24 mars 2007

En bra dag

Posted in Allmänt Babbel den 21:09 av lilithsblogg

Sömnmedicinerna får mig att sova som aldrig förr. Idag vaknade jag inte förens kl 14. Men jag har slutat att känna mig så dum för att jag sover så länge. Förut fick jag ångest om jag vaknade så sent och fick börja dagen med en Atarax. Nu inser jag att det är en del på vägen för att jag ska må bättre.

Gick även med på att frivilligt följa med till affären. Det var faktiskt mitt förslag att vi skulle gå hela familjen, och inte en enda lugnande har jag behövt att ta. Visst har det varit jobbigt, men jag har klarat av det.

När Kim och Rasmus satt och kollade på film och jag satt och spelade så kom W förbi med sin flickvän. Hon var jättesöt och trevlig. Men varje gång jag ser honom så tänker jag på perioden när vi sms:ade, och på sätt och vis så saknar jag det.

Idag har det varit en sån bra dag att jag fixade ögonbryn smink och kläder när vi skulle gå och handla. Och jag kröp inte i myskläderna så fort vi kom hem.

Nu när Majas sömn börjar bli bättre så börjar Loppans att krångla. Så från och med i morgon så får han äta sin välling i sängen och ligga där tills han somnar. Det kommer att bli jobbigt som fan i början, det är jag medveten om. Men det är inte en enda kväll som Kim och jag får tillsammans, utan det måste hela tiden avbrytas för att han vaknar och man måste gå omkring och bära på honom.

Fem tacksamma saker
  1. Jag är tacksam över att jag trivs med mig själv idag.
  2. Jag är tacksam över min familj.
  3. Jag är tacksam över att jag har klarat hela dagen utan lugnande.
  4. Jag är tacksam över att min PMS verkar vara slut.
  5. Jag är tacksam över att skruttans sömn har blivit mycket bättre.
Annonser

22 mars 2007

Framtidstro

Posted in Allmänt Babbel, Mental status den 22:37 av lilithsblogg

Det kändes så bra att vara på försäkringskassan idag. Det kändes som om den utredningen gav mig någonting att se fram emot. Att jag kan få en relativt normal tillvaro. Att jag kanske, trots min sjukdom, faktiskt kan få ett relativt normalt liv, men där man ändå kan ta hänsyn till min sjukdom. Där den accepteras, och även inte är något hinder eller nackdel.

Kvällen tillbringades hos mamma. Det var så skönt att komma hemifrån utan att känna att jag i panik måste ta mig hem igen. Det känns som om allt är på väg åt rätt håll.

Jag kan inte ens börja förklara hur mycket jag ser fram emot att få börja arbetsträna. Även om jag vet att det dröjer ett tag innan jag kommer dit, och att jag säkert kommer att vilja ge upp flera gånger om, så kommer jag någon gång att komma dit.

Fem saker att vara tacksam över
  1. Jag är tacksam över att jag äntligen har en tro på framtiden.
  2. Jag är tacksam för att jag blivit tillräckligt smal för att kunna knäppa min kappa igen (oh neh, absolut inte ytigt).
  3. jagär tacksam för min familj.
  4. Jag är tacksam över att jag kom hemifrån idag.
  5. Jag är tacksamatt Kim ställer upp för mig när jag inte orkar ta itu med saker själv.