarande på att bli strukna. Avloppet väntar fortfarande på att bli rensat. Lista kan göras lång. Jag vet inte vad det är som gör att det inte blir gjort. Jag menar, det tar inte så värst lång tid att ta fram strykbräda och fixa i ordning dukarna. Men ändå är det nåt som tar emot.

Men nu har jag kommit på varför det aldrig blir gjort. För att jag kan aldrig tänka att jag ska göra det ena eller det andra. I mitt huvud tänker jag att jag ska göra ALLT. Och i mitt huvud funkar det inte så. Baby steps är det som funkar för mig. Så idag så ska jag, utöver det dagliga, stryka dukar. I morgon ska jag rensa avloppet.

Jag börjar lära mig hur jag fungerar nu. Jag kan inte göra allt på en gång, då blir jag stressad, får ångest och så blir inget gjort. Så en sak i taget är det som gäller hädan efter. Vem vet, så småningom kanske jag kan slå på stort och göra två saker per dag. Typ den dagen det flyger grisar utanför fönstrena eller så.

Och ett litet ps. Är det bara för mig som det inte fungerar att pinga bloggen på nyligen?

Info och ilska

Posted in Allmänt Babbel, Mental status den 10:32 av lilithsblogg

Eftersom att jag är jag (och vem jag är varierar från dag till dag) så tänkte jag att jag skulle leta upp lite info om borderline. Jag vill gärna veta vad som händer med mig, varför och vad man gör åt det. På internet hittar man ju allt, eller hur?

Men se det gör man inte. Det mest hjälpsamma jag hittade var faktiskt en personlig hemsida gjord av en tjej som också har borderline. Det var som om jag gjort den sidan. Jag kände igen mig så väl.

Gick in på alla vanliga sidor vad gäller psykiska sjukdomar som jag har läst tidigare när jag fick diagnosen bipolär, där jag då hittade en massa information. Men inte den här gången. Det fanns nästan ingenting. Alla sidor hade dock en lista på vilka kriterier man ska uppfylla för att få diagnosen. Men jag har ju redan fått den, nu vill jag veta mer, jag vill veta allt.

Sen hittade jag även en artikel som gjorde mig så arg att jag satt och svor högt för mig själv här hemma. Ja visst, hon var säkert så hemsk. Men som artikeln är skriven så låter det som att alla personer med den här diagnosen är så. Och det är fel!! Ja, jag kan vara en riktig bitch att leva med, men inte fan beter jag mig så som tjejen i artikeln. Inte ens i närheten faktiskt.

Den där artikeln är ett utmärkt exempel på varför personer med psykiska sjukdomar och/eller störningar inte vågar berätta. Media målar upp en bild av att alla med någon form av problem är farliga/våldsamma/inte som alla andra. Man tar alltid upp de mest extrema fallen, trots att det är en sån liten del av alla människor som är så. Ja, jag förstår att det säljer lösnummer, men det skiter jag i. Jag blir förbannad. Jag blir arg på att jag inte kan berätta för alla i min närhet vad det är för ”fel” på mig, för jag vet att de pga allt de läst i tidningar, inte kommer att förstå. Att de redan har en klar åsikt om hur man är då man är bipolär, deprimerad, borderline, har ångest osv osv.

Nu blir jag precis lika arg när jag skriver om det som när jag läste det. Nu måste jag gå och städa av mig ilskan lite.

09 oktober 2008

Trött

Posted in Allmänt Babbel, Mental status den 11:41 av lilithsblogg

Eftersom hela planeringen blev fel igår, med mitt läkarbesök på morgonen, och skruttans läkarbesök på eftermiddagen så blev det inget gjort här hemma igår, förutom att rensa kattlådan och lite matlagning. Vilket gör att allting är kvar sen igår, och det måste jag ta itu med idag. Har redan rensat upp i köket, som såg ut som ett smärre katastrofområde. Nu är det bara resten kvar.

Och eftersom hela planeringen blev fel igår så blev hela jag kaos och gick omkring och bara vimsade igår. Sånt tar på krafterna, i alla fall hos mig. Så jag vill mest av allt bara krypa ner i sängen och sova några timmar tills det är dags att hämta småtrollen på dagis. Men det går ju inte, eftersom att hemmet skriker efter uppmärksamhet.

08 oktober 2008

Ny dag, ny diagnos

Posted in Mental status den 12:09 av lilithsblogg


Hade tid hos läkaren i morse. Så jag tänkte att det blir väl som alltid. Jag går dit, han frågar hur det är, jag svara bra/dåligt, han hummar lite och sen är det klart.

Men så fel jag hade. Besöket tog över en timma. Han gjorde en utredning (till) pga de kraftiga svängar jag har. Jag kan ha fyra olika extrema känslolägen på en dag, något som man inte ska ha som bipolär. Så jag fick ytterligare en diagnos, borderline. 7 ½ av 9 hade jag, vilket tydligen gör att det inte är någon tvekan om diagnosen. Sen såg även han tydliga dragningar mot ADHD så han ska utreda det vidare. Så nu måste jag läsa in mig på allt som har med borderline att göra, så att jag vet vad det är som händer med mig. Skönt i alla fall att få veta att jag inte är knäpp (mer än innan) utan att det faktiskt existerar på riktigt. Han beskrev det som en känslostörning. Det var ju då ingen nyhet att jag har. Fråga vem som helst som känner mig väl så kan de skriva under på det. Dumt bara att det tog sån här lång tid att få veta vad problemet är och ta tag i det. Ska dit igen om några veckor för att diskutera medicinerning, och ytterligare utredningar, ADHD tror jag var nästa sak vi skulle ta tag i.

07 oktober 2008

Konstig

Posted in Barnen, Mental status den 12:52 av lilithsblogg


Just för tillfället är jag konstig, mycket konstig. Jag borde vara slut, men jag har en energi som aldrig tar slut, det känns som om jag ska explodera. Så fort jag är stilla så börjar händerna skaka av rastlöshet. Jag tror kroppen har tagit över och gett huvudet semester för att jag inte ska krascha. För nu är det för mycket, det vet jag, även om det för tillfället inte känns som det.

Först har vi det här med Maja. Hur allting är, och bara blir värre. Två dagar i rad blödde hon näsblod utan anledning. Jag vet att hon inte slog i, för andra gången det hände satt hon i mitt knä när det började rinna. Tur att vi ska till läkaren i morgon. Men det är bara början, fortsättningen blir värre. Nämligen att få Kim att frivilligt gå med på att bara ha henne på helgerna. Vilket han inte kommer att göra, så att vi får ta det hela en tur genom kommunen. Innan hon går in i väggen helt.

Sen har vi det här med Leo. Hans mammighet blir bara värre. Han vaknar några timmar efter att jag nattat honom och bara gråter och är kallsvettig. Det är inte den sortens gråt för att han inte får som han vill, nämligen att sova hos mamma. Utan den sortens gråt som barn gråter när det är riktigt hemskt, den där hulkande. Han är otröstlig. Det enda som funkar är att få vara nära mamma, helst med handen under min tröja så att vi har kontakt hud mot hud. Är klockan fortfarande tidigt på kvällen så funkar det att han somnar om i mitt knä medans jag drar handen genom hans hår och vyssjar lugnande. Och när jag ska gå och lägga mig så tar jag med honom in till mig. För det är helt omöjligt att få honom att sova en natt i sin säng. Då vaknar han en gång i halvtimman, gråter på det där hulkande sättet och gnyr efter mamma, helt kallsvettig. Så håller han på tills på morgonen om han inte får sova hos mig. Så för att han inte ska bli lika slut som sin syster så får han sova inne hos mig.

Och nu har jag setat still alldeles för länge, händerna skakar efter något att sysselsätta sig med. Allt som ska göras här hemma är redan gjort för länge sen, och trollen ska inte hämtas från dagis förens om två timmar. Undrar om skåpluckorna behöver skuras?

25 september 2008

Blä

Posted in Mental status den 09:00 av lilithsblogg

Idag är en sån där dag när man bara inte vill. Nånting. Klockan är dags för oss att gå till dagis egentligen, men jag sitter här i pyjamas och dricker kaffe, Maja tittar på morgonbollibompa och Leo springer runt och gör 100 saker samtidigt som vanligt. Vi har inte ens hunnit med att borsta tänderna. Alltså kommer vi att bli sena till dagis idag.

Och jag skulle sätta igång att helgstäda idag, så att det enda som är kvar att göra imorgon är att bädda rent, dammsuga och tvätta golv. Sen skulle vi äta pasta italiano till middag, men jag har mutat trollen till att gå med på snabbmat, för jag känner att jag bara inte kan laga mat idag. Och jag kan inte helgstäda idag, och jag kan inte få arslet ur vagnen öht även fastän att jag borde.

Så idag kommer vi att bli sena, jag kommer inte att göra det jag ska göra och hela kroppen skriker av ångest.

02 september 2008

Mental status.

Posted in Mental status den 16:44 av lilithsblogg

När du står ensam kvar på tå
När ytan inte går att nå
När du träffat botten
Kom ihåg mig då

När du tagit första bästa tåg
Och ger vad som helst för en dialog
När du står sist i kön
Kom ihåg mig då

När vintern gömmer dina spår
Så att du inte hittar hem
När du är vilsen i en
vinternatt, igen
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardagar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då
Kom ihåg mig då
Här finns du kvar

När du står på toppen och tittar ner
Och det är ljust vart än du ser
När du har vunnit
Kom ihåg mig då

När du får spring i dina ben
Och jordens dragningskraft är klen
När du är luften
Kom ihåg mig då

När våren öppnar sina dörrar
Och du tar den långa vägen hem
När du sitter på uteserveringen
Där vi satt, igen
Kom ihåg mig då
När det blir varma sommardagar…

När varje dag känns likadan
Och när det skymmer över stan
Och när du drömmer
Kom ihåg mig då

När du har varit i alla vrår
Och du har testat allt som går
Och när du tröttnat
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardagar..

25 augusti 2008

Herr ångest knackar på

Posted in Mental status den 10:28 av lilithsblogg

Morgonen startade så som just en måndagsmorgon kan starta. Mjölken är slut. Vilket betyder inget morgonkaffe för min del. Det innebär även saft till frukosten för trollen, med konsekvensen att de bara drack och inte åt nåt. Maja fick i alla fall i sig tre mackor till frukost. Leo åt dock inte ens en hel macka, utan gnällde bara över att han inte fick mer saft.

Och eftersom jag inte satt ner på morgonen med kaffe, så hade jag helt plötsligt en massa tid över. I vanliga fall stressar vi ut genom dörren fem minuter efter att trollen skulle ha varit på dagis. Nu var vi redo för att gå en timma innan de skulle börja. Med konsekvensen av att de blev rastlösa och bråkiga.

När vi så äntligen skulle gå så knackade det på dörren. Det var min gamla följeslagare herr Ångest som bestämt sig för att vi skulle slå följe den här dagen. In i köket, ta en sobril för att försöka få den bekanta herren att gå sin väg. Det funkade inte.

Insåg med en gång att det skulle inte bli ICA för min del efter att jag lämnat trollen på dagis. Bara raka vägen hem och lägga sig och vänta på att det ska gå över = ligga i soffan och försöka andas och tycka synd om sig själv. Självömkan stod på schemat för dagen för att orka med allt som ska göras efter att trollen kommit hem från dagis.

När jag väl lämnat trollen på dagis slog tanken mig, jag har varken kaffe, mjölk eller cigg så det räcker under dagen. Den tanken var mer läskig än att gå till ICA. Jag hade tunnelseende, det brusade i öronen och jag ragglade som värsta fyllot hela vägen till ICA. Mitt mål var kaffe och cigg.

Nu sitter jag hemma, har precis rökt och fixat en kopp kaffe, och trots den ångesten som fortfarande sitter i, så känner jag att jag klarar nog det här ändå.

25 juni 2008

It’s crying time

Posted in Mental status den 12:06 av lilithsblogg


Nu är jag inne i gråtperioden igen. Allt får mig att gråta. Jag kan inte läsa tidningarna eller se på nyheterna. Allt känns svart, mörkt och hopplöst och jag vill bara gråta över hur världen kan vara så ond. Det är knappt så att jag kan se på tv över huvud taget längre. Jag bara gråter. Läser jag bloggar så bara gråter jag. Lagar jag mat så gråter jag. Köttfärsen blev lite för hårdstekt så jag gråter. Jag kryddade inte tillräckligt så jag gråter. Jag känner mig själv tillräckligt för att veta vad det här betyder. Ett steg nedåt till och jag är inne i det stadie där jag inte ens kommer upp ur sängen. Tur att jag har läkartid nästa vecka. Och när jag tänker på läkartiden, och att jag måste berätta hur jag mår, så börjar jag att gråta.

21 juni 2008

Inte en sak till

Posted in Mental status den 20:41 av lilithsblogg


En liten demon sitter på min axel och viskar hela tiden samma sak i mitt öra. Nånting som jag vägrar att inse, vägrar att ta itu med. Om jag blundar för det kanske det försvinner. Det man inte ser finns inte.

Hela jag är redan kaos, även om det just för tillfället är under kontroll, även om jag kan kontrollera det. Men jag behöver inte lägga till en sak till på listan. Behöver inte att något nytt dyker upp, som jag måste reda ut, ta itu med, börja om från början. Jag klarar inte det nu när jag äntligen börjar att få fotfäste igen och ha allting under kontroll.

Jag är manodepressiv och har på senaste tiden äntligen börjat fungera normalt. Trots att jag ännu inte hittat rätt medicin efter två år så känns allt rätt bra, som om jag är på väg dit jag vill vara.

Jag har ångest. Ibland orsakat av yttre omständigheter, och då är det bara att ta itu med problemet. Ibland bara ett mörker som kommer utan förvarning, och då är det bara medicin som gäller. Men den går numera att kontrollera.

Jag har grava sömnproblem, och har alltid haft. Utan medicin sover jag ca 3 timmar per natt. Ibland ingenting. Men jag har lärt mig att hantera det, och tar mina mediciner som däckar mig när barnen inte är hemma.

Jag har otroliga problem med att få vardagslivet att flyta på. Allt som ska göras måste skrivas upp och schemaläggas. När jag ska tvätta, och vad som ska tvättas. När jag ska bädda. När jag ska börja med maten och vad som ska ätas. När jag ska tvätta ansiktet. När jag ska dammsuga och vilka rum. Min almanacka är fylld av alla vardagliga saker som ska göras och när de ska göras, för annars blir det inte gjort. Det är nästan så att jag måste skriva upp att jag ska gå och kissa.

Så jag klarar inte ännu en sak att lägga till på listan ”Liliths problem och hur vi ska lösa dem”. Men jag vet att jag inte kan blunda för det länge till. Den fjärde har jag läkartid, och jag vet att jag måste ta upp det med min läkare. Men jag vill inte. Jag har klarat av så mycket redan, och är varje gång rädd för att nästa gång, då kommer jag inte att klara det. Jag kommer inte att orka ta itu med ett problem till.

10 maj 2008

Vad har hänt

Posted in Mental status den 16:46 av lilithsblogg

Jag vet inte vad det är med mig. Jag är helt konstig. Jag är av naturen en negativ människa. Ser alltid problemen i allt. Nu är jag positiv.

Fick ett ryck idag också. Har alltid sett städning som ett nödvändigt ont. Men idag fick jag plötsligt lust att känna doften av nyskurat. Så jag har skurat, dammsugit, sopsorterat. Allt medans jag spelat musik, sjungit med, tagit små danssteg. Jag ler hela tiden. Lillebror tyckte att jag borde lägga in mig direkt, och syster yster bara skrattar åt mig. Jag vet inte varför jag är så här, men jag njuter av varenda sekund.

17 september 2007

Destruktiv

Posted in Mental status den 23:46 av lilithsblogg

Nu är jag inne i en sån period igen. Och alltid när jag blir destruktiv så slutar det med ett krossat hjärta långt nere på botten. Det kunde väl vara värre antar jag, men när man är mitt uppe i det så känns det som att det aldrig kommer att ta slut, och man orkar bara inte mer.

Jag kan till och med förutspå hur det kommer att gå till: Jag kommer att hamna i säng med lilla lammköttet. Jag kommer att tro att jag har väldigt starka känslor för honom. Jag kommer att sväva på små moln i ca en månad samtidigt som jag har underbar sex. Vi kommer att dricka massor med alkohol, ha mysiga hemmakvällar och allt sånt. Sen, eftersom han är totalt fel för mig på alla sätt, så kommer jag i slutänden att få mitt hjärta krossat. Och det är en lång bit ner till botten när man faller högt uppifrån ett rosa moln. Nån som känner igen en skolboksbeskrivning av en hypoman period??

12 september 2007

Läkarstrul.

Posted in J, Mental status den 20:20 av lilithsblogg

Ja den svenska sjukvården är underbar ibland. Sen min förra läkare slutade så fick jag en som är så vimsig så hälften kunde vara nog. Han kan ingenting om de mest vanliga medicinerna. Han går totalt emot vad ALLA mina tidigare läkare ordinerat, och vägrar att skriva ut de mediciner som ALLA mina tidigare läkare ordinerat. Enbart för att han personligen tycker att de medicinerna inte är så bra.

Vi talades vid en snabbis på telefonen i mitten av Augusti. Då tyckte han att allt flöt på bra, och att vi kunde höras igen nån gång runt jul. Jag påpekade att jag faktiskt kommer att behöva prata med honom innan jul pga sjukskrivningar, arbetsträning, medicin osv.

För en månad sen skulle min sjukskrivning förlängas. Jag behövde få en kopia hemskickad för att kunna lämna in till Försäkringskassan för att få min sjukpenning. Jag fick veta att den är förlängd. Men har fortfarande inte fått hem nån kopia, trots upprepade telefonsamtal. Ringde i  måndags pga av att jag är på väg neråt igen. Jag har lärt mig av tidigare erfarenheter att det är bra att ringa så fort som möjligt för att kunna få läkartid, bunkra upp med sömntabletter och ångestdämpande, osv. Påtalade då att jag fortfarande inte fått nån ny läkare efter att jag vid senaste samtalet dit påpekat att jag inte vill gå till han jag har nu. Fick då veta att jag skulle höra av mig dagen efter. Ringer dagen efter, bara för att få veta att de inte har någon annan läkare där till mig. Kunde de inte ha berättat det för en månad sen när jag för första gången påtalade att jag ville byta läkare.

Så vad skulle jag göra? Jag behöver ju en läkare, men de har ingen läkare där. Och jag har rätt att byta läkare. Då fick jag vända mig till enhet Nord tydligen. Där var de jättetrevliga och skulle ordna en läkare till mig så fort som möjligt. Men faktum kvarstod, jag är på väg ner och behöver medicin omgående. Fick rådet att vända mig till jouren så länge. Fick tid hos jouren. Kommer upp dit, och får naturligtvis vänta i över en timma eftersom de fått in  mer akuta fall. Dessa akuta fall bestod av en som satt och pratade med alla sina kompisar i  mobilen samtidigt som hon åt medhav mat från McDonalds. Den andra som var i mer akut behov av läkare låg i soffan med kudde och filt och snarkade högt och ljudligt och verkade inte bry sig. Jag däremot var färdig att hoppa från taket.

Till slut fick jag träffa en läkare som faktiskt var vettig. Hon hade tagit sig tid att läsa min journal, och hela samtalet var över på 5 minuter. Jag berättade hur allt var, vilka mediciner jag behövde och så var det inte mer med det. Hon tyckte det var skönt att för en gångs skull träffa en patient som vet vad hon behöver och har insikt och erfarenhet.

Sen åkte jag hem och gjorde absolut ingenting. Pratade med J på msn. Fy fan vad jag har starka känslor för honom fortfarande. Fick riktiga flashbacks när vi satt och lekte på msn med våra webcams, precis som förr. Han får mig fortfarande att dumflina med hela ansiktet. Och jag älskar fortfarande att se hans leende.

Fick även åter stifta bekantskap med våra nattliga samtal, och jag insåg hur mycket jag har saknat dem. Saknat att prata om allt och ingenting, saknat att höra hans röst det sista jag hör innan jag somnar. Jag sover mycket bättre när jag har hört honom säga god natt.

22 maj 2007

Så där ja

Posted in Allmänt Babbel, Mental status den 13:34 av lilithsblogg

Var hos läkaren idag, sista gången hos honom. Hoppas att min nya är lika bra. Jag fick sömntabletter utskrivet, tack så mycket. Äntligen får jag sova. Sen fick jag klartecken på att börja arbetsträna. Hurra. Så jag lämnade ett meddelande till min handläggare på försäkringskassan, och förhoppningsvis ringer hon mig i morgon så att vi kan köra igång så fort som möjligt.

Mindre kul är att sambons föräldraledighet går ut på söndag. Sen finns det inga dagar kvar. Så i morgon har han telefontid hos min läkare och ska försöka få en sjukskrivning han också, så att han kan fortsätta att vara hemma. Annars måste han börja jobba på måndag, och det funkar inte.

Men trots stooor sömnbrist och en oro inför hur det blir nästa vecka så känns allt jättebra. Faktiskt.

15 maj 2007

How to crush a doctor in 15 minutes.

Posted in Mental status, Störningar den 10:44 av lilithsblogg

I morse klockan sex hade jag inte somnat än. Då hade det varit katter, dotter, son, slut på vattnet bredvid sängen, katter, hungrig, röksugen osv som hållt mig vaken. Somnade väl ordentligt klockan åtta i morse.

Sen innan lunch kommer sambon inrusande och berättar att han äntligen fått en läkare på telefonen som vill prata med mig. Jag frågar vem och det är självaste doktor Ö. Jag vägrade prata. Jag är faktiskt en civiliserad människa och tänker behålla den fasaden. Och tro mig, skulle jag prata med henne så skulle inte ens en grottmänniska komma så långt ner. Så jag lät sambon sänka sig i mitt ställe.

Han sa att det tog ca 15 minuter att få henne att förstå hur liten hon är. Först skällde han ut henne för att hon skrev in felaktig information i journalen om en händelse hon inte ens var inblandad i. Sen vägrade hon att skriva ut benzo om jag inte pratade med henne. Det gjorde inte sambon så mycket. Han tipsade om att jag hellre ville ha Stilnoct i kombination med Imovane, vilket är mildare medicin men brukar ha en bra effekt. Men enligt henne var Stilnoct också benzo. Ni som vet nåt om medicin kan redan där förstå varför jag inte har nåt förtroende.

Sambon förklarade för henne att Stilnoct inte innehållet något benzo, och kan därför inte räknas till den medicingruppen. Så där höll det på. Sen konstaterade hon även att eftersom jag sov när hon ringde så kan jag inte ha några sömnproblem. Suck, måste man vara vaken 24 timmar om dygnet för att ha sömnproblem? Jag har sovit i snitt 3 timmar per natt, sammanlagt, de sista 2 veckorna. Sen råkar hon ringa under en av de 3 timmar jag faktiskt sover, och då har jag inga problem. Jag är förvånad att hon tagit sig så långt i medicinutbildningen.

Ja, jag förstår att när man är under utbildning så gör man misstag. Jag har alltid haft förståelse för det innan. Men en viss gräns måste det finnas. Att en människa som dagligen ska möta patienter inte har den minsta koll på ens de vanligaste medicinerna inom det området, ingen koll på vad sjukdomen innebär eller ens hur man läser saker ur en journal, det tänker jag inte acceptera. Till och med jag kan läsa en journal bättre än vad hon kan, och då har jag bara sett journaler två gånger i mitt liv, båda mina egna.

I min journal står det att jag har låg tolerans mot alla former av stabiliserande mediciner, som Litium, Lamictal osv. Vilket betyder att jag behöver låg dos för att de ska göra sitt jobb. Sen står det även att jag har hög tolerans mot alla fomer av lugnande och sömnmediciner. Vilket betyder att jag behöver en hög dos för att det ska funka, och starka mediciner. Det tolkade hon som att jag missbrukar sömnmedicin och lugnande. Och blev ännu mindre benägen att över huvud taget ge ut nån medicin alls. Men som sagt, 15 minuter med sambon var det som behövdes. Hmmm, jag hade nog lyckats på max 10 minuter.Nu får jag hämta ut tillräckligt med Stilnoct och Imovane för att jag ska klara mig fram tills nästa vecka när jag har ett läkarbesök hos min läkare, som faktiskt gått klart utbildningen och vet vad han pratar om.

07 maj 2007

Äntligen

Posted in Allmänt Babbel, Mental status den 12:36 av lilithsblogg

Efter mycket om och men (och en tjatig sambo) blev det en tur upp till jouren igår igen. Hade en bra känsla redan när sambon pratade med honom i telefon. Han gick igenom mina journaler, pratade med bakjouren och gjorde gud vet vad redan innan jag kom upp dit. Så när jag väl var där var det bara att sätta igång och prata.

Han såg för det första ut sen en stor Winnerbäck-nalle. Bara det gör att man slappnar av. Sen varnade han för den här typen av mediciner. De är kraftigt beroendeframkallande, de är läskiga för att en gång klarar man av att ta hur många som helst om man övermedicinerar och nästa gång klarar man bara två osv osv. Sen sa han dock nåt jag aldrig hört en läkare säga: att den här typen av mediciner är en av de bästa som finns. (benso) Han berättade att hälften av gångerna som en patient har dem hemma så klarar de sig utan. Bara vetskapen om att de finns gör att man kan behålla kontrollen själv och inte behöver ta dem.

Ja, precis. Så är det ju. Har jag ångest, och vet att jag har mina tabletter hemma så klarar jag väldigt ofta att ha dem under kontroll. Har jag däremot ingen medicin hemma så får jag ännu mera ångest osv osv, tills jag sitter uppe på jouren som ett vrak.

Jag fick min medicin, åkte hem och sov. Idag skulle sambon upp för lite provtagningar så han passade på att prata med sköterskan där. Min ordinarie läkare var inte där idag. Han förklarade läget för henne och hon sa att hon skulle prata med en av de andra läkarna där angående recept. De ringde nyss upp och sa att de pratat med överläkaren som inte ville skriva ut ett nytt recept åt mig eftersom vi aldrig träffats. (Deras policy.) Men han hade lämnat 4 tabletter av varje (flunnisar och stesolid) som sambon kunde komma upp och hämta åt mig.

Så hela den här grejen har fått mig att inse att dels finns det bra läkare även på jouren, trots att de är under utbildning. Skulle inte förvåna mig om han ska specialisera sig inom psykiatrin sen, och dels så är dagligvården inte så fel ändå. Vi har nästan aldrig haft problem med att få prata med läkare, få recept förnyade eller få komma upp och hämta mediciner tills recepten är förnyade osv osv.

Nu ska jag dricka kaffe, sen ska jag sätta igång här hemma. Efter de senaste dagarnas strul känns det skönt att äntligen få hem mina mediciner, oavsett om jag måste använda dem eller de bara ska ligga i skåpet. Så nu finns det kraft för mig att ta itu med hemmet och avlasta sambon lite.

05 maj 2007

Så blev det

Posted in Menlöst, Mental status den 20:09 av lilithsblogg

Efter mycket vånda åkte jag ändå upp till jouren. Tänkte som så att det är bättre att ha megaångest på vägen dit och hem, istället för att ha vanligt ångest i minst två dygn. Redan när jag fick se läkaren insåg jag att det här kan bara bli fel fel fel fel. Det blev det. Jag hatar att prata med läkare som är under utbildning. För att undvika att jag får ångest under helgen, och för att jag ska kunna sova två nätter, så fick jag en stilnoct 10 mg. Jag upprepar: En!! Luften gick helt ur mig, orkade inte tjafsa. Bara att åka hem och inse fakta: de närmaste 2 dygnen kommer att bli ett rent helvete.

En sockerbit och ett glas saft

Posted in Mental status den 13:09 av lilithsblogg

Jouren ringde inte upp igår, så att vi fick ringa tillbaka. Hon bad om ursäkt men hon hade glömt. Hon skulle genast prata med läkaren och ringa upp igen. Men ville förklara redan från början att de tänkte inte skriva recept på starka mediciner. Inga problem. Ge mig en kvällsdos så jag orkar med tills i morgon. Att låta kropp och huvud samla kraft så att det kommer tillbaka lite, lite ork tills i morgon.

Sen ringde hon upp. Självklart var det inga problem, jag skulle få den medicin jag behövde. Mobila teamet kunde köra ut den. Jag jublade tyst inom mig. Så här enkelt hade det aldrig gått förut. Tills hon berättade vilken medicin jag kunde få. Jag kunde få två tabletter propavan, och Theralen-droppar. Hallå, det funkar ungefär likabra som om jag skulle ta en sockerbit och ett glas saft. Kan ni inte läsa igenom min journal för att se efter vilken medicin som har fungerat??

Sjuksyster förklarade att de läst igenom de senaste anteckningarna, och där har det stått att jag är på bättringsvägen, och då ansåg inte läkaren att jag behövde nåt starkare. Men hallå!!! Det spelar väl ingen roll om jag är på bättringsvägen eller inte, utan hur jag mår JUST NU.

De kunde eventuellt tänka sig att ge mig något starkare, men då var jag tvungen att själv komma upp och berätta för läkaren hur jag mår, och hur jag har mått tidigare i såna här situationer. Åter igen: Läs min journal. Den sträcker sig över 10 år tillbaka i tiden, skumläs den bara. Ni lär hitta såna här perioder ändå, även om ni inte läser ord för ord. Det räcker om ni läser de två sista från jourbesöken.

Och hur ska jag kunna ta mig upp dit? Jag klarar inte av att gå ut. Jag vågar inte att gå ut av rädsla för vad jag kan göra mot mig själv om jag lämnas oövervakad. Jag kan inte ta med mig sambon, för han måste vara hemma med barnen. Det går inte att hitta en barnvakt sent på kvällen.

Behöver jag säga att det var en lång natt? Med mycket tårar, ilska och frustration? Jag blir så arg på sjukvården som bara ställer upp med att hjälpa på deras vilkor. Hade det ringt upp en människa som aldrig har varit i kontakt med psykvården innan så hade jag förstått. Men när min journal sträcker sig över 10 år tillbaka, och jag alltid har kunnat ringa upp för att få en kvällsdos när det är akut. Och helt plötsligt får jag nej. För att det sitter en läkare där uppe som fortfarande är under utbildning och inte ens är specialist inom psykvård. Jag är specialist på mig, och efter allt jag varit med om har jag säkert mer kunskap om psykvård än vad han har.

Så, vad gör man nu? Jag klarar inte av att vänta tills på måndag när jag kan ringa min vanliga läkare. Och i morgon är det kalas för loppan. 1 år fyller han på tisdag, så imorgon ska det firas med släkten. Hur ska jag orka med en massa människor, att le och låtsas att allt är bra, när allt som erbjuds mig är en sockerbit och ett glas saft?

04 maj 2007

Ring nångång då

Posted in Mental status den 15:49 av lilithsblogg

Ringde apoteket för att kolla om min medicin kommit in. Vi ringde läkaren idag om det, när min sambo upptäckte att jag är på väg ner igen. Han upptäcker alltid det före att jag upptäcker det. Sköterskan sa att de genast skulle lägga en lapp till honom om det, eftersom att det var akut. Sambon ringde efter några timmar till apoteket för att se om det kommit in. När jag mår så dåligt orkar jag inte prata i telefon, kan inte, så han har fullmakt på apoteket för mig. När han ringde dit sa de att jag behövde min kod som jag har som +kund. Jag har aldrig sagt till om att jag vill vara det. Han såg sen i datorn att jag inte fått nån kod. Han kunde inte koppla mig vidare till mitt apotek för att de skulle ge mig det, utan jag fick ta mig ner på stan för att fixa det. Jag klarar inte ens av att gå ut utan att få sån ångest att jag inte kan andas. Hur ska jag ta mig ner på stan.

Ringde då jouren för att de skulle kunna titta om det kommit in. De kunde inte se att han ska ha skickat in nånting. Det var varken inskickat för Stesolid eller flunnisar. Sambon förklarade hur akut läget var, men förklarade också att jag inte kunde på några vilkor ta mig upp till jouren för att träffa en läkare. Men jag har varit uppe så många gånger att de teoretiskt skulle kunna skriva ut ett recept åt mig utan någon risk för att jag ska överdosera eller nåt. Har aldrig missbrukat tabletter eller kraftigt överdoserat. Vågar de trots det inte skriva ut något åt mig så kan mobila teamet komma hit med bara dosen som behövs ikväll.

Sköterskan sa att hon skulle prata med läkaren på en gång och sedan skulle de ringa upp igen. Det var för två timmar sen. De har inte ringt. Och jag känner att jag inte klarar så värst länge till utan Stesolid. Ångest får det att klia över kroppen, och hur mycket jag än kliar så försvinner det inte. Det kliar så mycket att jag ibland rivit upp stora blödande sår för att bli av med ångesten. Det står även i mina journaler. Förstår de då inte hur viktigt det är att de ringer. Att det är människor som inte orkar mer och förtvivlat behöver dem och deras hjälp???

01 maj 2007

Svammel och fjanterier

Posted in Allmänt Babbel, Familjen, Mental status den 21:10 av lilithsblogg

Pga att mina vanliga sömntabletter tagit slut så fick jag ta av de svagare som jag har som reserv. Och eftersom att de är svagare så tog jag fler än vad jag tar av mina vanligt. Jag tror att jag tog några förmånga, för idag så vaknade jag inte förens det var dags för ungarna att äta mellis.

Frukostkaffe som vanligt framför datorn, läsandes mina favoritbloggar. RSS är en av de bästa uppfinningar som finns. Att bara öppna ett program och kunna läsa alla bloggar som det har kommit nya inlägg i utan att behöva klicka runt på nätet för att kolla.

Sambon och jag hade ett sånt fjantigt gräl i kväll. Litiumet som jag äter gör att jag går upp i vikt. Jag har gått upp nästan två klädstorlekar. Allt har satt sig runt midjan och brösten. Det där med brösten är ju iofs en liten tröst 🙂

Ändå hävdade sambon i kväll att det inte syns alls att jag gått upp i vikt. eftersom att jag vet att han inte är blind så vet jag att han ljuger. Det gör mig så arg när folk ljuger mig rakt upp i ansiktet. Speciellt när jag har berättat för honom att oavsett om han tror att det han säger ska såra mig så vill jag att han berättar sanningen.
Så i morgon blir det till att ta tag i min själv igen. Träna, äta nyttigt, inte småäta och bättre sömntider.

Nu är klockan 23, så det är dags för mig att gå och lägga mig. Måste upp tidigt så att jag hinner träna innan läkarbesöket. Jag hoppas verkligen att läkaren håller med mig om att det börjar bli dags för mig att ta kontakt med Försäkringskassan och komma igång med arbetsträningen

24 april 2007

Usch

Posted in Allmänt Babbel, Familjen, Mental status den 20:30 av lilithsblogg

Den här dagen har varit helt igenom dålig. Det började med att Kim lämnade in datorn för reparation på El-giganten. När han kom hem satte jag mig och installerade WoW. Det funkade. Sen skulle jag installera Burning Crusade. Det funkade inte. Sen kom S med bokyllorna. (Det enda positiva som hänt idag i stort sett.) När kim kom hem efter att ha hämtat skruttan från dagis så var det dags att ge ungarna mellis och sen bar det av till mamma. Min kära lillebror fyller 16 år idag. Han börjar ju att bli riktigt stor.

Allt var bra till en början hemma hos mamma. Sen kom pappa. Jag fick en snabb kram, ungefär som man kramar om en släkting man knappt känner. Martin fick en stoooor kram, och pappa gullade som bara den med sina barnbarn.

Under hela tiden han var där sa han knappt ett enda ord till mig. Inte en enda gång frågade han hur jag mådde. De andra frågade han flera gånger. Sen påpekade han att i stort sett alla hans barn hade blivit lyckade, och att det bara var en som hade blivit misslyckad. Efter att han sagt det sneglade han på mig

Han sa också att han försökte hitta ett sätt att kunna förhindra mig från att få min del av arvslotten när han dör. Jag tror inte att han skojade. Det hela slutade med att jag låste in mig på toaletten och grät efter att han hade åkt hem. På vägen hem var skruttan så trött att hon var odräglig. I vanliga fakk ar jag inga problem att stå ut med henne när hon är på sitt allra värsta humör. Men efter hela grejen med pappa så orkade jag bara inte mer. Så jag tog Leo i vagnen och gick i förvägen, så kunde Kim och skruttan bråka bäst de ville.

Väl hemma så somnade de små direkt efter vällingen, och eftersom det är tisdag så hade jag min tv-kväll. Kim har tillbringat kvällen med att möblera om i vardagsrummet för att få plats med de nya bokhyllorna. Av någon konstig anledning blev det mer golvyta, trots att det blivit mer möbler.

Nu börjar det att bli dags att ta min medicin och snart gå och lägga mig. Tack gode gud för att den här dagen snart är slut.

Fem tacksamma saker
  1. Jag är så oerhört glad för min mamma som är den bästa föräldern i hela världen.
  2. Jag är glad över att Kim låter mig styra och ställa här hemma när det gäller möblering och hur det ser ut här hemma.
  3. Jag är glad att vi fått omtapetserat i hallen och småtrollens rum. Det blev superfint, och att målaren var supersöt gjorde inte heller det hela sämre precis.
  4. Jag är glad över mina barn. Trots att de kan vara otroligt påfrestande så skulle jag aldrig vilja vara utan dem.
  5. Jag är glad över de nya bokhyllorna. Nu är de halvtomma, vilket ger mig en ursäkt att köpa nya böcker.

08 april 2007

Hoppfull

Posted in Mental status den 20:10 av lilithsblogg

Efter mitt utbrott igår så känns allt mycket bättre idag. Jag tror att jag behövde få ur mig alla jobbiga känslor. Att få ur mig det och sen få en nystart.

Loppans säng har flyttats in i skruttans rum och det funkar bra. Jag trodde att skruttan skulle vara totalt emot det, att dela sitt rum. Men hon är verkligen glad över att få ha sin lillebror i sitt rum. Så det här är första gången sen jag var gravid med skruttan som Kim och jag har ett eget sovrum.

Dagen har väl varit som vanligt. Jag har känt mig trött och orkeslös och tillbringat för tok på mycket tid framför datorn. Men inte lika mycket som vanligt dock, vilket även det känns bra. Jag har inte lika stort behov av att spela längre, inte ett lika stort behov av att fly bort från verkligheten. Även fastän att jag inte riktigt orkar med verkligheten heller.

Edra flirtar fortfarande hela tiden när vi spelar. På ett sätt känns det bra: Han vet inte ens hur jag ser ut. Alltså måste det vara min insida som räknas. Jag kanske inte är fullt så värdelös som jag uppfattar mig själv. På ett sätt känns det inte bra: Han har flickvän sen 5 år tillbaka. Vad säger det om honom som person som beter sig så?

I morgon ska vi till mormor på försenad påsklunch. Trevligt, men jobbigt. Att låtsas som om allting är bra. Att ens orkar göra sig i ordning när det känns tungt att ens byta om från pyjamas till mysbyxor och collegetröja.

Jag har även satt upp ett mål för mig själv: Att om ca 3 veckor ringa till försäkringskassan och vara redo för arbetsträning. Jag ska komma dit genom att inte slarva med medicinering, mat och träning.

Fem tacksamma saker
  1. Jag är tacksam över att jag känner levnadslust idag.
  2. Jag är tacksam över att jag idag har ätit mycket för att vara jag.
  3. Jag är tacksam över min familj.
  4. Jag är tacksam över att jag känner hopp inför framtiden.
  5. Jag är tacksam över att jag har orkat med skruttans utbrott utan att förlora humöret en enda gång

Lilleman ringde idag för att önska glad påsk. Han firar alltid hos farmor och farfar. Men det gjorde mig så glad att han ville ringa oss och önska glad påsk

När jag var ute i fredags så passade Kim på att prata med lilleman om att mamma är sjuk. Det verkade ha gått bra.

22 mars 2007

Framtidstro

Posted in Allmänt Babbel, Mental status den 22:37 av lilithsblogg

Det kändes så bra att vara på försäkringskassan idag. Det kändes som om den utredningen gav mig någonting att se fram emot. Att jag kan få en relativt normal tillvaro. Att jag kanske, trots min sjukdom, faktiskt kan få ett relativt normalt liv, men där man ändå kan ta hänsyn till min sjukdom. Där den accepteras, och även inte är något hinder eller nackdel.

Kvällen tillbringades hos mamma. Det var så skönt att komma hemifrån utan att känna att jag i panik måste ta mig hem igen. Det känns som om allt är på väg åt rätt håll.

Jag kan inte ens börja förklara hur mycket jag ser fram emot att få börja arbetsträna. Även om jag vet att det dröjer ett tag innan jag kommer dit, och att jag säkert kommer att vilja ge upp flera gånger om, så kommer jag någon gång att komma dit.

Fem saker att vara tacksam över
  1. Jag är tacksam över att jag äntligen har en tro på framtiden.
  2. Jag är tacksam för att jag blivit tillräckligt smal för att kunna knäppa min kappa igen (oh neh, absolut inte ytigt).
  3. jagär tacksam för min familj.
  4. Jag är tacksam över att jag kom hemifrån idag.
  5. Jag är tacksamatt Kim ställer upp för mig när jag inte orkar ta itu med saker själv.

05 november 2006

Livet

Posted in Allmänt Babbel, Familjen, Mental status den 23:26 av lilithsblogg

Jag vet att det har gått oförskämt lång tid sen jag skrev sist. Jag vet inte ens varför. Har bara inte haft någon lust att skriva. Har inte lyckats hitta några ord. Vet inte om jag hittar några nu heller.
Här går världen i sin egen takt. Loppan börjar bli en stor pojke, snart sex månader. Fyra tänder har han och sover gott om natten.
Skruttan börjar också bli stor. Dagarna tillbringas på dagis och när hon kommer hem så sjunger hon alla sånger hon har lärt sig på dagis den dagen. Är det normalt för en tvååring att kunna nästan 20 sånger ordagrant?
Min ängel är precis lika underbar som vanligt. Sen är han överlycklig över att jag har börjat spela WOW, för då har vi ännu en sak gemensamt. Vi kan sitta i timmar och prata om det.
Med mig vet jag inte riktigt hur det är. Jag går på mina lektioner två gånger i veckan, tränar två gånger i veckan och sen är jag mest hemma. Jag vill inte gå ut, vill inte träffa folk mer än jag gör. Fast på fredagar går jag ut på krogen. I en källare spelar de bara hårdrock, vilket ger ett utmärkt tillfälle att använda mina fina korsetter. Sen får jag umgås med mina två stora älsklingar K och V. Sen har de en ruskigt söt bartender. Men man märker att man börjar bli gammal när bartendern är yngre än vad man själv är. Han kan inte vara mer än 20 lillpojken. Han ler och tittar så sött när han tror att vi inte ser. K och V retar mig som bara den. Jag får pengar av dem så att jag kan gå och handla öl åt dem. Sen skrattar de åt hur vi flirtar med varandra.
Min medicin hade som en biverkning att man går upp i vikt. Jag gick upp 10 kg. Sen kom jag igång med träningen och började äta duktigt och räkna kalorier. Nu är jag fit for fight igen, min mage är platt. Nu ska jag bara trimma den också så det blir lite muskler. Men nog är jag rätt nöjd med mig själv just nu, speciellt som jag har piercat mig i båda ögonbrynen, en på varje sida. De sitter precis ovanför ögonvrån. Jag ska göra en till på varje sida, så småningom. Det kostar en del, men det är det värt. Det är njutningsfull smärta.
Det är det som pågår i livet nu. Livet rullar på och jag är nöjd med det.

11 oktober 2006

Nada

Posted in Mental status den 23:51 av lilithsblogg

Allt är fortfarande nattsvart. När jag har såna här nedåtperioder så känns det som om de kommer att vara för evigt, men förnuftet berättar hela tiden för mig att det kommer att bli bättre. När man är långt nere så kan man bara komma uppåt, men när man är högt uppe så kan man å andra sidan bara komma ner.
Jag har med jämna mellanrum accepterat att jag kommer att ha svängningar. Ibland kommer jag att vara högt upp och allt är superbra, vissa perioder kommer jag att vara nere, och det kommer att vara svårt att hitta någon livslust alls. Just nu har jag inte alls accepterat att det är så. Jag är så trött, både psykiskt och fysiskt, jag är totalt slut och orkar och vill inte mer. Tack till underbara sambon som orkar de gånger jag inte gör det.
Och Winnerbäck. Utan hans texter vet jag inte vad jag hade gjort, han spelas dygnet runt nu här hemma. Trots att det inte är min smak i andra fall, men han är i alla fall min musikgud. Jag kan alltid känna igen mig i det han sjunger om. Oavsett om det är glatt eller deprimerat. Sambon har börjat kalla mig för hjärter dam här hemma pga låten Gråa Dagar. Det är nog sant. Nu ska hjärter dam göra ett nytt försök att sova.

08 oktober 2006

Uppehåll

Posted in Allmänt Babbel, Mental status den 10:45 av lilithsblogg

Jag har haft ett litet blogguppehåll ett tag. Det har helt inte infunnit sig någon lust alls att skriva. Men nu är den tillbaka även fastän jag inte har något nytt att skriva om.
Ny medicin har jag fått återigen. Litium går jag på nu, och den funkar väl ok, nackdelen är väl att jag måste gå på blodprovstagning ibland. Jag hatar sprutor. Men jag tar hellre sprutor än att må som jag mått på botten.

Jag ska börja läsa svenska A också, den 23 oktober blir jag liten skolflicka igen. Sambon tyckte av någon anledning att jag skulle ha en liten skoluniform på mig, men det är fortfarande inget beslut fattat i den frågan.
Så nu vet ni lite om vad som händer här. Inte mycket, det känns lite smått nattsvart för tillfället. Men jag finns i alla fall.

18 september 2006

Virrigt

Posted in Allmänt Babbel, Familjen, Mental status den 10:39 av lilithsblogg

Det har varit så virrigt på sista tiden, att jag inte har haft ork eller tid att skriva. Det har varit läkarbesök, ny medicin, hypoman period med nästan ingen sömn och för mycket energi för att kunna sätta mig vid datorn och klara av att sitta still så länge att jag kan skriva.

I helgen hade vi så trevligt så. W kom över, och bara det är ett nöje. Sen var han och jag ute och gick på kvällen och pratade om allt. Livet, framtiden, dåtiden, och så oss. Vi har känt varandra i sex år, och under hela den tiden har det funnits något mellan oss. En känsla av likhet, att passa in, och en fysisk attraktion. Men det har aldrig hänt något, antingen har jag haft ett förhållande, eller så har han haft det. Jag har varit helt ärlig mot sambon om det här, och hade förstått om han inte velat veta av mig. Men han sa att han vetat om det redan när vi träffats, och litar på mig tillräckligt. Han tror inte att det ska hända något mellan mig och W, och det tror inte jag heller. Våran vänskap är så värdefull för oss båda att vi inte vill förstöra det. Men jag kan inte förneka att jag är heltänd på honom, har alltid varit, kommer alltid vara.

Ny medicin har jag också fått: Litium. Den funkar skitbra än så länge. Men det finns tre nackdelar: Dels att man måste gå på provtagning var tredje månad. Jag är spruträdd och mår dåligt veckor innan jag ska tappas på blod. Det andra är att man går så fruktansvärt lätt upp i vikt så att man kan inte stoppa minsta lilla godisbit i munnen. Oftast går det utan problem, men när hela familjen sitter med sina godispåsar på lördagen, då är det svårt. Där sitter jag med mitt äpple. Och jag kan tala om för er att frukt är inte godis, som dem påstår. Muntorrhet är även det ett stort problem, jag dricker vatten som en galning. Har tabletter för muntorrhet som jag konstant suger på.

En fördel dock (förutom att jag mår mycket bättre) är att min läkare har berättat hur viktigt det är med motion när man har en sådan här sjukdom. Han tyckte att jag skulle träna minst 4 gånger i veckan. whoo ho för det säger jag. Äntligen får jag träna så mycket jag vill, eftersom sambon tidigare tyckt att 2 gånger i veckan räcker gott och väl. Dock blir det ingen träning idag. Jag tog maxdos av alla tabletter igår innan jag skulle gå och lägga mig, och är helt slut idag. Från att ha sovit 2-3 timmar per natt så sov jag inatt 9 timmar, och skulle gott och väl kunna gå och lägga mig igen.

Men nu är det dags att sätta igång här hemma så att jag håller mig vaken. Känner hur ögonlocken blir tyngre och tyngre.

06 september 2006

Träning

Posted in Mental status, Träning den 12:50 av lilithsblogg

Eftersom jag mått rätt dåligt sista tiden och inte kan ta mig utanför dörren så har träningen fått stå åt sidan. Jag funderade ett tag på att frysa mitt träningskort i tre månader, men tänkte sen om. Jag vet ju inte ens hur jag kommer att må i morgon, hur ska jag då kunna veta om lusten att träna återkommer inom tre månader? Tänk om jag får en jättelust att träna, men så kan jag inte pga att kortet är fryst.

Vilken tur att jag tänkte om. Inte för att jag nu har någon större lust att träna, men för att jag tänkte göra det ändå. Jag har insett att för mig är regelbunden träning viktigt i min förmåga att återhämta mig när jag har mina upperioder, och ännu viktigare, när jag har mina nedperioder. Så nu ska jag packa träningsväskan och sen ge mig iväg. Jag har ingen större lust, faktiskt ingen alls. Men jag vet att jag kommer att må så mycket bättre efteråt.

29 augusti 2006

Manisk

Posted in Mental status den 16:16 av lilithsblogg

Just nu är jag inne i en väldigt manisk period. Jag har så mycket energi så att det känns som om jag ska explodera. Allting går jättefort. Städa köket går på ingen tid alls, och på en timma så var det klart. Sen passade jag på att göra geleljus när jag ändå var i farten, och jag har druckigt hur mycket kaffe som helst.
Kläderna från H&M kom idag, så de ligger i tvättmaskinen just nu. Har redan hunnit tvätta två maskiner. Haft besök av moster som inte orkade stanna så länge pga hur jag är just nu. Ingen orkar med mig just nu, jag vet att jag är väldigt jobbig när jag är så här. Jag hinner knappt med att skriva, för hjärnan har redan hunnit med 100 meningar när jag bara har hunnit med att skriva två stycken. Jag sveper runt som en virvelvind och är osårbar. Jag behöver ingen mat, ingen sömn, ingenting.

Men jag vet ju att så småningom kommer jag ner. Det som kommer upp måste komma ner. Platt fall blir det. Men just nu passar jag på att njuta av den här känslan av att vara ostoppbar.

14 augusti 2006

Läkarbesök

Posted in Mental status den 16:39 av lilithsblogg

Den dag ett av mina läkarbesök löper problemfritt från det att jag kommer dit tills att jag går därifrån ska jag rita kors i taket.

Idag när jag kom dit så fanns inte min tid kl 15:30. Den stod som avbokad. Men ingen hade besvärat sig om att ringa mig och berätta det. Bara där var jag nära att börja gråta. Läkaren hade redan en patient, och skulle sluta för dagen efter den patienten så de visste inte om han kunde ta emot mig sen. Gråtvarning nr två. Jag ringde sambon på jobbet i upplösningstillstånd och han kom på en gång, gosis som han är.

Efter mycket om och men så fick jag äntligen komma in. Men det blev ett snabbt möte eftersom han egentligen slutat. Facit är en sjukskrivning på 50% så sambon kommer bara att jobba deltid och vara hemma med mig deltid, ny ångestmedicin, bort med medicinen som gör att jag går upp så mycket i vikt och återbesök i Oktober.

Fördelen med krånglet i början var att jag sparade 200 kr på att jag inte behövde betala för läkarbesöket, eftersom det var dom som gjort fel. Tack så mycket. Tror att det bara är typ två besök sista tiden jag behövt att betala pga allt strul.