09 december 2008

Tack snälla, söta

Posted in Barnen, K den 20:58 av lilithsblogg

Efter mycket ångest och tårar så löste sig allt till slut. Kim bor rakt över gatan från Rasmus skola, som ligger i andra änden av stan hemifrån mig. Jag pratade med Kim om saken, och han sa att om de blir för trötta och inte orkar, så kan jag helt enkelt gå rakt över gatan och lägga dem i deras sängar hemma hos honom. En sten föll från bröstet, och jag kan fortsätta livet utan att bryta löftet till min älskade ängel.

02 oktober 2008

Rond 521568

Posted in Barnen, K den 07:27 av lilithsblogg


Ja så är det igång med Kim igen. Nån som blir förvånad? Nej, tänkte inte det.
I tisdags när Maja var hos honom fick hon feber på dagis, personalen trodde det berodde på trötthet. Det är inte första gången hon får feber pga det efter hon varit hos honom, han håller ett för högt tempo för vad hon orkar med. Han bor i andra änden av stan, så det tar ca 1 timma att ta sig till dagis så hon går upp klockan sex, och med tanke på att det tar henne två timmar där att somna så blir det på tok för lite sömn. Sen hämtas hon på dagis strax efter klockan 17, och en timmas väg hem. Sen ska det ätas, duschas och nattas, så hon somnar runt klockan 20 nån gång.

Jag försökte förklara för Kim att Maja blir fysiskt sjuk av det tempo han tvingar henne att hålla. Jag har skrivit upp alla gånger hon är så utmattad när hon kommer därifrån att hon får feber. Men Kim vägrar flytta närmare dagis nu så fort som möjligt, och han vägrar att bara ha dem på helgerna. Men jag kan inte låta henne gå in i väggen när hon bara är fyra år. I går när de kom hem gick hon och satte på sig pyjamas klockan fyra och frågade om hon fick gå och lägga sig. Hon var helt blek i ansiktet och röd runt ögonen.

Så idag ska jag ringa familjerätten, för jag kan inte låta det fortsätta så här. Men Kim tror bara att jag försöker hindra honom från att träffa barnen trots att det är jag som uppmuntrar honom till att göra allt som behövs för att han ska kunna ha dem varannan vecka. Jag hittade till och med en lägenhet där de kunde flytta in efter jul, som bara ligger 10 minuter längre bort från dagis än vad vi bor. Men det var han inte intresserad av. Så enligt honom är jag bara en elak subba som försöker hindra honom från att träffa sina barn, istället för att han stannar upp och ser att han faktiskt gör sin dotter sjuk. Inte med vilje, utan pga sin envishet och för att han anpassar barnen efter hur han vill ha det, istället för att anpassa hur han vill ha det efter barnen.

23 september 2008

På min önskelista: sömn

Posted in Barnen, K den 10:30 av lilithsblogg

Så här trött har jag inte varit på länge. Natten mellan söndag och måndag vandrade Maja in till mig strax innan midnatt. I vanliga fall kryper vi nära varandra och så somnar hon på en gång. Inte den här gången, hon vände och vred på sig, låg och småpratade och jag kände hur hela min kropp skrek efter sömn.

När hon väl lugnat sig och var på väg att somna så vaknade Leo. Otröstlig, kallsvettig och med feber. I vanliga fall somnar han ändå om på nolltid i sin säng om man står bredvid och stryker honom över huvudet och sjunger lite. Inte den här gången, så det var bara att ta med honom också in till sängen.

I vanliga fall brukar det vara trångt, men de brukar somna relativt fort. Inte den här gången. Leo kunde inte sova pga febern, och Maja låg och försökte pyssla om honom för att få honom att må bättre. Det är jättesött, men inte mitt i natten. Då ska hon sova. När Leo väl slumrat till och Majas ögonlock börjar åka igen så känner jag hur hela kroppen slappnar av. Men inte fick jag somna där inte, nej då. Efter några minuter säger Maja ”jag behöver kissa”. Så det var bara att vandra upp, vilket självklart gör att Leo vaknar, och sen börja om från början igen.

Den här natten var en ungefärlig repris av den förra. Härligt härligt. Jag skulle kunna döda för en hel natts oavbruten sömn och sovmorgon.

Och på tal om ingenting så kommer Kim och hämtar tvättmaskinen på fredag. Min nya står i köket och väntar på att få bli inkopplad i helgen när mamma och Stefan kommer över. Kim blev ruskigt förbannad över att den skulle hämtas just på fredagen. Han sa att antingen fick jag ha den här tills han kom och hämtade den, eller så fick jag komma och lämna den. Haha trodde han på det själv eller? Jag sa åt honom att antingen så kommer han och hämtar den på fredag, eller så åker den ut. Jag vet inte hur många sms jag fick från honom där han var förbannad, men jag bara upprepade mig ”antingen hämtar du den på fredag, eller så åker den ut”. Han hämtar den på fredag, och jag gör en liten glädjedans här hemma över att jag stod på mig för första gången.

18 september 2008

Payback is a bitch

Posted in K den 10:44 av lilithsblogg

Och så är Kim igång igen. Inte helt oväntat måste jag säga. Igår damp det ner ett gemensamt inkassokrav på obetalda dagisavgifter från 2006 och framåt, total skuld 8000kr. Jag blev inte ens förvånad. Det hände mer än en gång att han sket i att betala räkningar som ni alla vet.

Så jag frågade honom hur han ville göra med den räkningen, jag tänker fan inte betala 8000kr helt själv för något han ställt till med. Eftersom han sket i att betala räkningarna så borde han betala hela summan, trots att skulden är i bådas namn. Men det är ju mer troligt att helvetet fryser till is och att det börjar flyga grisar utanför fönstrena. Så jag föreslog att vi skulle betala hälften. Då får jag till svar att vi hade ju minsann kommit överens om att jag skullle betala den skulden så skulle han betala för tvättmaskinen. Eeeh, nej? Överenskommelsen om tvättmaskinen hade inget med skulder att göra. Och jag har sparat alla sms och liknande som visar vad den överenskommelsen gäller.

Till slut gick han med på att betala sin del. Bra tänkte jag, då är det bara för mig att lyckas hosta upp resterande 4000kr. Men inte då, hans del var ju inte hälften, utan hans sätt att räkna är att han betalar hälften av räkningarna, vilket då skulle vara 1400kr, ränta och inkassoavgifter tänkte han inte betala nånting av.

Och det som gör mig så riktigt satans förbannad är att jag har inget val. För att jag ska bli skuldfri måste jag betala resten av summan. Jag kan inte tvinga honom till att betala mer än så. De kan inte heller dela upp räkningen och sätta hälften i mitt namn, och hälften i hans namn. Så betalar han bara 1400 så har jag inget annat val än att betala resten.

Men vet ni vad? Nu är jag trött på att bli trampad på. Nu är jag trött på att han använder tvättmaskinen som utpressning för att han vet hur beroende jag är av den. Jag tvättar två maskiner per dag, och i våran tvättstuga finns det nästan aldrig lediga tvättider. Och jag är trött på att han smiter undan sitt ansvar hela tiden och låter mig reda upp skiten som lever på existensminimum medans han är sambo med två heltidsinkomster och mindre hyra osv.

Vill han ha krig så ska han få det. Vill han smita undan med att betala bara 1400kr så kommer han att få lära sig att det hade blivit billigare att betala hälften från början. Den här gången tänker jag slå tillbaka. Pappa hjälper mig att ordna en ny tvättmaskin, så när det är klart så kommer Kim att få 48 timmar på sig att hämta sin maskin, annars slänger jag ut den. Och jag vet att han inte kommer att hinna hämta den, vilket innebär att han kan inte lämna tillbaka den, för den finns inte mer, så då måste han köpa loss den. Och jag kan informera kronofogden om att han har börjat jobba igen, vilket han har låtit bli att göra, så då får han börja betala av på sin skuld där igen. Samma sak med skulden han har till Försäkringskassan. Och vad skulle hans sambo säga om hon visste att han fortfarande skickade porriga sms till mig? Jag har sparat vartenda ett av dem. Och vad skulle hon säga om hon visste att under tiden vi var tillsammans så misshandlade han mig psykiskt, fysiskt och sexuellt?

Som sagt, jag är trött på att bli trampad på, jag är trött på att fortfarande få reda ut all skit han ställde till med när vi var tillsammans och att han vägrar att ta sin del av ansvaret. Nu är det dags att han lär sig vem han har att göra med.

Jag avslutar med en låt som är klockren i hur jag känner för det aset.

27 juni 2008

Dear Dad

Posted in Familjen, K den 17:51 av lilithsblogg

Min pappa har, som ni som följt med i gamla bloggen också, inte varit världens bästa pappa. Speciellt inte när jag var liten. Jag hade även en period när jag var 16 där jag vägrade att ha någon som helst kontakt med honom. Men den sista tiden har vi sakta men säkert hittat någon form av balans, och en nivå där vi kan umgås. Vi kommer nog aldrig att stå riktigt nära varandra. Behöver jag ringa och gråta ut så kommer det nog inte att vara till honom jag ringer. Men vi kommer överens nu och pratar med varandra lite titt som tätt. Men hur det än har varit mellan oss så har han alltid funnits där när någon behandlat hans barn illa. I högstadiet, under ett möte med en viss lärare och rektor, så sa den läraren att jag skulle troligtvis sluta som ett knarkande socialfall. Pappa tog upp en stol att slå till honom med, precis sånt man ser i Jerry Springer. Som tur var så lyckades mamma hindra honom. Men sån är han min pappa, säg något ont om hans barn och han jagar dig till världens ände.

Nu till andra delen av historien. När Kim och jag flyttade ifrån varandra så sa han, vilket var väldigt snällt, att jag kunde behålla tvättmaskinen. Jag förklarade att jag skulle inte ha råd med att betala månadskostnaden. Han sa då att eftersom man här behöver boka tvättstugan tre veckor i förväg, och det oftast bara är sena kvällstider som är lediga, barnen är mest hos mig osv osv så är det klart att jag har bäst behov av tvättmaskinen. Och eftersom att jag i 2½ år varit sjukskriven och levt på existensminimum och han har två jobb, så kunde han betala. Vi stötte och blötte det länge för jag hade på känn att någon gång så skulle han börja strula om det. Men det har funkat problemfritt fram tills idag när följande utspelade sig.

Kim: Du, hur vill du göra med tvättmaskinen? Det börjar bli ganska mycket pengar…

Jag: Det var ju du som sa att du inte hade nåt emot att betala för den trots att den stod här. Men jag kan börja betala för den. Till en början kan du dra månadskostnaden från underhållet januari, februari, mars, april (som han inte har betalat) och sen när vi är ikapp där så kan jag fylla i en autogiroblanket så att det dras från mitt konto varje månad.

K:Du har ju fått underhåll från försäkringskassan, och jag i min tur har fått en räkning från dem som jag måste betala och jag sa att jag kunde betala den till en början.

J:Jag har fått beviljat från Maj månad av försäkringskassan. De tidigare månaderna har jag inte fått en krona i underhåll så dra kostnaden från tvättmaskinen från det först så får vi lösa det sen.

K: Jag kan inte dra av något alls eftersom jag har fått en räkning för 6 månaders underhåll av fkassan.

Jag: (jag skiter i om du ska betala för 6 månader till försäkringskassan. Mitt beslut godtogs från Maj månad och de tidigare 6 månaderna har ungarna inte fått en enda krona från dig ditt arsel, tänkte jag men sa inte.) Istället blev svaret: Det är konstigt för de beviljade mig från Maj.

K:Skumt, jag fick en räkning på över 15 000, dvs ett halvår, är ju ca 2500 i månaden för båda.

J: Du kan komma och hämta tvättmaskinen när jag får pengarna jag lånade av pappa till hyran som du inte betalade. (Det kan ni läsa om här) Jag ska ringa pappa och meddela honom det.

K: Varför börjar du bråka så här? Jag undrade bara hur du ville göra med den, det var allt. Men glöm att jag frågade något så fortsätter jag att betala den.

Vänta nu, jag börjar bråka för att jag äntligen säger ifrån?? För att jag inte bara låter honom ändra på alla spelregler som jag har gjort. För att har man kommit överens om en sak så ska man hålla sig till det. Glöm den perioden när jag var foglig och tassade på tå hela tiden. Jag är inte rädd för dig längre, du kan inte skrämma mig. Du har ingen makt över mig längre.

Och heja pappa för att det räcker med att säga att jag ska prata med dig om saken för att Kim ska lägga ner hela tjafset. Var tvungen att ringa pappa och berätta också. Jag tror han blev lite full i skratt, och sa att det vara bara att höra av mig nästa gång det blev problem.

För problem kommer det att bli. Det kommer det att bli tills Kim insett att han inte är något för mig längre. Att han inte kan kontrollera mig och skrämma mig till att göra som han vill. Men det kan jag ta. Jag ska bevisa att försöker han att trampa på mig så ska jag inte bara trampa tillbaka, jag ska stampa sönder honom.

22 juni 2008

WTF

Posted in Barnen, K den 20:14 av lilithsblogg

De två minsta trollen kom hem från sin pappa idag. Maja slänger sig direkt på golvet och tittar upp med ledsna ögon. Jag frågar vad som är fel. Inget, hon är bara trött är svaret. Men så fort Kim gått så kommer sanningen fram. De firade inte midsommar. Hans nya tjej hade inte pengar till bussen. Men vad fan. Antingen får hon väl gå så möts de när hon kommer dit, eller så får hon stanna hemma. Maja har tjatat hela veckan om att få dansa runt stången med pappa och lillebror. Hon var ledsen hela kvällen för det. Det enda de gjorde för att fira midsommar var att köpa glass.

Kim hävdar ändå att hans barn är första prioritet. Trots att han i fredags försökte låna några 100 av mig så att de kunde göra något speciellt på midsommar. Han har två jobb, jag lever på existensminimum. Om han låtit bli att skaffa två nya piercingar, tatuera sig, skaffat gymkort och istället träna hemma, så hade de haft råd att ha en satans kul midsommar.

Ju mer kvällen gick, ju mer saker kom fram. Som att pappa inte ens följde med ut för att leka, utan la sig i soffan medans han tjej fick gå ut och leka med dem. Herre min gud, han skulle ha dem från fredag eftermiddag till söndag eftermiddag. Han kan vila när fan han vill. Det är hans barn, umgås med dem.

Tydligen har hans nya flickvän även infört nya regler där hemma. Om man hostar, fiser eller rapar (vilket är helt naturligt, och rätt svårt för en fyraåring att kontrollera) så får man minuspoäng. Dock så har Maja inte lyckats att få några pluspoäng, så där kör de tydligen inte belöning och bestraffning, utan bara bestraffning. Leo får som vanligt härja som han vill. Och jag vet hur Maja är. Hon är artig och uppför sig oftast precis som man ska. Leo däremot kan vara en liten huligan som både sparkas, bits och slåss. Men det är Maja som hela tiden får skulden.

Jag har inget emot att Kim skaffat ny flickvän. Det var ett tag sen han gjorde det, och det har inte rört mig i ryggen. Men när hon börjar att uppfostra mina barn, på ett sätt som de dessutom mår dåligt av, då kommer lejonhonan i mig fram. Barn ska uppfostras av två personer: sin mamma och sin pappa. Kommer det in en ny person i mammas eller pappas liv är det inte den personens uppgift att uppfostra, utan det ska skötas av föräldrarna, som alltid kommer att vara en bestående del i barnens liv. Jag försökte prata med Kim, men han vägrade att inse att han faktiskt gjort något fel.

Så innan han får ha barnen varannan vecka så blir det en tur till familjerätten. Han har två jobb, men har aldrig råd att göra något extra med barnen. Jag lever på existensminimum och det finns ändå alltid utrymme för barnen i ekonomin, de kommer först. Jag har två par byxor, ett par är för stora. Båda paren är slitna och söndertrampade. Och jag skulle jättegärna köpa nya kläder, men först tänker jag se till att barnen har det som de behöver. Men inte Kim. Han prioriterar hellre sig själv och sin flickvän. Herregud, Leo har ju inte ens en ordentlig säng att sova i, bara en madrass på golvet. Och det är inte förens nu som Maja har fått en säng, förut sov hon också på en madrass på golvet. Och Kim tror att han inom en snar framtid kommer att ha barnen varannan vecka. Det kan han glömma. För om man hellre lägger sina pengar på sig själv än på sina barn, då är man inte mogen för att ha sina barn varannan vecka.

26 maj 2008

You’re not the boss of me

Posted in Barnen, Funderingar, K den 21:28 av lilithsblogg


Det känns inte alls bra att tänka på att Kim så småningom ska ha Maja varannan vecka. Han har ett sånt otroligt kontrollbehov över henne. Inte av någon anledning alls förutom att han kan. Och hon mår så dåligt över det.

Som när vi var där i lördags för att fira Leo. Maja var jätteglad över att jag kom, så när vi fikade satt hon snett på stolen så att hon kunde se mig medans vi fikade. Och Kim var stenhård mot henne om att hon skulle sitta sprikrakt på stolen. Medans Leo fick sitta hur han ville, utan att Kim sa åt honom. Såna smågrejer gör han hela tiden, säger åt henne vad det än är. Hon får inte sitta med benen i kors på stolen när hon äter, medans Leo kan bete sig hur han vill vid matbordet.

Och det gör ont i mig när jag tänker på hur hon känner det när hon är där. Jag vet precis hur det känns, för min pappa var likadan när jag var liten. Att hela tiden bli tillsagd att man gör fel ger en känsla av att man inte duger, att man aldrig kan göra rätt. Och så ska man inte känna när man är fyra år.

Det är ens skyldighet som vuxen att bygga upp sina barns självkänsla. Här hemma har vi väldigt klara regler om vad man får och inte får göra, vad som är rätt och fel. Och varje gång mina barn gör rätt så får de beröm och uppmuntran. Men i vad som är fel så ingår här hemma inte i om man sitter med benen i kors när man äter, eller hur man håller i mjölkglaset. Här hemma får de alla tre lära sig hur man uppför sig gentemot varandra, att man ska säga förlåt om man gjort något dumt, inte bråka osv.

Jag ser ingen mening med att kontrollera mina barns minsta rörelse bara för att fylla mitt eget kontrollbehov. Allt jag skapar då är barn som knappt vågar röra sig av rädsla för att åter igen få höra att de gör fel. Jag lär mina barn vad som är rätt och fel, och hoppas att de tar det med sig när de blir vuxna.

07 april 2008

Isn’t it ironic

Posted in K den 11:57 av lilithsblogg

Det är ju bara så djävla typiskt mig hela situationen. Kim börjar att bli samma person som han var när vi först träffades. Jag tror att det var bra för honom att vi flyttade ifrån varnadra. Han fick tid att reda ut sig själv, och vem han egentligen är utan drogerna. Han gick från pundare till pappa, och fick aldrig en chans att hitta sig själv.

Men självklart måste jag då falla för honom igen. Nu när han gått vidare och gärna kan tänka sig bra sex, men inget förhållande. Nu är situationen helt tvärt om mot förut. Förut hade jag gärna sex med honom, men inget förhållande. Nu vill jag så gärna bara mysa ihop mig i soffan med honom.

Jag kommer ihåg hur han fixade och trixade för att lösa så att jag kom hem ifrån Johan så fort som möjligt. Och när jag äntligen kom av tåget så stod han och ungarna där och väntade på mig. Han hade en ny blå t-shirt på sig som satt perfekt över hans slimmade överkropp. Då kunde han tänka sig ett förhållande, och jag bara sex.

Men nu, nu är det inte så. Så jag får sitta här själv i soffan om kvällarna och önska att det var vi igen, medans han sitter hemma och önskar att han fick komma över och sätta på mig. Men med tanke på våran historia så är jag inte förvånad över att han inte vill ha ett förhållande.

Och jag vill också så gärna ha sex med honom. Sexet mellan oss var alltid underbart. Men det går inte att enbart ha sex med nån man fallit för. Det gör för ont. Så jag säger nej, trots att hela min kropp skriker efter honom. Eller är det helt enkelt så att jag förväxlar nostalgi och lustar med kärlek??

26 februari 2008

Killar och musik

Posted in J, K, Musik, R, Sötnosen den 13:54 av lilithsblogg

Killarna i mitt liv har alltid haft låtar förknippade med dem och varje gång jag hör den låten så börjar jag omedelbart tänka på dem, även om det var flera år sen jag sist såg dem. Satt och tänkte igenom det för någon dag sen.

K har Frankee – Fuck you right back

Sötnosen har Winnerbäck feat Miss Li – Om du lämnade mig nu

Eddie har K’s choice – Not an addict

J har Boppers – Come go with me

R har  Jimmy Buffet – Why don’t we get drunk and screw

Finns säkert fler, men just de här låtarna framkallar väldigt starka minnen av de här personerna.

05 februari 2008

Måndag 4/2 -08

Posted in K, Sötnosen den 10:43 av lilithsblogg

Fan vad trött jag är på allt som har med K att göra. Han var här idag och måste genast ställa till med bråk. Han skulle bada Skruttan och tvätta hennes hår, det klarade han inte. Anledningen var att Skruttan bråkade. Det är väl klart att hon beter sig som en treåring, hon är ju en. Men det är väl ingen ursäkt för K att bete sig som en treåring när han ska föreställa en vuxen människa?

Sen skulle han natta Skruttan, det var samma visa då. När jag påpekade det så satte han verkligen igång. Allt jag gjorde var fel, det enda jag gör är att spela WoW eller pratar med finaste, jag är en dålig mamma, jag tar inte hand om hemmet och så fortsatte det.

När det hela hade spårat ur tillräckligt mycket så förklarade jag för honom att han inte var välkommen hem till mig längre. Jag tänker inte tåla att han säger såna saker till mig i mitt hem. Då försökte han få det till att jag försökte hindra honom från att träffa barnen. Pffft, det skulle jag aldrig göra. Han får träffa dem hur mycket han vill, bara inte hemma hos mig.

Infektionen har blivit bättre, så har jag tur så slipper jag gå till läkaren igen. Har det inte försvunnit inom några dagar så går jag till vårdcentralen dock.

Pratade lite med sötnosen i telefon ikväll för att säga god natt. Han är så underbar. Allting känns bättre när jag fått höra hans röst. Längtar verkligen till nästa fredag när jag ska åka dit.

21 januari 2008

21/1 -08

Posted in Familjen, K, Sötnosen den 19:43 av lilithsblogg

Efter lite prat med lillebror, och ett samtal med sötnosen så känner jag att det här kommer att ordna sig. Nu förstår jag bättre hur han menar, och han vet att jag väntar på honom.

Skruttan har fortfarande ont i foten, så i morgon efter att hon har vaknat till liv så åker jag med henne till akuten. När hon skulle stödja på foten ikväll så rasade hon ihop. Så trots att det varken är rött eller svullet så vill jag gärna kolla upp det.

K är som vanligt ett arsel. Inte så oväntat, det visste jag att han skulle bli efter att sötnosen varit här. I natt vaknade Lillklutt och hade så ont i magen att han inte kunde sträcka ut benen ordentligt. Anledningen var att han var vrålhungrig för att K inte hade gett honom en ordentlig middag. Arg som ett bi så skäller jag sen på K och säger att om det ska fortsätta så här så får han inte ha barnen. Det där är ju på gränsen till vanvård. Då får jag höra av K att jag får ta och skärpa mig. Jag orkade inte ens bry mig. Sen upplyste jag honom om att om han ska tala så till mig så är han inte välkommen hemma hos mig. Jag skiter fullständigt i vad han tycker om mig, men när han är i mitt hem så tänker jag inte ta någon skit från honom. Jag önskar bara att jag hade insett tidigare hur han är. Och att jag hade insett att jag faktiskt är värd något bättre. Jag är inte felfri, men jag står för de fel jag har gjort, och jag försöker lära mig av dem och vara en bra människa.

13 januari 2008

Vad gör man

Posted in Familjen, K den 17:52 av lilithsblogg

När jag separerade från äldsta sonens pappa så var det inga problem med hur vi skulle dela upp vårdnaden osv. Allt flöt på bra, och min ängel visade inga tecken på att må värre än vad man kan räkna med när något sånt händer. Hans pappa och jag kom bra överens och kunde umgås som en familj ändå.

Nu är det en helt annan sits. Min skrutta har det jobbigt och jag vet inte vad jag ska göra. Hon älskar sin pappa, men verkar inte tycka det minsta om honom. Så fort han är i närheten blir hon bråkig. Hon kastar saker, slåss, gör illa sin lillebror osv. När K inte är i närheten är hon världens ängel. Hon säger ofta när K tar tag i henne att det gör ont. Det hjälper inte heller hur många gånger jag säger åt K att han måste skärpa sig i sitt sätt mot henne. Mot lillklutt är K väldigt kärleksfull, men inte mot skruttan. Han snäser åt henne, och det finns ingen större värme i hans röst. Han säger att det är för att hon är så bråkig. Men det ska väl inte spela någon roll. Jag är inte sån mot henne även fast hon är bråkig.

Så frågan är då, ska jag fortsätta att skicka henne till pappa? Hon älskar ju honom som sagt, men jag märker att hon inte mår bra av hur allt är, eller rättare sagt hur K är. Eller ska jag ha henne hos mig hela tiden? Hur kommer hon må då? Kommer det att vara bättre för henne, eller  kommer hon må ännu sämre av det?

22 november 2007

Lördag 10/11 -07

Posted in Funderingar, K, T den 14:16 av lilithsblogg

För varje dag som går så känner jag mig starkare. För varje dag som går så är det en dag mindre kvar till K flyttar. Och jag kan knappt stå ut för jag vill ha det gjort NU!

Och på torsdag är det möte med kommunen om lägenheten, för jag klarar verkligen inte av en flytt. Det skulle knäcka mig. Hemmet är min trygga plats där jag hämtar kraft för att orka med allt just nu och inte bryta ihop.

Det enda jag har hört från T var ett sms i veckan, som var tomt. Min telefon gör så ibland. Jag svarade till honom att det var tomt, men har inte hört något från honom sen dess. Så jag raderade hans nummer. Jag orkar inte med sånt just nu. Försöker man spela spel med mig så förlorar man automatiskt. Jag får väl se om jag hör nånting från honom igen eller inte.

Och i morgon ska jag på Winnerbäck, och jag som inte ens hunnit höra nya skivan än. Den får gå på repeat hela kvällen.

01 november 2007

Tisdag 30/10 -07

Posted in Allmänt Babbel, K, T den 15:29 av lilithsblogg

Nu är det äntligen klart. Den 1 December flyttar K. Jag kan knappt hålla inne glädjeskutten. Men samtidigt så känner jag en oro. Kommer jag att klara att ta allt själv? Men jag tror att så fort han försvinner så kommer orken, tålamodet och livslusten tillbaka.

Skickade ett sms till T idag på eftermiddagen, men har inte hört nånting av honom. Det lär nog inte bli något där. Synd, för att han verkar vara så underbar. Men det är bara att resa sig upp igen och gå vidare.

Men vad är det med mig som gör att alla killar jag möter ger mig tron på att det är den stora kärleken? Jag antar att det är för att jag vill ha någon att dela mitt liv med. Jag vill ha någon att tycka om och som tycker om mig. Jag vill känna mig älskad. Vill inte alla det? Har jag tur så hör jag av T någon annan dag.

Men jag får inget grepp om honom. Ena dagen skickar han massor med sms. Igår fick jag hans msn och idag så hör jag inget av honom alls. ja ja, det blir säkert bra.

Nu är det dags för sängen.

23 oktober 2007

Tillbaka

Posted in K den 06:16 av lilithsblogg

Jag har försummat bloggen, jag vet. Jag har dragit mig tillbaka och samlat styrka och försökt att bringa nån ordning i mitt liv.

Ibland när jag tänker på att K och jag ska flytta ifrån varandra när som helst så känner jag mig så stark. Jag vet att oavsett vad som händer så klarar jag det.

Andra gånger känner jag mig så svag. Hur ska jag klara mig helt själv med ungarna? Men trots det så vet den logiska sidan av mig att jag kommer att må bättre så fort K är borta. Jag slipper må dåligt av alla gräl som är dagligen. Jag slipper vara rädd för att han är en gång ska gå för långt och göra mig illa, eller barnen. Jag vet att i det långa loppet kommer att bli bra för både mig och barnen. Ibland är det bara jobbigt.

05 oktober 2007

Jag är starkare än du

Posted in K tagged den 07:40 av lilithsblogg

Trots starka sömntabletter som brukar knocka ut mig 13 timmar så är jag vaken nu, och inte speciellt trött. Jag känner mig så stark. Jag har tagit tag i mitt liv, och visat att det är jag och ingen annan som har kontrollen.

Upptäckt mer lögner om K, inget som överraskar längre, och jag orkar inte ens bli upprörd längre. Jag har tagit första steget från att frigöra mig från honom. Jag har insett att allt hans snack är bara just det, snack. Han menar inte det han säger. Han älskar inte mig som han säger att han gör för då hade han inte behandlat mig så här. Och när han säger att han inte ens kan få upp den med nån annan än mig så är det bara för att knyta mig närmre honom, hans sätt att få mig att tro att jag är speciell. Men jag har insett att den enda som är speciell för honom är han själv. Han är den enda som är viktig. Vad han gör mot mig och barnen skiter han i, vi är bara kulisser i hans lilla pjäs om sitt liv.

Läste Unni Drougges biografi och slogs av det briljanta sett den var skriven på. Jag har sett att många inte delar den uppfattningen med mig. Jag tror att det beror på att de aldrig upplevt det själva. Hennes berättelse gör mig stark. Den visar på att det finns en väg ut. Att jag klarar mig utan honom. Att jag förtjänar något bättre. Men också att det är svårt att bryta dem band som finns. Att kärleken inte dör på en gång trots allt det som har hänt.

Även hennes sätt att låta sin son få vara med och skriva. Att låta honom berätta hur han upplevde allt. Det har öppnat mina ögon om att det här inte bara handlar om hur han behandlar mig. Även mina barn blir lidande. Och det tänker jag sätta stopp för. När jag skriver det här sneglar jag på det som ligger bredvid min stora mugg med kaffe: K’s hemmanyckel. Den är min nu. Han kommer inte in här utan min tillåtelse. Jag bestämmer över mitt liv nu, och det gör mig stark.

Tack för alla era stöttande ord, trots att jag inte vet vilka ni är så ger det mig styrka att gå vidare.

02 oktober 2007

Posted in K den 20:40 av lilithsblogg

What goes up must come down. Var tydligen lite för optimistisk i förra inlägget. När jag tror att jag är på väg åt rätt håll så går det bara ner igen.

K är orsaken som vanligt. Har gjort en hel del otrevliga upptäckter om honom. Bland annat att han setat på nätet och gått med i sidor för att hitta anonymt sex när dottern ligger och sover i samma rum som han surfar, och att kläderna han köpte till mig såg han som betalning för sex, vilket gör mig till en hora. Då blev jag arg. När jag konfronterade honom blev jag rädd. Det var JAG som gjort fel. Även när han konfronteras med rena fakta så blånekar han. Han verkar inte ens ångra sig. Han skryter för sina vänner att han kn*llade mig tills jag grät. Och åter igen, ingen ånger. Då blir jag rädd. Det enda han verkar ångra är att jag kom på honom. Och det enda jag ångrar är att jag någonsin träffade honom.

30 september 2007

Blir så trött

Posted in K den 15:46 av lilithsblogg

I morse hade jag sovmorgon. Vaknade av att de två minsta trollen kom intraskandes och ville nåt. Frågade vad pappa gjorde, han låg i soffan och sov. Stormar upp och ser mycket riktigt K ligga och snarka i soffan. Jag väckte honom och hans första ord var ”Jag är vaken”. Fan vad arg jag blir, det händer jämt. Hur kan han tro att jag vågar lämna barnen hos honom när han flyttat om han lägger sig och sover? Sen rabblas det alltid samma ramsa. ”Det ska inte hända igen, jag ska inte lägga mig ner, jag får skärpa mig.” Hade jag fått 10 öre för varje gång jag  hört det hade jag varit mer rik än Bill Gates.

27 september 2007

Here we go again

Posted in K den 08:07 av lilithsblogg

Så har K åter igen lyckats, och åter igen så är allt mitt fel. Skruttan kom inspringande till mig i morse och kröp ner bredvid mig i sängen. Hon grät och ville inte gå till dagis. Dock har jag ett möte med personligt ombud här hemma klockan 14 idag, så tyvärr så kunde hon inte vara hemma. Då vänder sig K mot mig. ”Kan hon inte vara hemma hos dig?” Är du tre år och hör det så tar du för givet att du ska få vara hemma. Skruttan blev hysterisk när jag sa nej. Så jag grattade K att han åter igen lyckats och sa att han får faktiskt vara hemma med henne idag. Skruttan grät och grät för när pappa sa så så trodde hon ju att hon skulle få vara hemma och vägrade nu ännu mer hårdnackat att gå till dagis. Och tro mig, jag har inget emot att ha mina hemma små en dag, men just idag så går det inte. Det vägrade K att förstå och blev skitsur över att mitt förslag att han skulle vara hemma med henne. Nu är han dock på väg för att lämna lillklutt på dagis, sen hem igen för att vara hemma med Skruttan.

24 september 2007

Blä

Posted in K den 17:07 av lilithsblogg

Nu blir jag åter igen så där trött på K och hans förbannade slarv. Den här gången är det mitt bankomatkort han slarvat bort. Han tror att det ligger nånstans här hemma, men om han tänker efter så kan det ju ligga på ICA. Fuck off.

13 september 2007

Suck

Posted in K den 22:43 av lilithsblogg

Omg jag blir så trött på exet så att jag kan spy. Jag kan inte ens räkna alla de gånger han snokat igenom mobil, dator osv. Ikväll kom det igen. Jag var på toaletten och han i vardagsrummet. När jag kommer ut från toaletten är bland annat loggfilen från msn öppen. Han skyller på katterna. Katten hade tydligen hoppat ner på tangentbordet, högerklickat på startmenyn för att komma in i utforskaren, scrollat ner till mina dokument, klickat och därifrån tagit sig till loggfilen. Och inte vilken loggfil som helst, utan just den som är J. Ja det låter ju troligt. I såna fall måste jag ha världens mest smarta katt, och det är hon inte, tro mig. Sen när jag förklarar för honom att det omöjligt kan gå till så, så spelar han upp jordens show, skakar på huvudet, suckar och är allmänt förnärmad. And the Oscar of the year goes to…