04 mars 2009

Traderare se hitåt

Posted in Funderingar den 12:40 av lilithsblogg

En liten fråga till er Traderare. Jag har en stor, svart sopsäck full med urväxta barnkläder. Hade tänkt att sälja av dem på loppis, men det blir ju aldrig av. Så då tänkte jag slänga upp dem på Tradera istället. Men då kommer den stora frågan. Oftast står ju köparen för frakten. Hur mycket går fraktkostnaden på för ett barnplagg?

24 februari 2009

Konstigt och knepigt

Posted in Funderingar den 08:55 av lilithsblogg

Fick ju minska dosen på min medicin från 250 mg till 150 mg pga att jag blev så otroligt trött, vilket är en av biverkningarna. Så trött att ibland gick det inte att väcka mig, och det funkar inte när man har småbarn hemma.

Jag ska ta 50 mg på morgonen, för att jag kanske ska vara lite nedvarvad under dagen, och 100 mg på kvällen. Har jag tur kan jag varva ner av kvällsdosen och behöver då inte en lika stor mängd sömntabletter. Men eftersom att jag hämtade ut  medicinen igår, så tog jag 150 mg igår. Eftersom jag inte blev trött av dem när jag åt 200 mg, utan först när jag kom upp i 250 mg, så tänkte jag att då är det ju bara att ta en sömntablett, för annars finns det ingen chans att jag skulle kunna sova. När jag åt 200 mg så tog jag två sömntabletter varje kväll.

I går tog jag en sömntablett, och var tvungen att gå och lägga mig klockan nio, och då hade jag ändå setat och nickat till några gånger. Sov till strax efter klockan sex i morse när trollen väckte mig, och jag är fortfarande så trött att det snurrar i huvudet, och det känns lite som om jag är på väg att trilla omkull  även när jag sitter ner. Så idag ska jag sova hela dagen när trollen är på dagis. Jag ska strunta i alla måsten och behöver och bara sova. Och ikväll när jag tar mina 100 mg så ska jag inte ta några sömntabletter alls.

Men jag kan inte låta bli att fascineras av hur kroppen fungerar. Det har varit många dosändringar med den här medicinen. Jag åt 200 mg och var tvungen att ta två sömntabletter för att kunna sova. Nu tog jag 150 mg, en sömntablett och har varit som en zombie sen klockan sju i går kväll. Ska bli väldigt spännande att ta 50 mg nu på morgonen. Men det gör jag inte förens jag lämnat trollen på dagis om jag skulle bli så trött som igår.

11 februari 2009

Att säga ja

Posted in Funderingar den 07:59 av lilithsblogg

Jag är så fruktansvärt dålig på att be om hjälp när jag behöver, eller att ta emot hjälp när den erbjuds. Som nu när Kalle fick veta att jag har taskigt med pengar, och sa att det är bara att säga till vad det är vi behöver, så kan han köpa med sig det, och jag sa att det inte behövs.

Eller när han sa att vi kan ordna så att jag kan hämta ut min medicin, som är helt slut, och som det är otroligt viktigt att jag inte håller upp med. Då sa jag också nej, och att jag kan hämta ut den när jag får pengar den 20e.

Varför tackar jag nej när en vän är snäll och erbjuder sig när jag egentligen vill tacka ja. Jag var inte varför faktiskt. Men det känns då som att jag står i skuld till den människan, och inte bara ekonomiskt. Det ekonomiska har jag inga som helst problem med. Det är att någon ställer upp för mig, och jag har inte har någon som helst aning om hur jag ska kunna göra samma sak för den människan.

Vissa människor har problem med att säga nej. Jag har problem med att säga ja, och jag har ingen som helst aning om hur jag ska komma över det.

18 oktober 2008

Konfunderad

Posted in Allmänt Babbel, Funderingar den 11:13 av lilithsblogg

Det är i mitten, snart slutet, av Oktober, och i mitt kök flyger det just nu omkring en geting. Varifrån kom den??

21 juni 2008

Vad göra?

Posted in Funderingar den 17:38 av lilithsblogg

Igår blev jag av med alla trollen, tills på söndag när de två minsta kommer hem igen för att på onsdag åka till sin pappa och vara där en hel vecka. Kvällen tillbringades i trevligt sällskap med att titta på tv, äta pizza och allmänt slöa i soffan.

Har som vanligt sovit fruktansvärt dåligt på sista tiden. Kan inte äta sömntabletter när trollen är hemma. Så när de inte är hemma så passar jag på att sova ut ordentligt. Fredagsstädade igår, så det finns ingenting hemma som behöver göras idag. Kom i säng sent igår, eller rättare sagt imorse. Sov till klockan 15. Gick upp, satte mig vid datorn med kaffe. Har gjort absolut ingenting idag, och inget fel med det.

Varför får jag då så dåligt samvete varje gång det är så här? Jag har inga barn hemma. Ingenting som behöver göras. Jag kan tillbringa hela helgen med att ta det lugnt och samla kraft. Njuta av lugnet och återhämta mig. Knuffa undan allt kaos som spökar. Varför börjar jag då tänka på alla saker som jag kunde göra, men som inte hinns med i vardagen?? Som att få i ordning i klädkammaren. Eller rensa ut alla kläder jag som nu är för stora, som jag inte använder osv osv tills Karro kommer över på onsdag så att hon kan välja ut det hon vill ha. Eller rensa ut i skräpskåpet över kaffebänken där allt skit hamnar för att man inte vet vad man ska göra av det. Varför kan jag inte ta de här få dagarna till att göra just ingenting, samla kraft, och strunta i allt? Är det ”duktig flicka-syndromet” som spökar? Och hur blir man i såna fall av med det?

09 juni 2008

Söndag 8/6 -08

Posted in Allmänt Babbel, Barnen, Funderingar, Pojkar den 12:23 av lilithsblogg

Helgen med Eddie var kanon, som alltid. En massa myspys när han kom hit i fredags. Vi gick ner till Bishop Arms för att ta en öl. Lillebror gjorde oss sällskap men han fick bara dricka Pepsi. Det blev tre öl för mig, och tio stycken för Eddie. När vi skulle bege oss hem var det 20 minuter kvar tills bussen skulle gå, så vi gick in på Nybron för att se om det fanns nåt kul folk, och Eddie hann med en öl till där inne.

När vi kommit hem och låg i sängen och myste sa han nåt som bitit sig fast i minnet.
Eddie: Synd att såna tjejer som du alltid är upptagna.
Jag: Jag är väl inte upptagen?
E: Jo, du har ju tre barn.
J: Ja, men det finns plats för dig också, och de är hos sin pappa ibland också.
E: Nej, du är upptagen.

Jag vet inte om det bara var ölen som pratade, för Eddie är känd för att svamla när han druckigt, eller om det är så han verkligen känner men aldrig skulle ha vågat eller tänkt säga när han var nykter.

Jag är rätt nöjd med att vi har det som vi har det nu, att vi träffas när tid och tillfälle finns. Att vi dejtar. Men, jag vill gärna veta att det i såna fall så småningom kommer att leda vidare till något seriöst.

Jag kan fullständigt förstå att just nu måste han tänka på sig själv. Efter allt han varit med om, och nu när han för första gången har en egen lägenhet, ett riktigt jobb osv, att han måste bli stabil i det först innan han går in i ett seriöst förhållande. Och jag vet att han tycker om mig, och att han i framtiden kan se sig själv i ett förhållande. Men det han sa i fredags natt har ändå bitit sig fast i huvudet.

I lördags var det också en massa gos och mys som mest involverade att ligga sked i soffan och titta på en massa serier, varvat med helt otroligt underbara vuxna aktiviteter. När han på kvällen kollade på Matrix låg jag med huvudet på hans bröst och läste. Och det kändes så rätt, det är precis så jag alltid vill att det ska vara. Sen fick jag det ultimata beviset på att han verkligen har starka känslor för mig. Jag tänker inte skriva vad, men det är något han hatar, och som jag den enda han skulle be om en sån sak. Och jag vet att han låter mig göra det av enbart en anledning, att han tycker om mig. han skulle ALDRIG gå med på det, och vilja göra det, om det inte var känslor inblandade. Han har aldrig tidigare gått med på det med andra när det har varit starka känslor inblandade.

Så varför känns det då så osäkert? Han har erkänt att han har känslor för mig, han visar det, och jag tvivlar inte på det en enda sekund. Varför känns det då så hopplöst mellan varven??

Maja slutade med blöja för två år sen, förutom på natten, varken jag eller Kim har lyckats få henne helt torr på natten. Men nu sov hon utan blöja natten mellan lördag och söndag utan blöja, och det hade inte kommit en enda droppe i sängen på hela natten!! Gud vad hon är duktig. Och jag känner mig som världens mest usla mamma. Sista tiden har hela jag varit ett sånt kaos att jag inte orkat och haft tålamod till att vara en sån mamma man ska vara. Men nu är det slut med det, i morgon när jag hämtar dem på dagis så ska jag vara en sån mamma som de vill ha och behöver. Och så får jag låta kaoset rasa efter att de lagt sig.

26 maj 2008

You’re not the boss of me

Posted in Barnen, Funderingar, K den 21:28 av lilithsblogg


Det känns inte alls bra att tänka på att Kim så småningom ska ha Maja varannan vecka. Han har ett sånt otroligt kontrollbehov över henne. Inte av någon anledning alls förutom att han kan. Och hon mår så dåligt över det.

Som när vi var där i lördags för att fira Leo. Maja var jätteglad över att jag kom, så när vi fikade satt hon snett på stolen så att hon kunde se mig medans vi fikade. Och Kim var stenhård mot henne om att hon skulle sitta sprikrakt på stolen. Medans Leo fick sitta hur han ville, utan att Kim sa åt honom. Såna smågrejer gör han hela tiden, säger åt henne vad det än är. Hon får inte sitta med benen i kors på stolen när hon äter, medans Leo kan bete sig hur han vill vid matbordet.

Och det gör ont i mig när jag tänker på hur hon känner det när hon är där. Jag vet precis hur det känns, för min pappa var likadan när jag var liten. Att hela tiden bli tillsagd att man gör fel ger en känsla av att man inte duger, att man aldrig kan göra rätt. Och så ska man inte känna när man är fyra år.

Det är ens skyldighet som vuxen att bygga upp sina barns självkänsla. Här hemma har vi väldigt klara regler om vad man får och inte får göra, vad som är rätt och fel. Och varje gång mina barn gör rätt så får de beröm och uppmuntran. Men i vad som är fel så ingår här hemma inte i om man sitter med benen i kors när man äter, eller hur man håller i mjölkglaset. Här hemma får de alla tre lära sig hur man uppför sig gentemot varandra, att man ska säga förlåt om man gjort något dumt, inte bråka osv.

Jag ser ingen mening med att kontrollera mina barns minsta rörelse bara för att fylla mitt eget kontrollbehov. Allt jag skapar då är barn som knappt vågar röra sig av rädsla för att åter igen få höra att de gör fel. Jag lär mina barn vad som är rätt och fel, och hoppas att de tar det med sig när de blir vuxna.

12 maj 2008

Dance with you

Posted in Allmänt Babbel, Funderingar, Pojkar den 22:39 av lilithsblogg


När jag pratar med Alfonso så känns allt så bra. Det känns som om alla hinder som är, inte spelar någon roll. Att de bara är tillfälliga och att vi kommer att lösa det.

Det är när vi inte pratar som alla tvivel och tankar kommer. Tidsskillnaden är så stor, så att det är inte så ofta vi får en chans att prata. Vi är sällan online på msn samtidigt och jag behöver nån som jag kan höra av mig till när jag känner det där suget av saknad i magen. Eller när dagen har varit skit och jag behöver nån som lyssnar. Nån som finns där. Och jo, han finns där och lyssnar och stöttar, när han är online.

Hela den här situationen är ny för mig. Jag har haft distansförhållanden förut. Men då har man kunnat träffas mer ofta, typ på helgerna och så. Och man kan skicka sms, prata i telefon osv. Nu är det bara att vänta på plinget från msn som berättar att han kommit online.

Men det är bara jag som har haft för mycket tid på mig att tänka nu när ungarna är hos Kim och jag inte har något att sysselsätta mig med. I morgon kommer de hem igen och jag kommer att ha fullt upp och vara nöjd med livet precis som det är. Men jag kommer ändå att ha ett öra öppet som lyssnar efter plinget från msn *s*

17 januari 2008

Kan inte sova

Posted in Funderingar den 02:40 av lilithsblogg

Tusen tankar snurrar i huvudet och håller mig vaken. Dels är det hela situationen med K. Han är svartsjuk, vilket gör att han blir elak. I kväll fick jag veta vilken usel människa jag är. Jag tar inte hand om hemmet, barnen eller nånting annat tydligen. Det var som att hälla vatten på en gås. Jag vet att jag är en bra mamma genom den kärlek och respekt mina barn visar mig.

Hemmet tar jag också hand om. Dock var K så fullt upptagen med att berätta allt han har gjort här (köra igång tvättmaskinen och diskmaskinen) att han inte stannade upp för att tänka igenom alla saker jag gör varje dag.

Han säger såna saker för att såra mig. Men han kan inte såra mig längre. Han har inte den platsen i mitt liv att jag tar åt mig av vad han säger.

Sen snurrar sötnosen runt i huvudet också, dygnet runt, oavsett om jag är vaken eller sover. Jag har fallit pladask för honom, vilket jag inte trodde skulle hända. Jag skulle ju njuta av mig själv och mina barn bara, men sen kom han och blev inkluderad i njutningen också. Det är underbart att vakna på morgonen och se ett sött sms på telefonen från honom. Det är underbart att se hans bild lysa upp på displayen när han ringer, och höra hans fina röst säga söta saker. Han gör mig glad och får mig att känna mig som en prinsessa. Och nu är han snart här. Snart är det fredag och han är bara min hela helgen. Sen snurrar tankarna igång på vad som händer efter helgen. Hur är det då? Vad är det då? Jag har sagt att jag är hans så länge han vill, och han säger det samma. Och jag bara njuter av den känslan som hela tiden springer runt i kroppen när jag tänker på honom, den finaste.

22 november 2007

Lördag 10/11 -07

Posted in Funderingar, K, T den 14:16 av lilithsblogg

För varje dag som går så känner jag mig starkare. För varje dag som går så är det en dag mindre kvar till K flyttar. Och jag kan knappt stå ut för jag vill ha det gjort NU!

Och på torsdag är det möte med kommunen om lägenheten, för jag klarar verkligen inte av en flytt. Det skulle knäcka mig. Hemmet är min trygga plats där jag hämtar kraft för att orka med allt just nu och inte bryta ihop.

Det enda jag har hört från T var ett sms i veckan, som var tomt. Min telefon gör så ibland. Jag svarade till honom att det var tomt, men har inte hört något från honom sen dess. Så jag raderade hans nummer. Jag orkar inte med sånt just nu. Försöker man spela spel med mig så förlorar man automatiskt. Jag får väl se om jag hör nånting från honom igen eller inte.

Och i morgon ska jag på Winnerbäck, och jag som inte ens hunnit höra nya skivan än. Den får gå på repeat hela kvällen.

02 oktober 2007

Snurr

Posted in Funderingar den 07:05 av lilithsblogg

Det är så mycket som händer just nu, och det största är självklart separationen från K och allt runt omkring som blir. Boende till exempel. Kommer jag och barnen att kunna/få bo kvar? Om vi kan/får det, hur ska vi få allt att gå runt? Om vi inte kan/får det, vart ska vi då bo? Tänk om vi måste flytta till andra änden av stan. Hur blir det då med ungarnas dagis? Jag vill inte behöva byta dagis en gång till, men vill å andra sidan inte behöva dra upp dem ur sängarna innan solens ens har hunnit gå upp för att hinna i tid till dagis.

Arbetsträningen. Hur ska jag, med min telefonfobi, kunna hitta någonstans att vara? Om jag inte klarar av att ringa samtalen, vad händer då? Kommer allt att bara rinna ut i sanden? Och som vad vill jag arbetsträna? Och vad passar det bäst att jag arbetstränar som? Hur blir det med sena kvällar och helger om det blir butik?

Jag? Vad händer med mig? Allt det som händer runt mig just nu är positivt, men det hindrar inte att jag och min sjukdom påverkas. Just nu är det väldigt svajigt. Ena stunden högt upp, för att i nästa hamna långt ner. Sova 15 timmar på ett dygn, för att en vecka, eller bara några dagar, senare inte sova på flera dygn. I natt har jag inte sovit alls trots överdosering av allt för svaga sömntabletter och lugnande.

Läkare? Vad händer där? Jag sa ifrån med den läkaren jag hade. Jag skulle få en ny, men det fanns ingen på mottagning. Jag blev hänvisad till en annan mottagning. Den andra mottagningen hade lika stor läkarbrist och kunde inte ta emot mig. Jouren blev inblandad och har nu tagit kontakt med min första mottagning för att skälla ut dem så att de ger mig en läkare. Jag behöver starkare sömntabletter. Stilnocten fungerar inte och det är dags att åter igen sätta in benzo. Men de vägrar de att ge mig på jouren, som är det enda stället där jag har kontakt med läkare just nu. Och hur ska jag orka förklara allting på nytt för en läkare och lyckas övertyga honom att jag inte är nån vansinnig benzomissbrukare som bara har hittat på allt för att få tabletter?

Kan inte nån stanna jorden en stund innan jag trillar av?

04 augusti 2007

Hmmm

Posted in Funderingar den 13:24 av lilithsblogg

Någon har sökt på ”billig hora” och hamnat här. Undrar om man kan stämma Google för det??

27 juli 2007

Varför

Posted in Funderingar den 20:20 av lilithsblogg

Varför är det jag som måste försvara mig inför alla att det är slut med K? Alla säger att han är så bra och hur kunde jag vara så dum att jag släppte honom? De har inte sett den sidan av honom som jag har sett. Hur våldsam han blir när han dricker. Hur han är med/mot barnen. Hur svartsjuk han är. Att han är så kontrollerande att han skickar över 50 sms om jag går ut på krogen. Hur han måste kontrollera datorn med jämna mellanrum så att han vet exakt vilka jag pratar med och om vad. Hans lilla ”problem” att hålla sig trogen.

Och varför är jag så dum att jag inte berättar för folk hur det verkligen är? Varför står jag bara och tar emot, och bekräftar vilken bra kille han är.

19 juli 2007

Undran

Posted in Allmänt Babbel, Funderingar den 10:56 av lilithsblogg

Varför gör folk bloggar om sina husdjur? Fast det allra allra värsta är när de skriver ur djurets perspektiv. Det är illa nog att de scannar in en bild på vaccinationsbeviset och lägger ut på bloggen, men när de skriver ”nu har jag fått alla mina vaccinationer” då är det ännu mer illa. Då är det läskigt.

18 juli 2007

Förvirrad

Posted in Funderingar, J den 22:50 av lilithsblogg

Det här suger verkligen, stenhårt. Det är jobbigt att prata med J. Just nu mest jobbigt för att jag har ingen aning om vart vi står. Vi pratar om ingenting hela tiden, jag trevar mig sakta fram för att se om jag får något gensvar. Ibland får jag det, ibland absolut ingenting. Jag vill bara veta hur allt ligger till, så att jag vet vad mitt nästa steg blir. Säger han att allt har förändrats, det är inte som förut, hans känslor är borta, så kommer vi nog inte att prata något mer. Det kommer bara att bli fel då.

17 juli 2007

Alex Schulman

Posted in Bloggar, Funderingar den 13:20 av lilithsblogg

Varför hatar alla honom? Jag sitter och skrattar hela tiden när jag läser hans blogg. Jag skrattar massor. Han är jättekul. Nu kommer säkert alla att hata mig också bara för att jag tycker att han är rolig.

And btw, det där han skrev om skåningar som han fick så mycket skit för. Jag har barn med en skåning, jag vet vad Alex talar om. Hälften av gångerna får jag be barnafadern om han inte kan ordna så att han får en textremsa ur munnen när han pratar. Jag fattar ingenting.

12 juli 2007

Blä

Posted in Allmänt Babbel, Funderingar den 21:42 av lilithsblogg

I kväll är en sån där kväll när allting bara känns bläää. Msn är helt död, inte ens syrran är där. Kors i taket. K spelar PS2, och jag har faktiskt ingen större lust att umgås med honom. Klockan är nästan mitt i natten så ringa nån funkar ju inte riktigt. WoW, ingen större lust, vill inte vara social med alla guildisar.

Läste i en blogg (du vet vem du är hehe) om att det är helt ok att ta sig en fylla när man känner för det. Glida in i dimman en liten stund. Men om man inte gillar det så finns det inga andra alternativ, som är godkända. Som ett gäng tabletter, eller en holk osv. Låt mig klargöra att jag är varken för eller emot, folk får göra som de vill. Jag är den sista som ska säga nåt, speciellt om tabletter. Men jag kan så väl förstå den känslan. Bara få glida in i dimman en liten stund, få må lite bra, ligga och stirra upp i taket och filosofera om allt och ingenting. Det vill jag göra nu. Må lite bra, ligga och stirra upp i taket. Men se, det får jag inte göra. Så jag får vara duktig flicka och ta rätt mängd tabletter och somna lugnt och fint. Inte ens hälften så kul.

25 maj 2007

Kan man göra så?

Posted in Allmänt Babbel, Funderingar den 23:57 av lilithsblogg

Jag satt och pratade lite om att festa osv. Som jag, jag dricker ca 8 öl på en kväll. Vi säger att ölen kostar 50 kr. Det blir ca 400 som jag har räknat. Sen taxi hem ca 150 spänn. Om jag då istället tar två stilnoct innan vi ska ut så sparar jag ju in 400kr, minst. Sen kan jag ta nattbussen hem och spara in 120kr. Varför har jag inte tänkt på det här förut? Det är ju inte som om jag går ut jämnt. Jag kanske går ut en gång i halvåret. Och då tar man tabletterna vid 11, sen blir det sovadags vid klockan 2 när krogen stänger. Det är ju kanonbra.

Men frågan är kan man göra så en gång, eller räknas man då till kategorin missbrukare?

19 maj 2007

The return of the J

Posted in Funderingar, J den 23:41 av lilithsblogg

Så dök det upp en ruta från msn där det stod ”jag tänkte bara säja hej” Det var han. Han som jag tillbringade många kvällar med att få ut ur mitt hjärta, efter att våran kontakt bröts. Jag har inte hört nånting från honom få flera månader. Jag har skickat ett sms ibland, men inte fått svar. Jag har vet att han har läst dem. Han måste ha uppskattat dem så mycket i alla fall att han inte bett mig låta honom vara. Men trodde aldrig att vi på fullaste allvar skulle prata ordenltigt med varandra, på något sätt. De känslor jag hade för honom packades ihop i en låda och gömdes långt långt bort.

Och alla dessa boxar bara flög fram och öppnade sig och ut kom alla gamla känslor och kröp in under huden på mig.

Men jag har en sambo, så jag ska hålla det hela på ett vänskapligt basis med J. Men tänk om det inte går då? J är min självsfrände i allt. Sambon är mitt livs stora kärlek, men kan det slå en själsfrände? Snacka om att jag är förvirrad just nu. Vill inte förlora sambon, inte för allt i världen. Men vill inte förlora J heller, för han är ju som sagt min själsfrände. Hur stor är chansen att jag lyckas hitta en till? Vad gör man i ett sånt här läge?

08 maj 2007

Stackars Thomas

Posted in Allmänt Babbel, Funderingar, Menlöst den 11:13 av lilithsblogg

Snubblade över den här artikeln på Expressen och blev så full i skratt. Över hela innehållet. Över att en kille på 31 år öppet går ut och erkänner att ”hej, jag beter mig som en treåring som inte får den leksak jag vill ha”. Det mest skrattretande i det hela måste ändå vara att det troligtvis är han som tagit kontakt med tidningen. Eftersom att han är så anonym på nätet kan de ju inte hittat honom. Eller så har de mailat hans anonyma mail och han svarat.

Jag kan riktigt se det framför mig: Thomas 31 sätter sig vid datorn för att skriva elaka saker, nån har säkert blängt på honom på jobbet och nu behöver han få ur sig all frustration. Han kollar mailen först. Whee, ett mail från en dålig tidning som vill göra en intervju. Det måste man ju så klart ställa upp på. Visa världen att det är JAG som är den där elaka. Men de får ta en annan bild för jag törs inte ställa upp och visa vem jag är.

Jag känner igen det där beteendet. Min treåring här hemma beter sig så när hon inte får som hon vill. Kanske är det så enkelt att Thomas behöver gå på sitt rum i två minuter och lugna ner sig?

01 maj 2007

Varför

Posted in Funderingar, Menlöst den 13:57 av lilithsblogg

Hur kan det finnas så många bloggar som handlar om mode??? Ok om de hade lite olika inriktningar, men alla visar precis samma saker. Tänkte jag skulle hitta lite nya bloggar att läsa, hittade på ingen tid alls ca 10 bloggar om mode där alla visade i stort sett samma kläder. Kanske dags att komma på något eget att blogga om i stället för att göra som alla andra 100 modebloggar?

25 april 2007

Det har varit en dag som har varit otroligt bra, o…

Posted in Allmänt Babbel, Familjen, Funderingar den 21:20 av lilithsblogg

Det har varit en dag som har varit otroligt bra, och otroligt dålig.

Jag vaknade till av att sambon kom och kröp ner i sängen bredvid mig och höll om mig och försökte få mig att vakna. Jag vägrade att vakna. Inte ens upplysningen om att det fanns nybryggt kaffe och till och med en present åt mig på nattduksbordet fick mig att vakna. Att jag inte vaknade till liv har nog med sömntabletterna att göra. De funkade inte igår. De funkade inte alls, så att jag tog en till, vilket är en större dos än en missbrukare brukar ta.

När jag väl hade vaknat så var det självklart att jag först av allt kikade på nattduskbordet. Där stod det en påse med playboykaninen på. När jag kollade i den så hittade jag två av de saker jag samlar på. Det första var två Care Bears i olika storlek. Det andra var två olika smycken från playboy: två armband.

Morgonkaffet avnjöts som vanligt framför datorn. När skruttan kom hem från dagis och lillemannen kom hem från skolan var det dags för mellis. Efter mellis hade jag ett otroligt framsteg: Jag gick ut och lekte med barnen. Ja, jag vet, mammor gör det varje dag. Men om man får ångest enbart av att tänka på att gå ut så håller man sig inne, i stort sett även om huset är på väg att brinna ner.

Jag hade tänkt vara ute i max 30 minuter. Jag var tveksam om jag skulle klara det så länge till och med. Men rätt som det var ringde sambon och sa att maten var klar. När jag tittade på klockan så hade vi varit ute, och jag hade utan problem kunnat vara ute en timma till.

Så hädanefter ska jag sparka mig i baken och försöka göra det jag får ångest bara av att tänka på. För jag lärde mig idag att jag klarar av mer än vad jag har trott.

Allt var jättebra tills det var dags för småtrollen att sova. De somnade på en gång, vilket nästan alltid betyder trubbel. Mycket riktigt, strax efter klockan 19 vaknade båda två. Skruttan vägrade att ligga fint. Det hela slutade med att jag förlorade humöret och började att skrika och gapa. Nu mår jag jättedåligt över det, men efter två timmar av konstant bråkande så förlorade jag tyvärr kontrollen över mig själv. Jag gick ut i köket och lugnade ner mig. När jag kom in igen så låg hon fint och bad om ursäkt för att hon hade bråkat så mycket.

Men det fick mig även att fundera på föräldrar som slår sina barn. Hur arg jag än har blivit på mina barn så har jag aldrig krökt ett år på deras små söta huvuden. Aldrig ens tänkt tanken.

Loppan låg helt fint hela tiden, men kunde inte somna ordentligt. Han slumrade ett tag, sen vaknade han igen osv. Nu är klockan strax efter 23 och inte förens nu har ha somnat ordentligt. Peppar peppar….

Nu ska jag ta kvällsmedicinen och sen är det dags att krypa ner i sngen med boken och sambon och sova riktigt gott.

Fem tacksamma saker
  1. Jag är glad över att jag gick ut med ungarna idag. Vi hade jättekul.
  2. Jag är glad över att jag har en sån underbar sambo som köper presenter åt mig utan baktankar. Bara för att han älskar mig. Det är inte så vanligt efter fem år.
  3. Jag är tacksam över att jag har så underbara barn.
  4. Jag är tacksam för att sambon låter mig åka till Stockholm nästa månad och låter mig handla för 1500kr. Fast han vet att det blir nog ett par höga stövlar och en hel del underkläder, så helt oegoistiskt är det nog inte 🙂
  5. Jag är glad över att det har blivit så fint hemma nu med de nya grejerna vi fick och ommöbleringen.

07 oktober 2006

Bloggstafetten

Posted in Funderingar den 11:35 av lilithsblogg

Ja, så har då turen kommit till mig att skriva. Från mimo har jag fått ämnet Hur förbättrar man svensk invandrings- och integrationspolitik?
Jag tror att för att det ska bli någon ändring, åt det bättre hållet, måste man börja ta tag i allt redan när de kommer hit. Att sätta dem i stora baracker med minsta möjliga standard, gör inte saken bättre. Att leva så gör att både barn och vuxna mår värre, och inte får en chans att återhämta sig och kunna starta ett nytt och bättre liv. Att växa upp bland baracker och betong utan en normal vardag är att behandla folk som djur, och gör man det tillräckligt länge så kommer de att bete sig som djur också.

Att få besked om uppehållstillstånd ska man inte behöva vänta flera år på. Efter år så har föräldrarna kanske fått arbeten, barnen har lärt sig språket och går i skolan, de leker med sina kompisar och gör sånt som familjer gör. Då, efter sju år, kan de få beskedet att de inte får bo kvar, de måste åka hem igen. Snabbare hantering av asylökande och fler handläggare.

Men det viktigaste är nog framför allt att se till att de kommer in i samhället så fort som möjligt. Sätt barnen i förskola eller skola, och låt föräldrarna lära sig språket och de grundläggande sederna här. Ge dem en chans. Sätt dem bara inte i en betongförort där de kan leva i sin lilla mini-värld och aldrig får komma ut i samhället. Låt dem vara en del av sin kommun, att få känna sig delaktiga, och att någon lyssnar på dem. Annars så får vi precis det vi har: Förorter med mest invandrare, där det är bråk och stök, svenska skinheads som bor i sina vita områden och hatar det de inte känner till, utav okunskap.

Min enkla lösning är: Behandla inte folk som djur, utan som människor, så kommer de också att bete sig som människor.

21 augusti 2006

Matlådor

Posted in Funderingar den 12:00 av lilithsblogg

Jag har läst på massor av bloggar att de på helgen gör storkok så att de har matlådor till resten av veckan. Det låter ju jobbigt. Då går ju hela helgen åt till att laga mat. Ni äter ju ändå mat varje dag i veckan, varför då inte göra lite extra varje gång, stoppa ner i en matlåda, in i frysen och ta fram vid behov. Det är ju mycket enklare än att tillbringa hela helger med att göra matlådor åt två personer, för fem dagar. Blir ju tio matlådor bara det. Varför göra det krångligare än det behöver vara?

11 augusti 2006

Virrigt värre

Posted in Familjen, Funderingar den 19:57 av lilithsblogg

Jag är en sån där hemskt opraktisk mamma. Jag har redan lyckats glömma bort när sonen börjar i skolan igen. Lappen med datumet är kastat för länge sen, och självklart har jag glömt att skriva upp det i almanackan.

Jag glömmer också nästan alltid bort när det är dags att fixa fika att ta med till skolan. Vid såna tillfällen som naturskola, friluftsdag osv så är det 9 gånger av 10 man får skicka med honom pengar så att han kan köpa sitt eget mellis.

Har heller aldrig koll på om han har några rena strumpor eller inte, om han hängt upp handduken som låg i gympapåsen (upptäcks oftast samma morgon som det är gympa, när man ska packa om påsen, som vi glömmer ibland det också) och det har hänt mer än en gång att vi har smygit ner i tvättstugan sent, sent på kvällen, för att sonen precis andvänt sitt sista par rena kalsonger.

Visst låter jag som en drömmamma? Min son klagar dock inte. Han sa en gång att hans kompisar har mammor som alltid kommer ihåg allting, men inte har tid. Här har vi tid i massor. Tid att spela spel, läsa tiotals sidor vid läggdags, titta på film ihop, mysa, prata och allt annat som tänkas kan. Vi bakar, kramas, skrattar och älskar varandra.

Vad gör det då egentligen att jag aldrig kommer ihåg när det är gympadags, eller att fixa mellis tills nästa dag?

08 augusti 2006

Sökningar

Posted in Allmänt Babbel, Funderingar den 11:41 av lilithsblogg

Ok, vill ni veta vad folk har sökt på för att hamna här? Jag tycker alltid det är lika kul

  • Skolflicksuniform
  • Manodepressiv
  • Missfall+dölja

Ja, det var en salig blandning måste jag säga. Vad är det för folk som läser min sida igentligen? Kan ni inte titta in i komentarerna och säga hej så jag får veta vad ni är för perversa psykfall? 🙂