04 februari 2009

Väntan på en skolskjutning

Posted in Familjen den 12:39 av lilithsblogg

Här befinner sig min lillebror just nu. Det känns inte bra.

Annonser

20 december 2008

Bästa mamman

Posted in Familjen den 11:18 av lilithsblogg

Jag lovade ju ett inlägg om världens bästa mamma. Man kan lätt tro att det är mina barns mor jag ska berätta om, men det är fel. Det är min mamma som innehar titeln.

Jag är en människa som är totalt ointresserad av mode. När jag köper kläder så köper jag det som jag tycker är snyggt och bekvämt. Sista året har alla kläder man hittar i affärer varit hemska. De få plagg som varit snygga kostar därefter också. Alltså inget shopping för mig.

Det har inte varit några större problem då jag har haft ett tiotal byxor som hängt i garderoben. Sakta men säkert har antalet byxor minskat. För någon vecka sen gav mitt sista hela par jeans upp. De sprack i hela grenen, och det var bara att begrava dem.  Har försökt att hitta nya, men som sagt, modet för tillfället är hemskt enligt mig, och det har varit omöjligt att hitta några byxor.

Så en dag så ringer min mor mig och säger att hon tänkte komma över efter jobbet. Och när hon kommer så har hon tre par jeans åt mig. Som ser precis ut så som jag vill att jeans ska se ut. Och inte nog med det, hon har en pappkasse proppfull med kläder åt Leo. Han har ju haft lite dåligt med kläder. Tre grejer av varje, och med småbarn så räcker det inte långt. Tvättmaskinen har gått non stop här hemma för att se till att han alltid har rena kläder att ha på sig.

Och några dagar innan det så kom hon hit med två sänglampor åt mig, ett par jeans, och ett täcke till leo istället för täcket han har nu, som är till spjälsängen. Det täcket får dock vara extratäcke, eftersom han vägrar att ha något annat täcke än det han nu använder.

Tack mamma, jag älskar dig.

15 oktober 2008

The day from hell

Posted in Barnen, Familjen, Gnäll, Mental status den 11:12 av lilithsblogg

Igår var en riktig skitdag.

Först pausade jag en vänskap som varat i över 25 år. Jag kan inte sitta och titta på när hon förstör sitt liv, och låter alkoholen fatta alla beslut åt henne. Det går tyvärr inte. Jag är trött på fyllesamtal mitt i natten där hon beklagar sig över hur hennes liv är och att ingen förstår henne. Jag är trött på att bara sitta bredvid och titta på hur hela hennes liv rinner henne ur händerna.

På eftermiddagen ringde mina troll på väg hem från dagis. Eller ja, de ringde inte själva, deras pappa hjälpte dem. Leo var glad som alltid. Maja däremot var trött och ledsen och grät och ville komma hem. Det gör ont i hela kroppen att behöva säga nej, och vi träffas ju i morgon. Hon är precis likadan här nån dag eller två innan det är dags att åka till Kim. Hon vill till pappa då på en gång och är ledsen. Och man känner sig så hjälplös.

På kvällen ringde pappa. Samtalet började bra. Han bad mig att ta fram instruktionsboken till tvättmaskinen så att han kunde hämta den idag innan han skulle åka och få tillbaka pengarna för tvättmaskinen. So far so good. Jag plockade fram den på en gång medans vi pratade. Sen kom det, han började skälla ut mig. Jag ställde till en massa problem för honom med hela det här, nu måste han åka både hit och dit för att ordna allt och han hade minsann utvecklingssamtal med min lillasyster också som han skulle hinna med och hur skulle han hinna allt och förstod jag vad jag ställde till med? Hallå, det var du som ringde mig och sa att du hade begärt pengarna tillbaka för tvättmaskinen. Hur är det då jag som ställer till det?

Där brast det, jag la bara på luren. Han ringde hela kvällen igår, och har ringt idag och jag har vägrat att svara. Jag orkar inte bråka. Jag klarar för tillfället knappt av att hålla näsan ovanför ytan. Jag orkar inte lyssna på hur mycket jag ställer till det. Det har jag hört i ett antal år redan så jag är väldigt medveten om det.

Sen tillbringade jag resten av kvällen invirad i en filt i soffan, gråtandes. Det blev bara för mycket. Men idag är det en ny dag. Idag kommer mina småtroll hem. Och oj vad vi ska kramas och mysa och njuta av varandra. Tills i eftermiddag, när pappa kommer för att hämta instruktionsboken. Jag får ångest bara jag tänker på det. För jag vet att han inte kommer att hålla igen, trots att trollen är här. Och jag vet att jag kommer att bryta ihop, och jag vill INTE göra det när trollen är här och ser allt. Snälla nån, ta mig bort härifrån.

14 oktober 2008

Murphys lag

Posted in Allmänt Babbel, Barnen, Familjen, Gnäll den 10:37 av lilithsblogg

Kära papsen ringde mig igår och sa att han begärt pengarna tillbaka för maskinen. Hurra!! Jag blev så glad att han faktiskt tog sig tid att tänka efter och ändra sig. Vi är inte så bra på det papsen och jag nämligen. Vi är ruskigt envisa båda två. Men att han ändrade sig betyder mycket för mig. Det känns som att det jag säger faktiskt betyder något för honom då.

Så idag ringde jag elgiganten för att höra vad min lilla tvättmaskin kostar om man köper den i butik. Och jag hade sån tur för den är på extraerbjudande fram tills på söndag, så den kostar bara 2780kr. Då behöver jag bara 300kr ur egen ficka så kan jag köpa den i helgen. Om inte alla är slutsålda på söndag. Man kan lägga undan en om man åker dit och lägger en handpenning dock. Då är jag garanterad min tvättmaskin.

Men här kommer det lilla problemet in. Jag har 500kr kvar på kontot som ska täcka matkostnader fram tills på måndag. Så det finns inga extra 300kr att ta av. Så om jag inte har lyckats att skita pengar fram tills i helgen så kommer jag att få betala 34000kr istället, när jag väl har pengar. Och då måste jag ta av pengarna som skulle gått till ungarnas halloweenkläder. De ska fira halloween på dagis, och Maja ville vara vampyr, och Leo ett skelett. Så jag räknade på månadens inkomst och såg att det skulle inte vara några problem att köpa det de ville ha.

Dagens I-landsproblem jag vet. Men det här gör mig otroligt stressad. För vi behöver verkligen en tvättmaskin. Jag har tvättid ikväll. Sen får jag tvätta för hand för det är lång tid kvar tills nästa lediga tvättid. Men jag vill ju inte heller svika mina barn. Det ger dem så otroligt stor glädje att få klä ut sig och fira halloween. En sån liten sak för mig, men så stor för dem. Så det är väl bara att köpa gummihandskar och tvätta för hand, och nästa vecka köpa tvättmaskinen till fullt pris istället och be till gubben uppe bland molnen att Kim ska gå med på att hjälpa till med halloweenkläder åt småtrollen.

Nu ska jag gå och terapistäda igen. (Jag terapistädar alltid när jag blir uppstressad av saker. Det kan vara skåpsluckorna som får sig en omgång, sorterar om i garderoberna för att göra mer plats osv osv.)

12 oktober 2008

Bleh

Posted in Familjen, Gnäll den 14:55 av lilithsblogg

Tvättmaskinen jag köpte begagnad läckte från undersidan, så idag var säljarna här och hämtade den för att ta hem den och fixa den. Om man nu ska sälja en tvättmaskin, som stått oanvänd i ett halvår så testkör man den väl en gång för att se om den fungerar? Men det hade dem tydligen inte gjort.

Utan tvättmaskin här hemma blir det rätt problematiskt. Den enda tiden jag kan tvätta på i tvättstugan är mellan 10-14 när trollen är på dagis. Och då finns det väldigt sällan lediga tider.

Och eftersom de nu sålde en trasig maskin så har vi rätt att välja att få pengarna tillbaka. Så jag surfade runt på elgiganten och hittade en riktig sötnos, som inte ens var 300kr dyrare sprillans ny, än vad vi köpte den begagnade för. Så jag tänkte föreslå för pappa att vi köpte den istället. Då har jag en ny som jag vet fungerar, plus garanti om något skulle hända.

Men se det ville inte pappa. För han hade minsann släpat tvättmaskinen upp och ner för trapporna två gånger, och det ville han inte ha gjort i onödan. Jag hann inte ens förklara hur jag hade tänkt det hela. Och att jag redan hade ordnat så att någon kör mig för att hämta den nya, och någon som kopplar in den. Om den gamla fortfarande läckte vatten efter att jag fått tillbaka den, då kunde vi begära att få tillbaka pengarna. Ja, det verkar ju onekligen mer rimligt att släpa den tre gånger än två. För mig verkar det mer vettigt att lägga ut några 100 extra på en ny tvättmaskin, än att ha en massa problem med den gamla. Och det känns inte speciellt pålitligt att de kommer att fixa felet och att den kommer att fungera utan problem, när de inte ens testkörde den för att se om den fungerade innan de sålde den. Plus att de sålde den för ett otroligt högt pris, med tanke på att den är tillräckligt gammal för att inte ens ha nån garanti längre, och att en sprillans ny bara är några 100 kr dyrare.

Jag tänker inte ta tillbaka den, även om jag måste betala 2500kr till pappa. Så kan han ta tvättmaskinen, så kan jag spara ihop till den nya själv. Jag blir bara så ledsen på att pappa inte ens kan lyssna på det jag har att säga. Fast det är ju iofs inget nytt.

27 juni 2008

Dear Dad

Posted in Familjen, K den 17:51 av lilithsblogg

Min pappa har, som ni som följt med i gamla bloggen också, inte varit världens bästa pappa. Speciellt inte när jag var liten. Jag hade även en period när jag var 16 där jag vägrade att ha någon som helst kontakt med honom. Men den sista tiden har vi sakta men säkert hittat någon form av balans, och en nivå där vi kan umgås. Vi kommer nog aldrig att stå riktigt nära varandra. Behöver jag ringa och gråta ut så kommer det nog inte att vara till honom jag ringer. Men vi kommer överens nu och pratar med varandra lite titt som tätt. Men hur det än har varit mellan oss så har han alltid funnits där när någon behandlat hans barn illa. I högstadiet, under ett möte med en viss lärare och rektor, så sa den läraren att jag skulle troligtvis sluta som ett knarkande socialfall. Pappa tog upp en stol att slå till honom med, precis sånt man ser i Jerry Springer. Som tur var så lyckades mamma hindra honom. Men sån är han min pappa, säg något ont om hans barn och han jagar dig till världens ände.

Nu till andra delen av historien. När Kim och jag flyttade ifrån varandra så sa han, vilket var väldigt snällt, att jag kunde behålla tvättmaskinen. Jag förklarade att jag skulle inte ha råd med att betala månadskostnaden. Han sa då att eftersom man här behöver boka tvättstugan tre veckor i förväg, och det oftast bara är sena kvällstider som är lediga, barnen är mest hos mig osv osv så är det klart att jag har bäst behov av tvättmaskinen. Och eftersom att jag i 2½ år varit sjukskriven och levt på existensminimum och han har två jobb, så kunde han betala. Vi stötte och blötte det länge för jag hade på känn att någon gång så skulle han börja strula om det. Men det har funkat problemfritt fram tills idag när följande utspelade sig.

Kim: Du, hur vill du göra med tvättmaskinen? Det börjar bli ganska mycket pengar…

Jag: Det var ju du som sa att du inte hade nåt emot att betala för den trots att den stod här. Men jag kan börja betala för den. Till en början kan du dra månadskostnaden från underhållet januari, februari, mars, april (som han inte har betalat) och sen när vi är ikapp där så kan jag fylla i en autogiroblanket så att det dras från mitt konto varje månad.

K:Du har ju fått underhåll från försäkringskassan, och jag i min tur har fått en räkning från dem som jag måste betala och jag sa att jag kunde betala den till en början.

J:Jag har fått beviljat från Maj månad av försäkringskassan. De tidigare månaderna har jag inte fått en krona i underhåll så dra kostnaden från tvättmaskinen från det först så får vi lösa det sen.

K: Jag kan inte dra av något alls eftersom jag har fått en räkning för 6 månaders underhåll av fkassan.

Jag: (jag skiter i om du ska betala för 6 månader till försäkringskassan. Mitt beslut godtogs från Maj månad och de tidigare 6 månaderna har ungarna inte fått en enda krona från dig ditt arsel, tänkte jag men sa inte.) Istället blev svaret: Det är konstigt för de beviljade mig från Maj.

K:Skumt, jag fick en räkning på över 15 000, dvs ett halvår, är ju ca 2500 i månaden för båda.

J: Du kan komma och hämta tvättmaskinen när jag får pengarna jag lånade av pappa till hyran som du inte betalade. (Det kan ni läsa om här) Jag ska ringa pappa och meddela honom det.

K: Varför börjar du bråka så här? Jag undrade bara hur du ville göra med den, det var allt. Men glöm att jag frågade något så fortsätter jag att betala den.

Vänta nu, jag börjar bråka för att jag äntligen säger ifrån?? För att jag inte bara låter honom ändra på alla spelregler som jag har gjort. För att har man kommit överens om en sak så ska man hålla sig till det. Glöm den perioden när jag var foglig och tassade på tå hela tiden. Jag är inte rädd för dig längre, du kan inte skrämma mig. Du har ingen makt över mig längre.

Och heja pappa för att det räcker med att säga att jag ska prata med dig om saken för att Kim ska lägga ner hela tjafset. Var tvungen att ringa pappa och berätta också. Jag tror han blev lite full i skratt, och sa att det vara bara att höra av mig nästa gång det blev problem.

För problem kommer det att bli. Det kommer det att bli tills Kim insett att han inte är något för mig längre. Att han inte kan kontrollera mig och skrämma mig till att göra som han vill. Men det kan jag ta. Jag ska bevisa att försöker han att trampa på mig så ska jag inte bara trampa tillbaka, jag ska stampa sönder honom.

26 januari 2008

Lördag

Posted in Allmänt Babbel, Familjen, J, Sötnosen den 15:36 av lilithsblogg

Gulliga mamma kom hit med min medicin igår, så idag känns det bättre. Fasar för tanken att jag ska behöva få det så här några gånger till, men det är det värt 😉 Idag är det en lugn dag, känner mig fortfarande helt slut efter de senaste dagarna. Lite tvätt, lite disk, annars mest dator och film.

Sötnosen har kul där han är, och då är jag glad. Han gör mig glad. Blir glad när jag hör hans röst i telefon som berättar att han tycker om mig massor. Hans sms är alltid fyllda med söta saker. Det känns som om det kan bli något bra av det här. Speciellt som har tar mina små utbrott av grinighet med en axelryckning. Hade ett sånt utbrott i morse, som redde ut sig rätt fort. Han bad om ursäkt, och jag bad om ursäkt och så var det bra med det.

Idag ringde J av alla människor. Han hade ringt mig i natt när jag låg och sov, så jag slängde iväg ett sms och frågade vad han hade på hjärtat. Han ringde upp och vi snackade ett tag. Det verkar gå bra för honom tydligen. Kul att höra, och situationen får mig lätt fnittrig för de få som vet historien bakom.

Pratade med småtrollen idag också. De har det bra hos K och stannar tills i morgon. Skönt. Jag saknar dem så jag blir galen, men infektionen har gjort mig så slut i kroppen så jag tror att de har det bättre hos pappa den här helgen. Sen är de ju överlyckliga över att få träffa mormor också.

Nu är det dags att tömma diskmaskinen och sen väntar det stora berget med tvätt på att bli vikt. Undrar om man ska vara modig och städa databordet också? Jag lär väl få en mindre chock om jag ser hur det egentligen ser ut utan alla tomma kaffekoppar, dvdskivor osv.

25 januari 2008

Underbara

Posted in Familjen, Sötnosen den 12:06 av lilithsblogg

Människorna runt mig är helt underbara.

Skulle köpt en ny mobil idag, men min härliga infektion satte stopp för att kunna springa på stan. Lillebror erbjuder sig att åka ner och köpa den åt mig. Dock sa jag nej eftersom jag inte orkar ha folk här, inte ens underbara lillebror. Han erbjuder sig även att vara barnvakt om jag inte orkar ta ungarna, men som tur är så är jag barnledig tills i morgon.

Skulle ner på apoteket och hämta ut min antibiotika idag, men härliga infektionen hindrar mig från att gå mer än 5 meter från toaletten. Underbara mamma kör hit den, en fredagkväll, utan att gnälla.

Beklagade mig för sötnosen att det inte blir någon ny mobil idag utan det får vänta till nästa vecka. Han fattade det som att jag inte fick pengar förens nästa vecka och erbjöd sig på 1 sekund att låna mig pengarna så länge.

Såna små gester som visar att de jag tycker om finns här för mig gör mig helt varm i kroppen. Tack för att ni finns.

21 januari 2008

21/1 -08

Posted in Familjen, K, Sötnosen den 19:43 av lilithsblogg

Efter lite prat med lillebror, och ett samtal med sötnosen så känner jag att det här kommer att ordna sig. Nu förstår jag bättre hur han menar, och han vet att jag väntar på honom.

Skruttan har fortfarande ont i foten, så i morgon efter att hon har vaknat till liv så åker jag med henne till akuten. När hon skulle stödja på foten ikväll så rasade hon ihop. Så trots att det varken är rött eller svullet så vill jag gärna kolla upp det.

K är som vanligt ett arsel. Inte så oväntat, det visste jag att han skulle bli efter att sötnosen varit här. I natt vaknade Lillklutt och hade så ont i magen att han inte kunde sträcka ut benen ordentligt. Anledningen var att han var vrålhungrig för att K inte hade gett honom en ordentlig middag. Arg som ett bi så skäller jag sen på K och säger att om det ska fortsätta så här så får han inte ha barnen. Det där är ju på gränsen till vanvård. Då får jag höra av K att jag får ta och skärpa mig. Jag orkade inte ens bry mig. Sen upplyste jag honom om att om han ska tala så till mig så är han inte välkommen hemma hos mig. Jag skiter fullständigt i vad han tycker om mig, men när han är i mitt hem så tänker jag inte ta någon skit från honom. Jag önskar bara att jag hade insett tidigare hur han är. Och att jag hade insett att jag faktiskt är värd något bättre. Jag är inte felfri, men jag står för de fel jag har gjort, och jag försöker lära mig av dem och vara en bra människa.

13 januari 2008

Vad gör man

Posted in Familjen, K den 17:52 av lilithsblogg

När jag separerade från äldsta sonens pappa så var det inga problem med hur vi skulle dela upp vårdnaden osv. Allt flöt på bra, och min ängel visade inga tecken på att må värre än vad man kan räkna med när något sånt händer. Hans pappa och jag kom bra överens och kunde umgås som en familj ändå.

Nu är det en helt annan sits. Min skrutta har det jobbigt och jag vet inte vad jag ska göra. Hon älskar sin pappa, men verkar inte tycka det minsta om honom. Så fort han är i närheten blir hon bråkig. Hon kastar saker, slåss, gör illa sin lillebror osv. När K inte är i närheten är hon världens ängel. Hon säger ofta när K tar tag i henne att det gör ont. Det hjälper inte heller hur många gånger jag säger åt K att han måste skärpa sig i sitt sätt mot henne. Mot lillklutt är K väldigt kärleksfull, men inte mot skruttan. Han snäser åt henne, och det finns ingen större värme i hans röst. Han säger att det är för att hon är så bråkig. Men det ska väl inte spela någon roll. Jag är inte sån mot henne även fast hon är bråkig.

Så frågan är då, ska jag fortsätta att skicka henne till pappa? Hon älskar ju honom som sagt, men jag märker att hon inte mår bra av hur allt är, eller rättare sagt hur K är. Eller ska jag ha henne hos mig hela tiden? Hur kommer hon må då? Kommer det att vara bättre för henne, eller  kommer hon må ännu sämre av det?

23 september 2007

Det slår aldrig fel

Posted in Familjen, Vardagligt den 16:48 av lilithsblogg

Vi hade ätit klart. Allting var undanplockat och avtorkat. Diskmaskinen var igång. Skruttan satt och målade med Timon och Pumbaa på datorn, lillklutt sprang runt och lekte för sig själv. Kaffet var upphällt och det var lugnt och tyst. Tar min bok och min kaffekopp och placerar mig i fåtöljen. Slår upp boken, hinner med att läsa en rad så sätter det igång. ”Mamma kom och hjälp mig att ändra till pensel på spelet.” Tusen gånger upprepades den meningen. Lillklutt ville ha hjälp med att stänga en nyckelkedja. Jag stängde. Han öppnade den igen och räckte fram den och sa ”tänga”. Jag stängde. Osv osv. Jag suckade och la undan boken. I samma sekund som boken hamnar på bordet återgår barnen till att leka fint för sig själva. Jag tar upp boken igen, slår upp den och läser en rad. Sen utspelas samma scen som ovan igen.

06 september 2007

Stark

Posted in Allmänt Babbel, Familjen, J den 16:21 av lilithsblogg

Idag har varit en kanondag. Dock hade jag hög feber i natt, så K fick lämna ungarna på dagis, jag låg i sängen och hade frossa. Sov bort febern och vaknade vid lunch, och mådde relativt bra. Startade med en kopp kaffe och sen kände jag mig levande igen. Gick och hämtade ungarna på dagis och skruttan blev överlycklig över att det var mamma som kom och hämtade. Vi gick tillsammans och handlade och sen hem och äta mellis. Jag har fixat i köket, rensat kattlådan, dammsugit och bara njutit. Jag mår så bra nu, och jag känner mig så stark. Jag lät inte honom sätta sig på mig, utan stod upp för mig och för mina barn. Jag börjar undra lite om inte mina depressioner har haft med K att göra. Och han har haft en sån maktposition i den här familjen. När jag inte har mått bra så har han fått kliva in och ta över. Men nu, nu är det jag som har den här makten. Nu är det jag som bestämmer över mitt liv igen. Och jag tänker aldrig lämna över den makten till nån annan igen.

Pratade lite med J på telefon. Jag vet inte hur det kunde bli så mycket missförstånd mellan oss. Vi är ju så lika. Kanske därför det sket sig. Jag vet att det inte kommer att bli vi igen, men vill fortfarande ha honom i mitt liv. Får jag inte ha honom som min, så är jag i alla fall glad över att jag får ha honom som min vän. Mitt i natten, efter att K hade flippat ur, och jag behövde nån att prata med, så var J den första jag tänkte på. Jag älskar honom, men får lära mig att vara nöjd med att vi bara kommer att vara vänner. Vänner får man aldrig för många av.

03 augusti 2007

Han kan

Posted in Familjen den 14:21 av lilithsblogg

Min lilla kille är helt underbar. Han ställer sig upp i köket genom att hålla sig i ett av köksskåpen. Ropar ”maaammaaaa” och sen bara går han flera steg. Jag jublar och han jublar.

Korkade föräldrar

Posted in Allmänt Babbel, Familjen, Störningar den 12:11 av lilithsblogg

Jag blir så arg varje gång jag tittar på Ian Wright. För det första har de flesta ungarna där en sån taskig attityd. Men sen blir jag så arg på föräldrarna. En unge sitter vid sitt tv-spel hela dagarna. Och hans mamma fattar inte vad hon ska göra för att ungen ska vilja göra nåt annat än att spela tv-spel. Det är väl bara att ta bort det där förbannade spelet. Punkt slut. Och sluta ge honom chips och godis och allt han vräker i sig. Ge honom 20 minuter med sitt spel för varje timma han motionerar. Hur satans svårt kan det vara?
En mamma blev så förvånad över hur mycket onyttigt hennes son vräker i sig. Hur kan hon bli det? Det är ju hon som köper hem allt. Hur kan hon då bli förvånad? Hur kan hon inte inse att det är hennes barns hälsa som står på spel? Vissa människor borde få skaffa körkort på att uppfostra barn.

Nu säger jag inte att jag är någon supermamma. Låååångt ifrån. Men här i familjen äter vi nyttigt. Ungarna har begränsad tid vid tv och dator. Godis ges på lördagar, med reservationer för undantag som det så fint heter. Och vet ni vad? Om ungarna vänjer sig vid det så ser de inget konstigt i att äta grönsaker till maten varje dag. Eller att inte äta godis jämt. Det bästa min dotter vet är grönsaker. Sonen älskar mammas mat, som är så nyttig den bara kan bli. Sen på lördagarna slår på på stort. Då är det fet mat, efterrätt och lördagsgodis. det förtjänar vi.

02 augusti 2007

Uppe med tuppen

Posted in Allmänt Babbel, Familjen, J den 13:04 av lilithsblogg

I dag blev det inte ett lika mysigt sätt att bli väckt på. K och skruttan storbråkade. Jag fattar fortfarande inte varför. Och hur kan en 25-åring fortfarande har treårstrots? Alltså, mer än hälften av alla bråk mellan K och skruttan beror på K. Han ska ju föreställa vuxen. Det händer mer och mer att jag drömmer mig bort om dagarna, till en lägenhet där det bara är jag och barnen.

Självklart så kommer K att få träffa barnen när vi flyttat ifrån varandra, han får träffa dem dagligen om han vill. Men det blir inget delat boende här inte. Har man inte ansvar nog att se till att hyror blir betalda så har man inte tillräckligt med förnuft i kroppen för att ha två barn boende hos sig 50%.

Humöret blev lite bättre efter morgonkaffet, bloggläsandet och prat med underbara J på msn. Han blir nog bara bättre och bättre.

30 juli 2007

Fan jag orkar inte mer

Posted in Familjen den 02:34 av lilithsblogg

I början, när det var slut med K så körde han den där stilen att han betedde sig precis som vanligt, som om det inte var slut. Efter nån vecka fick jag nog och förklarade åter igen att det var slut. Då gick han in i perioden där han försökte charma sig tillbaka. Visa att allt som han tidigare gjort nu var det som borta. Det köpte jag inte heller. Jag tänkte som så att om det är som han säger så kommer han att fortsätta vara så där snäll och go. Efter en vecka slutade han med det.

Sen kom fasen from hell. Där är vi nu. Han fladdrar runt här som ett slottsspöke. Han gör allt för att jag ska märka hur lite han äter. Sen gör han mig väldigt medveten om att han faktiskt spyr upp det ibland. Och allt är för hur dåligt han mår nu när jag gjorde slut med honom. Så nu ska jag gå omkring och trösta honom för hur ledsen han är. Fuck that. Sen när han satt och sa att han önskade att det kunde blivit annorlunda svarade jag med att det var han som avslutade vårat förhållande även om jag var den som gjorde slut. Han bodde ha tänkt efter lite att jag tydligen är hans anledning till att leva innan han sprang i väg med en tjej när vi var ute, och inte kom tillbaka förens efter en timma. Gud vet vad som hände. Samma tjej hade han redan tafsat på när jag satt där. Eller den gången han fick bli hemkörd av polisen för att han var så full, och han slängde in mig i dörrposten med all kraft. Då blir det världens bråk. För ja han är så medveten om vad han har gjort för fel, och han önskar att det aldrig hänt och buhu så springer han in i sovrummet som gråter.

För det verkar vara det enda som är viktigt för honom : att jag gjorde slut. Det är det enda som räknas. Att jag gjorde slut pga de saker han gjorde mot mig och barnen, det är tydligen betydelselösa. Kan inte nån bara komma och ta mig härifrån. Jag orkar inte vara kvar här längre. Jag orkar inte se på honom.  Hans fina spel han visar upp när jag är i närheten. Han äter alltid mycket när jag inte är där, men sitter jag med så petar han i sig maten och säger att han inte alls har aptit. Och har han ätit när jag inte är där så spyr han inte.  Jag är så less på hela skiten och vill bara dra. Vill inte finnas mer, orkar inte med såna här dagar. Orkar inte med livet just nu.

18 juli 2007

Post it

Posted in Familjen den 14:28 av lilithsblogg

I går när jag hade ett av mina omtalade hysteriska utbrott så handlade det mest om att jag måste städa undan allas skit här hemma. Som lunchen. Jag äter inte lunch, det är bara K och ungarna som gör. Men ändå är det jag som får dammsuga av under bordet, torka golvet och fylla diskmaskinen.

Eller som med soporna, K är expert på att bara fylla på, trots att det redan är fullt. Så när man sen öppnar luckan så bara rasar allt ut över fötterna.  Det är samma sak med blöjhinken.

Så igår fick jag nog. Beväpnad med post-its och penna gick jag ut på jakt i lägenheten. Sen blev det märkning här hemma. På bordet satt det en lapp där det stod ”torka av mig efter lunchen”.  Dammsugaren fick sig också en märkning ”använd mig efter maten”. På skåpsluckan till soporna satte jag ”töm mig när jag är full”. När sambon såg det skulle han vara lite vitsig och satte en post-it på mig. Där stod det ”gör mig full”. Det var strax efter det som de åkte ner på stan för att handla mat och mutpresent till mig.

Men idag tror jag aldrig att jag har haft ett finare kök. Och jag behöver inte göra ett endaste dugg 🙂

17 juli 2007

Din mamma städar inte här

Posted in Allmänt Babbel, Familjen, Störningar den 15:15 av lilithsblogg

Jag är så trött på att ungarna slänger sina saker över hela lägenheten utan att plocka undan efter sig. Så jag gick in i deras rum och slängde alla deras saker på golvet. Dom skrattade så de fick ont i magen. Tills de insåg att de fick städa upp det själva.

Good morning little miss sunshine

Posted in Allmänt Babbel, Familjen den 09:08 av lilithsblogg

Jag kom i säng några timmar tidigare än vanligt i går. (Tänk vad bra med sömntabletter. Man kan gå och lägga sig mycket tidigare än vanligt och ändå somna.) Men natten var en plåga. Jag drömde att jag målade dörrarna till tvättstugorna här i området. Men inte med en sån pensel man har när man målar saker, utan mer en i den storleken man har när man målar ägg. Och sen spelades Boten Anna i bakgrunden. Var helt kallsvettig när jag vaknade.

Och inte blev jag väckt på ett trevlig sätt heller. Vaknade av ett bråk mellan K och skruttan. Varför ska de alltid bråka så tidigt? Jag hade absolut inga planer på att gå upp före klockan 10. K får faktiskt ta och skärpa sig. De bråkar dygnet runt. Att skruttan beter sig som en treåing kan jag förstå, hon är det. Men K är en vuxen människa med två barn och jag tycker att det börjar bli på tiden att han beter sig lite äldre än en treåring. Där har vi en stor anledning till att det tog slut.

Hädanefter så skaffar jag mig en ung, snygg 20-åring. De beter sig iofs också barnsligt, men jäklans vad söta de är 🙂

15 juli 2007

ÄGD

Posted in Familjen den 15:38 av lilithsblogg

Om 30 minuter ska dottern gå och lägga sig, och hon är skittrött redan nu. Mamma är också skittrött, på allt gnäll och bråk. Mamma vill bara sätta sig vid datorn med en kopp kaffe. Dottern vill inte städa sitt rum. Dottern är väldigt tävlingsinriktad. Mamma kommer på smartaste grejen nånsin. ”Ska vi se om du hinner plocka undan alla saker innan mamma har läst alla bloggar så får vi se vem som vinner?” Mamma sitter vid datorn och njuter av en kopp kaffe, dottern städar. ÄGD!!!

08 maj 2007

Älskade

Posted in Familjen den 14:51 av lilithsblogg

Min sambo är bara bäst i hela världen. Här sitter jag med rinnande näsa, huvudvärk, feber och bihålleinflamation. Och han tar precis allt här hemma. Mat, disk, tvätt, barn. Han har till och med erbjudit sig att flytta in tv och digitalbox i sovrummet efter att barnen har somnat. Så att jag kan titta på mina favoritprogram inne i sängen i lugn och ro. Finns det nån bättre? Nu ska han lyckas med konststycket att duscha en skrikig ettåring (min lilla loppa blir ett år idag, tänk vad tiden går fort) och sen bada en galen treåring samtidigt som han ska roa en trött ettåring.

Jag har hittat den bästa som finns, helt klart. Jag älskar dig av hela mitt hjärta min krambjörn.

01 maj 2007

Svammel och fjanterier

Posted in Allmänt Babbel, Familjen, Mental status den 21:10 av lilithsblogg

Pga att mina vanliga sömntabletter tagit slut så fick jag ta av de svagare som jag har som reserv. Och eftersom att de är svagare så tog jag fler än vad jag tar av mina vanligt. Jag tror att jag tog några förmånga, för idag så vaknade jag inte förens det var dags för ungarna att äta mellis.

Frukostkaffe som vanligt framför datorn, läsandes mina favoritbloggar. RSS är en av de bästa uppfinningar som finns. Att bara öppna ett program och kunna läsa alla bloggar som det har kommit nya inlägg i utan att behöva klicka runt på nätet för att kolla.

Sambon och jag hade ett sånt fjantigt gräl i kväll. Litiumet som jag äter gör att jag går upp i vikt. Jag har gått upp nästan två klädstorlekar. Allt har satt sig runt midjan och brösten. Det där med brösten är ju iofs en liten tröst 🙂

Ändå hävdade sambon i kväll att det inte syns alls att jag gått upp i vikt. eftersom att jag vet att han inte är blind så vet jag att han ljuger. Det gör mig så arg när folk ljuger mig rakt upp i ansiktet. Speciellt när jag har berättat för honom att oavsett om han tror att det han säger ska såra mig så vill jag att han berättar sanningen.
Så i morgon blir det till att ta tag i min själv igen. Träna, äta nyttigt, inte småäta och bättre sömntider.

Nu är klockan 23, så det är dags för mig att gå och lägga mig. Måste upp tidigt så att jag hinner träna innan läkarbesöket. Jag hoppas verkligen att läkaren håller med mig om att det börjar bli dags för mig att ta kontakt med Försäkringskassan och komma igång med arbetsträningen

25 april 2007

Det har varit en dag som har varit otroligt bra, o…

Posted in Allmänt Babbel, Familjen, Funderingar den 21:20 av lilithsblogg

Det har varit en dag som har varit otroligt bra, och otroligt dålig.

Jag vaknade till av att sambon kom och kröp ner i sängen bredvid mig och höll om mig och försökte få mig att vakna. Jag vägrade att vakna. Inte ens upplysningen om att det fanns nybryggt kaffe och till och med en present åt mig på nattduksbordet fick mig att vakna. Att jag inte vaknade till liv har nog med sömntabletterna att göra. De funkade inte igår. De funkade inte alls, så att jag tog en till, vilket är en större dos än en missbrukare brukar ta.

När jag väl hade vaknat så var det självklart att jag först av allt kikade på nattduskbordet. Där stod det en påse med playboykaninen på. När jag kollade i den så hittade jag två av de saker jag samlar på. Det första var två Care Bears i olika storlek. Det andra var två olika smycken från playboy: två armband.

Morgonkaffet avnjöts som vanligt framför datorn. När skruttan kom hem från dagis och lillemannen kom hem från skolan var det dags för mellis. Efter mellis hade jag ett otroligt framsteg: Jag gick ut och lekte med barnen. Ja, jag vet, mammor gör det varje dag. Men om man får ångest enbart av att tänka på att gå ut så håller man sig inne, i stort sett även om huset är på väg att brinna ner.

Jag hade tänkt vara ute i max 30 minuter. Jag var tveksam om jag skulle klara det så länge till och med. Men rätt som det var ringde sambon och sa att maten var klar. När jag tittade på klockan så hade vi varit ute, och jag hade utan problem kunnat vara ute en timma till.

Så hädanefter ska jag sparka mig i baken och försöka göra det jag får ångest bara av att tänka på. För jag lärde mig idag att jag klarar av mer än vad jag har trott.

Allt var jättebra tills det var dags för småtrollen att sova. De somnade på en gång, vilket nästan alltid betyder trubbel. Mycket riktigt, strax efter klockan 19 vaknade båda två. Skruttan vägrade att ligga fint. Det hela slutade med att jag förlorade humöret och började att skrika och gapa. Nu mår jag jättedåligt över det, men efter två timmar av konstant bråkande så förlorade jag tyvärr kontrollen över mig själv. Jag gick ut i köket och lugnade ner mig. När jag kom in igen så låg hon fint och bad om ursäkt för att hon hade bråkat så mycket.

Men det fick mig även att fundera på föräldrar som slår sina barn. Hur arg jag än har blivit på mina barn så har jag aldrig krökt ett år på deras små söta huvuden. Aldrig ens tänkt tanken.

Loppan låg helt fint hela tiden, men kunde inte somna ordentligt. Han slumrade ett tag, sen vaknade han igen osv. Nu är klockan strax efter 23 och inte förens nu har ha somnat ordentligt. Peppar peppar….

Nu ska jag ta kvällsmedicinen och sen är det dags att krypa ner i sngen med boken och sambon och sova riktigt gott.

Fem tacksamma saker
  1. Jag är glad över att jag gick ut med ungarna idag. Vi hade jättekul.
  2. Jag är glad över att jag har en sån underbar sambo som köper presenter åt mig utan baktankar. Bara för att han älskar mig. Det är inte så vanligt efter fem år.
  3. Jag är tacksam över att jag har så underbara barn.
  4. Jag är tacksam för att sambon låter mig åka till Stockholm nästa månad och låter mig handla för 1500kr. Fast han vet att det blir nog ett par höga stövlar och en hel del underkläder, så helt oegoistiskt är det nog inte 🙂
  5. Jag är glad över att det har blivit så fint hemma nu med de nya grejerna vi fick och ommöbleringen.

24 april 2007

Usch

Posted in Allmänt Babbel, Familjen, Mental status den 20:30 av lilithsblogg

Den här dagen har varit helt igenom dålig. Det började med att Kim lämnade in datorn för reparation på El-giganten. När han kom hem satte jag mig och installerade WoW. Det funkade. Sen skulle jag installera Burning Crusade. Det funkade inte. Sen kom S med bokyllorna. (Det enda positiva som hänt idag i stort sett.) När kim kom hem efter att ha hämtat skruttan från dagis så var det dags att ge ungarna mellis och sen bar det av till mamma. Min kära lillebror fyller 16 år idag. Han börjar ju att bli riktigt stor.

Allt var bra till en början hemma hos mamma. Sen kom pappa. Jag fick en snabb kram, ungefär som man kramar om en släkting man knappt känner. Martin fick en stoooor kram, och pappa gullade som bara den med sina barnbarn.

Under hela tiden han var där sa han knappt ett enda ord till mig. Inte en enda gång frågade han hur jag mådde. De andra frågade han flera gånger. Sen påpekade han att i stort sett alla hans barn hade blivit lyckade, och att det bara var en som hade blivit misslyckad. Efter att han sagt det sneglade han på mig

Han sa också att han försökte hitta ett sätt att kunna förhindra mig från att få min del av arvslotten när han dör. Jag tror inte att han skojade. Det hela slutade med att jag låste in mig på toaletten och grät efter att han hade åkt hem. På vägen hem var skruttan så trött att hon var odräglig. I vanliga fakk ar jag inga problem att stå ut med henne när hon är på sitt allra värsta humör. Men efter hela grejen med pappa så orkade jag bara inte mer. Så jag tog Leo i vagnen och gick i förvägen, så kunde Kim och skruttan bråka bäst de ville.

Väl hemma så somnade de små direkt efter vällingen, och eftersom det är tisdag så hade jag min tv-kväll. Kim har tillbringat kvällen med att möblera om i vardagsrummet för att få plats med de nya bokhyllorna. Av någon konstig anledning blev det mer golvyta, trots att det blivit mer möbler.

Nu börjar det att bli dags att ta min medicin och snart gå och lägga mig. Tack gode gud för att den här dagen snart är slut.

Fem tacksamma saker
  1. Jag är så oerhört glad för min mamma som är den bästa föräldern i hela världen.
  2. Jag är glad över att Kim låter mig styra och ställa här hemma när det gäller möblering och hur det ser ut här hemma.
  3. Jag är glad att vi fått omtapetserat i hallen och småtrollens rum. Det blev superfint, och att målaren var supersöt gjorde inte heller det hela sämre precis.
  4. Jag är glad över mina barn. Trots att de kan vara otroligt påfrestande så skulle jag aldrig vilja vara utan dem.
  5. Jag är glad över de nya bokhyllorna. Nu är de halvtomma, vilket ger mig en ursäkt att köpa nya böcker.

05 november 2006

Livet

Posted in Allmänt Babbel, Familjen, Mental status den 23:26 av lilithsblogg

Jag vet att det har gått oförskämt lång tid sen jag skrev sist. Jag vet inte ens varför. Har bara inte haft någon lust att skriva. Har inte lyckats hitta några ord. Vet inte om jag hittar några nu heller.
Här går världen i sin egen takt. Loppan börjar bli en stor pojke, snart sex månader. Fyra tänder har han och sover gott om natten.
Skruttan börjar också bli stor. Dagarna tillbringas på dagis och när hon kommer hem så sjunger hon alla sånger hon har lärt sig på dagis den dagen. Är det normalt för en tvååring att kunna nästan 20 sånger ordagrant?
Min ängel är precis lika underbar som vanligt. Sen är han överlycklig över att jag har börjat spela WOW, för då har vi ännu en sak gemensamt. Vi kan sitta i timmar och prata om det.
Med mig vet jag inte riktigt hur det är. Jag går på mina lektioner två gånger i veckan, tränar två gånger i veckan och sen är jag mest hemma. Jag vill inte gå ut, vill inte träffa folk mer än jag gör. Fast på fredagar går jag ut på krogen. I en källare spelar de bara hårdrock, vilket ger ett utmärkt tillfälle att använda mina fina korsetter. Sen får jag umgås med mina två stora älsklingar K och V. Sen har de en ruskigt söt bartender. Men man märker att man börjar bli gammal när bartendern är yngre än vad man själv är. Han kan inte vara mer än 20 lillpojken. Han ler och tittar så sött när han tror att vi inte ser. K och V retar mig som bara den. Jag får pengar av dem så att jag kan gå och handla öl åt dem. Sen skrattar de åt hur vi flirtar med varandra.
Min medicin hade som en biverkning att man går upp i vikt. Jag gick upp 10 kg. Sen kom jag igång med träningen och började äta duktigt och räkna kalorier. Nu är jag fit for fight igen, min mage är platt. Nu ska jag bara trimma den också så det blir lite muskler. Men nog är jag rätt nöjd med mig själv just nu, speciellt som jag har piercat mig i båda ögonbrynen, en på varje sida. De sitter precis ovanför ögonvrån. Jag ska göra en till på varje sida, så småningom. Det kostar en del, men det är det värt. Det är njutningsfull smärta.
Det är det som pågår i livet nu. Livet rullar på och jag är nöjd med det.

18 september 2006

Virrigt

Posted in Allmänt Babbel, Familjen, Mental status den 10:39 av lilithsblogg

Det har varit så virrigt på sista tiden, att jag inte har haft ork eller tid att skriva. Det har varit läkarbesök, ny medicin, hypoman period med nästan ingen sömn och för mycket energi för att kunna sätta mig vid datorn och klara av att sitta still så länge att jag kan skriva.

I helgen hade vi så trevligt så. W kom över, och bara det är ett nöje. Sen var han och jag ute och gick på kvällen och pratade om allt. Livet, framtiden, dåtiden, och så oss. Vi har känt varandra i sex år, och under hela den tiden har det funnits något mellan oss. En känsla av likhet, att passa in, och en fysisk attraktion. Men det har aldrig hänt något, antingen har jag haft ett förhållande, eller så har han haft det. Jag har varit helt ärlig mot sambon om det här, och hade förstått om han inte velat veta av mig. Men han sa att han vetat om det redan när vi träffats, och litar på mig tillräckligt. Han tror inte att det ska hända något mellan mig och W, och det tror inte jag heller. Våran vänskap är så värdefull för oss båda att vi inte vill förstöra det. Men jag kan inte förneka att jag är heltänd på honom, har alltid varit, kommer alltid vara.

Ny medicin har jag också fått: Litium. Den funkar skitbra än så länge. Men det finns tre nackdelar: Dels att man måste gå på provtagning var tredje månad. Jag är spruträdd och mår dåligt veckor innan jag ska tappas på blod. Det andra är att man går så fruktansvärt lätt upp i vikt så att man kan inte stoppa minsta lilla godisbit i munnen. Oftast går det utan problem, men när hela familjen sitter med sina godispåsar på lördagen, då är det svårt. Där sitter jag med mitt äpple. Och jag kan tala om för er att frukt är inte godis, som dem påstår. Muntorrhet är även det ett stort problem, jag dricker vatten som en galning. Har tabletter för muntorrhet som jag konstant suger på.

En fördel dock (förutom att jag mår mycket bättre) är att min läkare har berättat hur viktigt det är med motion när man har en sådan här sjukdom. Han tyckte att jag skulle träna minst 4 gånger i veckan. whoo ho för det säger jag. Äntligen får jag träna så mycket jag vill, eftersom sambon tidigare tyckt att 2 gånger i veckan räcker gott och väl. Dock blir det ingen träning idag. Jag tog maxdos av alla tabletter igår innan jag skulle gå och lägga mig, och är helt slut idag. Från att ha sovit 2-3 timmar per natt så sov jag inatt 9 timmar, och skulle gott och väl kunna gå och lägga mig igen.

Men nu är det dags att sätta igång här hemma så att jag håller mig vaken. Känner hur ögonlocken blir tyngre och tyngre.

22 augusti 2006

Suck

Posted in Familjen den 12:16 av lilithsblogg

Under hela sommarlovet så har ängeln varit på bra humör när han varit här. Visst, har han saknat pappa ibland, men då tar han telefonen och ringer honom, och sen var det ur världen. Jag tyckte det var så skönt, för innan sommaren kunde han gråta halva nätterna för att han saknade pappa, trots att det ibland var dagen innan han skulle åka dit.

Igår, första dagen i skolan, hände det igen när han skulle lägga sig. Efter god-natt-läsningen började han att gråta: han saknade pappa. Då började min hjärna att arbeta igen. Det är gråt efter pappa när det är skola, men inte under sommarlovet. Kan det då vara så att det inte är sakna-pappa-gråt, utan snarare något som händer i skolan? Men det var det inte, enligt sonen. Jag trodde honom inte. Men han ville inte prata om det, och jag kände att ju mer jag tjatar på honom, desto mer så kommer han att hålla det inne i sig.

Idag frågade jag honom om han ville att jag skulle åka med honom till skolan, eller vänta på honom när han slutar, eller både och. Han ville att jag skulle möta honom efter skolan, och efter det var han en riktig lite solstråle. Då är det något inom mig som säger att det händer något på väg hem efter skolan. Men hur ska jag få reda på vad, när han inte vill berätta? Det gör så ont i hela mig att se min lilla ängel så ledsen om kvällarna. Hoppas att det blir lite bättre nu i alla fall när vi kommer att vänta på honom efter skolan.

11 augusti 2006

Virrigt värre

Posted in Familjen, Funderingar den 19:57 av lilithsblogg

Jag är en sån där hemskt opraktisk mamma. Jag har redan lyckats glömma bort när sonen börjar i skolan igen. Lappen med datumet är kastat för länge sen, och självklart har jag glömt att skriva upp det i almanackan.

Jag glömmer också nästan alltid bort när det är dags att fixa fika att ta med till skolan. Vid såna tillfällen som naturskola, friluftsdag osv så är det 9 gånger av 10 man får skicka med honom pengar så att han kan köpa sitt eget mellis.

Har heller aldrig koll på om han har några rena strumpor eller inte, om han hängt upp handduken som låg i gympapåsen (upptäcks oftast samma morgon som det är gympa, när man ska packa om påsen, som vi glömmer ibland det också) och det har hänt mer än en gång att vi har smygit ner i tvättstugan sent, sent på kvällen, för att sonen precis andvänt sitt sista par rena kalsonger.

Visst låter jag som en drömmamma? Min son klagar dock inte. Han sa en gång att hans kompisar har mammor som alltid kommer ihåg allting, men inte har tid. Här har vi tid i massor. Tid att spela spel, läsa tiotals sidor vid läggdags, titta på film ihop, mysa, prata och allt annat som tänkas kan. Vi bakar, kramas, skrattar och älskar varandra.

Vad gör det då egentligen att jag aldrig kommer ihåg när det är gympadags, eller att fixa mellis tills nästa dag?