25 oktober 2006

Äntligen

Posted in Allmänt Babbel den 20:49 av lilithsblogg

Nu är allt på väg att bli bättre igen. Den värsta depressionen är borta, min enda oro nu är dock att jag är på väg för högt upp. Det verkar som så. Jag skrattar högre, pratar mer, sover mindre och jag saker spontant som jag kanske borde tänkt över först.
Som att pierca vänster ögonbryn, vilket jag gjorde för 1½ vecka sen. Eller att beställa tid för att pierca det andra på fredag, vilket jag ringde och gjorde idag.
Eller att köpa ett par röda lolita-skor trots att jag aldrig använder såna. Men de passar fint till kort kjol de gånger man går ut på krogen.
En av de lite mer normala saker jag har gjort är att börja läsa Svenska A på Komvux. Jag betar sakta men säkert igenom de kurser som behövs för att jag ska göra högskoleprovet. När det blir vet jag dock inte.
Just nu tänker jag njuta av min uppåtgående mani. Jag vet att så småningom kommer jag ändå att krascha, så då kan man lika gärna njuta av vägen upp.

Annonser

11 oktober 2006

Nada

Posted in Mental status den 23:51 av lilithsblogg

Allt är fortfarande nattsvart. När jag har såna här nedåtperioder så känns det som om de kommer att vara för evigt, men förnuftet berättar hela tiden för mig att det kommer att bli bättre. När man är långt nere så kan man bara komma uppåt, men när man är högt uppe så kan man å andra sidan bara komma ner.
Jag har med jämna mellanrum accepterat att jag kommer att ha svängningar. Ibland kommer jag att vara högt upp och allt är superbra, vissa perioder kommer jag att vara nere, och det kommer att vara svårt att hitta någon livslust alls. Just nu har jag inte alls accepterat att det är så. Jag är så trött, både psykiskt och fysiskt, jag är totalt slut och orkar och vill inte mer. Tack till underbara sambon som orkar de gånger jag inte gör det.
Och Winnerbäck. Utan hans texter vet jag inte vad jag hade gjort, han spelas dygnet runt nu här hemma. Trots att det inte är min smak i andra fall, men han är i alla fall min musikgud. Jag kan alltid känna igen mig i det han sjunger om. Oavsett om det är glatt eller deprimerat. Sambon har börjat kalla mig för hjärter dam här hemma pga låten Gråa Dagar. Det är nog sant. Nu ska hjärter dam göra ett nytt försök att sova.

08 oktober 2006

Uppehåll

Posted in Allmänt Babbel, Mental status den 10:45 av lilithsblogg

Jag har haft ett litet blogguppehåll ett tag. Det har helt inte infunnit sig någon lust alls att skriva. Men nu är den tillbaka även fastän jag inte har något nytt att skriva om.
Ny medicin har jag fått återigen. Litium går jag på nu, och den funkar väl ok, nackdelen är väl att jag måste gå på blodprovstagning ibland. Jag hatar sprutor. Men jag tar hellre sprutor än att må som jag mått på botten.

Jag ska börja läsa svenska A också, den 23 oktober blir jag liten skolflicka igen. Sambon tyckte av någon anledning att jag skulle ha en liten skoluniform på mig, men det är fortfarande inget beslut fattat i den frågan.
Så nu vet ni lite om vad som händer här. Inte mycket, det känns lite smått nattsvart för tillfället. Men jag finns i alla fall.

07 oktober 2006

Bloggstafetten

Posted in Funderingar den 11:35 av lilithsblogg

Ja, så har då turen kommit till mig att skriva. Från mimo har jag fått ämnet Hur förbättrar man svensk invandrings- och integrationspolitik?
Jag tror att för att det ska bli någon ändring, åt det bättre hållet, måste man börja ta tag i allt redan när de kommer hit. Att sätta dem i stora baracker med minsta möjliga standard, gör inte saken bättre. Att leva så gör att både barn och vuxna mår värre, och inte får en chans att återhämta sig och kunna starta ett nytt och bättre liv. Att växa upp bland baracker och betong utan en normal vardag är att behandla folk som djur, och gör man det tillräckligt länge så kommer de att bete sig som djur också.

Att få besked om uppehållstillstånd ska man inte behöva vänta flera år på. Efter år så har föräldrarna kanske fått arbeten, barnen har lärt sig språket och går i skolan, de leker med sina kompisar och gör sånt som familjer gör. Då, efter sju år, kan de få beskedet att de inte får bo kvar, de måste åka hem igen. Snabbare hantering av asylökande och fler handläggare.

Men det viktigaste är nog framför allt att se till att de kommer in i samhället så fort som möjligt. Sätt barnen i förskola eller skola, och låt föräldrarna lära sig språket och de grundläggande sederna här. Ge dem en chans. Sätt dem bara inte i en betongförort där de kan leva i sin lilla mini-värld och aldrig får komma ut i samhället. Låt dem vara en del av sin kommun, att få känna sig delaktiga, och att någon lyssnar på dem. Annars så får vi precis det vi har: Förorter med mest invandrare, där det är bråk och stök, svenska skinheads som bor i sina vita områden och hatar det de inte känner till, utav okunskap.

Min enkla lösning är: Behandla inte folk som djur, utan som människor, så kommer de också att bete sig som människor.