31 oktober 2007

Måndag 29/10 -07

Posted in Allmänt Babbel, T den 16:50 av lilithsblogg

s6301091.jpg

Kryssningen var helt fantastisk. Smokie var helt underbara, och jag tog hur många bilder som helst.

Efter Smokie spelat klart så gick vi upp till baren. Kusinen hade precis slutat att jobba så vi pratade lite. Då såg jag för första gången T, hur snygg som helst.

Lite senare gick vi ner till discot, och där var T. Men han hade tjejer omkring sig hela tiden, så att jag trodde inte att jag hade någon större chans. Men jag kunde inte sluta att titta på honom. Inbillae mig att han tittade på  mig också ibland, men sen intalade jag mig själv att det var just bara inbillning.

Jag hade ingen aning om hur jag skulle göra för att få honom att lägga märke till mig (jag som aldrig annars är blyg). Såg att han stod och rökte, så jag gick fram och frågade om han hade tändare. Han tände min cigg och sen gick jag. Resten av kvällen hade vi nästan konstant ögonkontakt. Och jag svor över mig själv att jag var så feg att jag inte vågade gå fram.

Tio minuter innan discot stängde kom han fram och sa att han tyckte att vi hade tittat på varandra länge nog och undrade om vi skulle dansa. Men det blev inte så mycket dansande utan mest prat. Förutom sista dansen. Då dansade vi nära, nära. Oh gud vilken kropp han har.

När discot stängde sprang vi på några av hans kompisar. Vi gick till Kompis1 hytt och festade. Sen gick alla och helt plötsligt var det bara jag och T kvar där i sängen. Vi utforskade varandras kroppar och sakta men säkert åkte alla klädesplagg av. 1½ timmas sex. Han var underbar. Direkt efter fick jag hans nummer. Utan att be om det. Så nu inbillar jag mig att han vill nånting fast det antagligen inte är så.

Sen kom hans kompisar tillbaka. Tommy somnade men vi andra fortsatte att festa. Nån gång runt klockan 9 på morgonen somnade jag nära T. Vaknade två timmar senare. Jag och T låg och smågosade i en timma innan han gick upp och klädde på sig.

Sen tänkte jag gå till hytten och packa ihop mina grejer, men det fick jag inte. Jag skulle med T ut och röka bestämde han. När vi skulle gå in igen så sprang han på sin kompis och det blev ett väldigt hastigt hej då.

Vi sprang på varandra några gånger under dagen och stannade alltid och pratade lite med varandra.

Jag sprang senare på hans tjejkompis M och hon undrade vad som hade hänt. Jag berättade hur allt börjat. Hon blev jätteförvånad. Under hela den tiden de känt varandra så har han aldrig varit den som tagit första steget, utan han är tydligen väldigt blyg. Och åter igen så inbillade jag mig en massa saker.

När jag, mamma och moster satt vid utgången på båten och väntade på att den skulle lägga till så skickade jag ett sms till T och beklagade mig över att jag inte hade fått en hej då-puss. Det tog inte lång tid innan jag fick svaret att han beklagade sig över att jag inte hade gett honom någon. Och åter igen så inbillade jag mig en massa saker.

Allting vore så mycket enklare om jag bara skickade ett sms för att ta reda på vad han vill. men självklart gör jag inte det. Jag vill hellre gå här och tro att han inte är ute efter nånting men ändå hoppas och plåga mig själv, än att bara få veta det svart på vitt.

Vi har messat fram och tillbaka sen kryssningen, så vi får väl se vad som händer. Antingen får jag än en gång mitt hjärta krossat ellet så får jag en satans fin kille.

Annonser

28 oktober 2007

Here we go again

Posted in R den 16:27 av lilithsblogg

R har jag inte hört av på ett bra tag. Jag tröttnade på att spela hans spel, och slutade att skicka första smset varje gång. Och han hörde inte av sig. Sen skickade han ett grattis-sms, vilket gjorde mig glatt överraskad. Sen hörde jag inte av honom mer.

Så igår var vi hos V för att fira hans födelsedag. Snacka om att jag blev förvånad när mobilen piper och det är R. Det slutade med att han kom över till V. Och det bara sög till i magen när jag mötte R i dörren. Vi hade jättetrevligt. Vi pratade och skojade och nära med benen ihoptrasslade. Och jag drunknade som vanligt i hans ögon. Tre pussar fick jag. Och oj vad jag njöt. Sen skulle han vidare till puben. Han tjatade på mig att jag skulle följa med, och jag tjatade på honom att han skulle stanna. Det slutade med att han åkte och jag stannade. Och jag saknade honom resten av kvällen. Jag tycker så mycket om honom men jag får inget grepp om honom.

Men han kom med en lång förklaring till varför han varit så dålig med att höra av sig, och han bad om ursäkt. Jag tror att han blev lite sur när jag sa att han bara hade lekt med mig. Men vad ska jag annars tro? Fan, jag visste att det skulle bli så här.

23 oktober 2007

Tillbaka

Posted in K den 06:16 av lilithsblogg

Jag har försummat bloggen, jag vet. Jag har dragit mig tillbaka och samlat styrka och försökt att bringa nån ordning i mitt liv.

Ibland när jag tänker på att K och jag ska flytta ifrån varandra när som helst så känner jag mig så stark. Jag vet att oavsett vad som händer så klarar jag det.

Andra gånger känner jag mig så svag. Hur ska jag klara mig helt själv med ungarna? Men trots det så vet den logiska sidan av mig att jag kommer att må bättre så fort K är borta. Jag slipper må dåligt av alla gräl som är dagligen. Jag slipper vara rädd för att han är en gång ska gå för långt och göra mig illa, eller barnen. Jag vet att i det långa loppet kommer att bli bra för både mig och barnen. Ibland är det bara jobbigt.

08 oktober 2007

Hoppas hoppas

Posted in Allmänt Babbel den 11:52 av lilithsblogg

Det är ju ingen hemlighet för nån att jag älskar böcker. Jag kan inte gå ner på stan utan att smyga in på Bokia och komma ut igen med minst 4st nya böcker. Jag har alltid älskat böcker. Lärde mig att läsa när jag var 5 år, och har läst sedan dess. Kan inte somna om jag inte får ligga och läsa en stund först.

Och nu kommer vi till det roliga här. Förra veckan mötte jag min kontakt på arbetsförmedlingen för vi skulle diskutera vart jag skulle arbetsträna. Min första tanke var givetvis Bokia. Så han och jag gick dit och pratade med butikschefen och bokade in ett möte. Så på torsdag ska jag till Bokia för att diskutera om jag ska börja arbetsträna där. Butikschefen log när jag kom dit, de känner igen mig så väl att när jag betalar med kort så behöver jag inte ens visa legg längre. 🙂  Så håll tummarna för mig på torsdag.

05 oktober 2007

Jag är starkare än du

Posted in K tagged den 07:40 av lilithsblogg

Trots starka sömntabletter som brukar knocka ut mig 13 timmar så är jag vaken nu, och inte speciellt trött. Jag känner mig så stark. Jag har tagit tag i mitt liv, och visat att det är jag och ingen annan som har kontrollen.

Upptäckt mer lögner om K, inget som överraskar längre, och jag orkar inte ens bli upprörd längre. Jag har tagit första steget från att frigöra mig från honom. Jag har insett att allt hans snack är bara just det, snack. Han menar inte det han säger. Han älskar inte mig som han säger att han gör för då hade han inte behandlat mig så här. Och när han säger att han inte ens kan få upp den med nån annan än mig så är det bara för att knyta mig närmre honom, hans sätt att få mig att tro att jag är speciell. Men jag har insett att den enda som är speciell för honom är han själv. Han är den enda som är viktig. Vad han gör mot mig och barnen skiter han i, vi är bara kulisser i hans lilla pjäs om sitt liv.

Läste Unni Drougges biografi och slogs av det briljanta sett den var skriven på. Jag har sett att många inte delar den uppfattningen med mig. Jag tror att det beror på att de aldrig upplevt det själva. Hennes berättelse gör mig stark. Den visar på att det finns en väg ut. Att jag klarar mig utan honom. Att jag förtjänar något bättre. Men också att det är svårt att bryta dem band som finns. Att kärleken inte dör på en gång trots allt det som har hänt.

Även hennes sätt att låta sin son få vara med och skriva. Att låta honom berätta hur han upplevde allt. Det har öppnat mina ögon om att det här inte bara handlar om hur han behandlar mig. Även mina barn blir lidande. Och det tänker jag sätta stopp för. När jag skriver det här sneglar jag på det som ligger bredvid min stora mugg med kaffe: K’s hemmanyckel. Den är min nu. Han kommer inte in här utan min tillåtelse. Jag bestämmer över mitt liv nu, och det gör mig stark.

Tack för alla era stöttande ord, trots att jag inte vet vilka ni är så ger det mig styrka att gå vidare.

02 oktober 2007

Posted in K den 20:40 av lilithsblogg

What goes up must come down. Var tydligen lite för optimistisk i förra inlägget. När jag tror att jag är på väg åt rätt håll så går det bara ner igen.

K är orsaken som vanligt. Har gjort en hel del otrevliga upptäckter om honom. Bland annat att han setat på nätet och gått med i sidor för att hitta anonymt sex när dottern ligger och sover i samma rum som han surfar, och att kläderna han köpte till mig såg han som betalning för sex, vilket gör mig till en hora. Då blev jag arg. När jag konfronterade honom blev jag rädd. Det var JAG som gjort fel. Även när han konfronteras med rena fakta så blånekar han. Han verkar inte ens ångra sig. Han skryter för sina vänner att han kn*llade mig tills jag grät. Och åter igen, ingen ånger. Då blir jag rädd. Det enda han verkar ångra är att jag kom på honom. Och det enda jag ångrar är att jag någonsin träffade honom.

Snurr

Posted in Funderingar den 07:05 av lilithsblogg

Det är så mycket som händer just nu, och det största är självklart separationen från K och allt runt omkring som blir. Boende till exempel. Kommer jag och barnen att kunna/få bo kvar? Om vi kan/får det, hur ska vi få allt att gå runt? Om vi inte kan/får det, vart ska vi då bo? Tänk om vi måste flytta till andra änden av stan. Hur blir det då med ungarnas dagis? Jag vill inte behöva byta dagis en gång till, men vill å andra sidan inte behöva dra upp dem ur sängarna innan solens ens har hunnit gå upp för att hinna i tid till dagis.

Arbetsträningen. Hur ska jag, med min telefonfobi, kunna hitta någonstans att vara? Om jag inte klarar av att ringa samtalen, vad händer då? Kommer allt att bara rinna ut i sanden? Och som vad vill jag arbetsträna? Och vad passar det bäst att jag arbetstränar som? Hur blir det med sena kvällar och helger om det blir butik?

Jag? Vad händer med mig? Allt det som händer runt mig just nu är positivt, men det hindrar inte att jag och min sjukdom påverkas. Just nu är det väldigt svajigt. Ena stunden högt upp, för att i nästa hamna långt ner. Sova 15 timmar på ett dygn, för att en vecka, eller bara några dagar, senare inte sova på flera dygn. I natt har jag inte sovit alls trots överdosering av allt för svaga sömntabletter och lugnande.

Läkare? Vad händer där? Jag sa ifrån med den läkaren jag hade. Jag skulle få en ny, men det fanns ingen på mottagning. Jag blev hänvisad till en annan mottagning. Den andra mottagningen hade lika stor läkarbrist och kunde inte ta emot mig. Jouren blev inblandad och har nu tagit kontakt med min första mottagning för att skälla ut dem så att de ger mig en läkare. Jag behöver starkare sömntabletter. Stilnocten fungerar inte och det är dags att åter igen sätta in benzo. Men de vägrar de att ge mig på jouren, som är det enda stället där jag har kontakt med läkare just nu. Och hur ska jag orka förklara allting på nytt för en läkare och lyckas övertyga honom att jag inte är nån vansinnig benzomissbrukare som bara har hittat på allt för att få tabletter?

Kan inte nån stanna jorden en stund innan jag trillar av?