27 februari 2008

Sweet child o’mine

Posted in Barnen den 12:17 av lilithsblogg

Lillklutt verkade vara den som tagit hela separationen från K på bästa sätt. Han har varit i stort sett som vanligt. Fram tills förra veckan. Han gråter hejdlöst varje gång jag lämnar honom på dagis och ska gå. Han måste hela tiden vara i samma rum som jag när vi är hemma. Han vaknar på natten och är otröstlig och kan gråta i flera timmar om jag inte tar med honom in till mig och vi kryper nära varandra under täcket. Hela tiden kroppskontakt, går aldrig utom synhåll. Och mitt hjärta brister varje gång jag hör hans förtvivlade gråt så fort han för en sekund måste slita sig från mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: