08 januari 2006

Ny design

Posted in Uncategorized den 02:09 av lilithsblogg

Ja, bloggen har fått sig en ny design, började tröttna på den gamla, har haft den sen jag började. Tack gode gud för klippa och klistra, annars hade jag väl setat här tills jag blev gråhårig med alla små ändringar, länkar osv osv.

Nu ska jag försöka övervinna mina sömnsvårigheter jag alltid får när jag är gravid, och krypa ner i sängen, om jag kan slita sambon från hans PS2. För en sak är säker, om han inte följer med in till sovrummet och kliar mig lite på ryggen så kommer jag absolut inte att kunna sova. Lite bortskämd får man bli när man är gravid.

Annonser

07 januari 2006

Blommor

Posted in Uncategorized den 19:34 av lilithsblogg

Det är konstigt det där med blommor. Jag lyckas alltid ta död på dom. De blommor vi köper hem blir i regel en månad gamla sen är det bara att förpassa dom till blommornas himmel. Förutom när vi köper blommor som det inte är meningen att de ska bli så gamla, då dör de aldrig. Som våran julstjärna jag köpte. Jag tänkte att det måste vara den perfekta blomman, de ska ju inte leva så länge. Hehe, trodde jag ja. Den bara växer och frodas trots all misshandel från katterna (i form av agerande som kattgodis) och tortyr från oss (i form av inget vatten, sen övervattnad). Men dör den? Nehej då.

Jag gillar inte att mina blommor dör, jag älskar hem som är fulla med grönt i fönster och ytor. Varje gång jag köper en blomma är jag noga med att ta reda på hur precis den blomman ska skötas om, hur mycket vatten och hur ofta, ska den stå i ett soligt fönster, eller ett som ligger i skugga osv. Jag pratar med dom och berömmer dom för hur fint de växer. Funkar det? Pffft, knappast. Efter en månad så är det ändå bara att säga hej då, kasta i soporna och ge sig ut på jakt efter nya.

Det konstiga är att när det kommer till blommor så är det jag i familjen som får sköta om dom, trots att sambon gått floristutbildning på ett år, och även jobbat extra i blombutik. Hans uppgift är tydligen att berätta för mig hur de ska skötas om. Jag som nästan lyckas ta död på plastblommor till och med.

När vi flyttar till fyran så ska jag fylla hemmet med växter, och den här gången ska jag lyckas att hålla dom vid liv. Dom ska få vatten, sol eller skugga vilket de föredrar, växtnäring, prat och kärlek i mängder. Och gud nåde den blomma som ger upp och dör.

06 januari 2006

Hurra för hemmafruarna

Posted in Uncategorized den 20:13 av lilithsblogg

Att vara föräldraledig är något helt naturligt, att antingen mamman eller pappan stannar hemma första tiden för att ta hand om den lilla. Det är något som folk tar för givet, som är helt naturligt. Men när mammadagarna tar slut, och man fortfarande stannar kvar hemma, det är då som det blir konstigt. När man blir hemmafru. För det är fult att vara. Det flyttar kvinnan tillbaka till femtiotalet, och man får höra om hur alla kämpade för att kvinnorna skulle komma ut på arbetsmarknaden. Att få komma ifrån att dagligen ta hand om barn och hem.

Om folk frågar vad man gör, och man svarar att man är hemmafru så möts man inte alls sällan med förakt. För man måste ju vara dum i huvudet om man väljer att frivilligt stanna hemma. Att ta hand om hem och barn medans ens partner jobbar och tjänar pengar och försörjer familjen. Antinge är man dum i huvudet, eller så är man förtryckt. Eller så förutsätter folk att man är en lat fan som inte orkar jobba. För alla vet ju att när man är hemma med barn så ligger man tydligen bara i soffan, käkar praliner och tittar på såpor hela dagarna. Eller så antar dom att man är för trög för att få ett jobb och att man lever på bidrag. Kan upplysa er om att trög är jag inte, och vi får inte en krona i bidrag, varken försörjningsstöd eller bostadsbidrag.

Min arbetsdag börjar klockan sex på morgonen ungefär; i samma sekund jag slår upp ögonen så börjar jobbet. Sen är det full fart fram till klockan ett, när det är dags för dottern och sova middag. Under timman hon sover så passar jag på att göra sånt man gör bäst utan hjälp från en 21-månaders baby. Som att kanske få på sig kläder och smink, fixa håret, och hinna med att hänga en maskin tvätt och frukostdisken.

När min sambo slutar jobbet klockan två så har hans arbetsdag slutat, och min har inte ens kommit halvvägs. Den slutar när barnen somnar. Där börjar folk också gnälla, min karl bara kommer hem från jobbet och tar det lugnt medans stackars lilla jag får slita. Men vet ni vad, det är inte alls synd om mig, jag har själv valt att leva så här. Och att jag fixar tvätt osv när han kommer hem från jobbet passar mig utmärkt. För då kan han leka med dottern och jag får pyssla med mitt i lugn och ro. Han har inte träffat sin skrutta på hela dagen, och hon är överlycklig att pappa är hemma.

På helgerna är det dock en annan sak, då gör jag inte många knop här hemma. Då delar sambon och jag på det som är absolut nödvändigt att göra, och allt annat kan vänta till en annan dag. Helgerna är familjens tid, som vi tillbringar tillsammans.

Så trots att vi lever så kvinnoförnedrande som vi gör, och får alla superfeminister att sparka bakut, så har vi ett bättre förhållande än de flesta jag känner. Vi är inte sönderstressade för att båda jobbar heltid, och ska hinna med att ta hand om ett helt hem. Vi hinner med varandra, vi hinner med barnen och vi får tid för oss själva också. Sonen kan alltid komma till oss om han behöver hjälp med läxan, för vi har alltid tid. Vill någon av trollungarna kramas så har vi tid med det också. Sambon och jag har kvalitetstid varje kväll efter att barnen har somnat, för då är allt som ska göras hemma redan klart, för att jag har haft hela dagen på mig.

Så fram för mer hemmafruar, så vi slipper alla dessa utbrända kvinnor (och män) som ska bolla heltidsjobb, med familjeliv, med egen tid och alltid ha 100% koll på allt.

Jag har ingen rätt

Posted in Uncategorized den 13:02 av lilithsblogg

Jaha ja, nu måste man tydligen ha rätt att vara deprimerad, vilket jag inte har fick jag höra. Jag har ju sambo, två barn, ett tredje på väg, mat i magen och tak över huvudet. Alltså är allt frid och fröjd och jag har ingen rätt till att må dåligt. Har ni hört något så idiotiskt?? Hur fan kan man säga så till en människa som mår dåligt, att man inte har rätt till det. Skulle ni säga så till en människa som har t.ex cancer, att dom inte har rätt att få det, för de har levt nyttigt i hela sitt liv??

Tro mig, hade jag fått välja hade jag verkligen inte mått så här. Varje dag är en kamp för att ens ta mig upp ur sängen och in i duschen. Att överhuvudtaget orka med att göra något här hemma är en ständig kamp. Och när jag säger deprimerad, så menar jag inte ”oj vad deppig jag är för jag bröt en nagel”. Ni människor som aldrig har mått så här, och inte vet vad det innebär behöver över huvud taget inte berätta för mig om vad jag har rätt eller inte rätt att känna. Fick även det goda rådet att om jag började träna så skulle jag må mycket bättre. Hur ska jag kunna komma i väg till gymmet när jag inte ens kan ta mig utanför dörren?? Sambon får sköta allt som man måste gå utanför hemmet för att göra, hämta och lämna på dagis, handla osv. De dagar jag lyckas ta mig utanför dörren är en seger större än att bestiga Mount Everest. Så snälla, sluta berätta för mig vad jag har, och inte har, rätt att känna.

05 januari 2006

Kärlek vid första ögonkastet

Posted in Uncategorized den 13:16 av lilithsblogg

Det upplevde jag idag. Satt och pratade med goa Karro på telefon, och hon berättade att hon köpt en ny mobil idag. Hon passade även på att påpeka att hon sett en mobil hon trodde jag skulle gilla, den är ju rosa. Jag klickade mig in på sidan, och jovisst, där var den. så rosa den kunde bli, och jag blev kär, på en gång. Suck. Jag har inte ens 200 kr över i månaden att tillbringa på något roligt, än mindre 1200kr. Och jag som inte har något tålamod. Jag vill inte vänta tills jag får råd, jag vill ha den NU. Precis som ett litet barn.

Fick snilleblixten att jag kunde ju sälja min mobil för 1000kr, den är ju trots allt relativt ny, och har fortfarande garanti kvar, och kostar 1600kr i nypris. Tills jag kom på att det är precis efter jul och nyår, alltså har inte en enda människa pengar över till att köpa en ny mobil. Så jag får allt sitta här och tråna och tycka synd om mig själv.

04 januari 2006

Där kom det

Posted in Uncategorized den 10:55 av lilithsblogg

Pang sa det bara, sen var den tillbaka. Min depression. Den som har hållt sig borta nu. Jag vet att det är mitt eget fel, eftersom jag slutade med mina mediciner. Men när jag bär ett litet liv i magen så tänker jag inte stoppa i mig en massa kemiska ämnen. Mitt barn är värt mer. Men jobbigt är det. Igår så bara grät och grät jag och orkade inte mer, så sambon fick komma hem från jobbet.
Han tog hand om mig, såg till att jag fick i mig något att äta och gjorde det han gör bäst. Finns där, och tröstar. Ringde sjukhuset för att höra om det finns något att göra. Men det finns det inte, om jag inte äter min medicin. För ingen vettig psykolog tar emot någon som är i ett sånt skick som jag är, utan man måste först bli stabil igen. För börjar man rota runt i det inre annars så blir det nästan alltid värre.

Så här går jag runt och bara är. Pussas med sambon och dottern och låtsas som om allt är som vanligt. Låter ingen utom sambon veta hur jag mår, allra minst mamma. Min kära mamma som alltid har funnits där för mig när jag mår dåligt. Det finns två anledningar till att jag inte berättar hur jag mår just nu.
1. Jag vet hur dåligt hon mår när jag mår dåligt. Hon ligger vaken på nätterna, orkar inte jobba osv. Och det är ingen idé att hon mår dåligt, det gör ingen nytta.
2. Jag är så himla dålig på att berätta för människor att jag inte mår bra, att jag behöver hjälp. Inte ens sambon visste något förens i går.
Stackaren vilken chock han måste ha fått. Han har gått här hemma och trott att allt var frid och fröjd, och sen ringer jag på mobilen och bara gråter och gråter, och han får släppa allt han har för händerna och rusa hem.

Men samtidigt så känner jag mig stark. Jag har gått igenom det här förut, jag vet vad jag ska göra. Hur jag ska ta mig igenom det. Men känner mig ändå rädd, de andra gångerna jag har mått så här har jag fått medicin som fått mig att orka.

Blir så arg för alla som kallar det för lyckopiller. Det är ingen magisk medicin som helt plötsligt gör att man blir lycklig. Det hjälper en att orka med dagen. Små saker som att ta sig upp ur sängen, äta och duscha. Så att man orkar ta itu med sig själv, att hamna i balans så att man orkar göra något åt hur man mår. För någon lycka får man inte av dom. Bara en liten hjälp på traven.

01 januari 2006

Slö Slöare Fia

Posted in Uncategorized den 18:45 av lilithsblogg

Jaha ja, från att ha sovit ca 2 timmar per natt så tycker jag inte att jag gör något annat än att sova. Idag vaknade jag inte förens kl elva. Fy på mig.

Men var ju i alla fall full av energi när jag vaknade, så jag körde på stort när jag kommit upp och fått på mig kläder och körde i gång tvättmaskinen. När den var klar och jag hängde tvätten så hade jag våta drömmar om en torktumlare. Vilken lyx. När nästa lilla pyre kommer så ska en sådan införskaffas. Jag tänker inte ta hand om tvätt efter 5 personer utan att ha en torktumlare. Då får vi fylla hela lägenheten med torkställningar, och det vägrar jag. Vi får ju inte undan tvätten i den mängd den fylls på redan nu. Hur mycket vi än tvättar är det alltid fulla tvättkorgar här hemma.

Gosegumman Karro kom över några timmar och drack kaffe och hjälpte mig att fördriva tid med att göra ingenting. Underbart. Hon kommer över i morgon också med Verra, så lilltjejen får se sin kattunge hon ska få.

Sambon stod för maten idag, biff potatis, sås och ärtor. Mums. Efter maten så tog sambon dottern under ena armen och pulkan under den andra och gick ut för att leka en stund. Han hade tänkt sig att jag skulle få vila efter maten. La mig i soffan och började bläddra bland tv-kanalerna, men inte ett endaste program lockade mig. Så i stället ställde jag mig och tittade ut genom köksfönstret och tittade på när mitt lilla snömonster var ute. Hon gjorde sin första snöängel i dag, och självklart stod mamma på ballkongen och ropade upmuntrande: ”bra viftat med armarna mammas sessa”, ”sträck ut benen ordentligt nu, så ja, jääääääääättefint gumman”, och dottern viftade och sträckte ut så det stod härliga till. Tror inte att ett snöängelsproffs kunde gjort det bättre.

När dom kom in var det ju tänkt att jag skulle ta itu med disken, men av någon konstig anledning står den fortfarande i diskhon. Våta drömmar om diskmaskiner är också en daglig företeelse här hemma. Råkade bara hamna vid datorn och läste bloggar i stället. Av någon konstig anledning ger det mig mer att läsa om folk som diskar, än att faktiskt göra det själv.

Men när sambon gick för att natta dottern så tog jag med i kragen och plockade faktiskt undan i lägenheten. Oj vad jag längtar tills dottern får ett eget rum när vi flyttar, så att man slipper hennes leksaker precis över allt. Vill man inte se oredan kan man stänga dörren.

Nu nattas dottern (och säkert sambon också om jag känner honom rätt), jag sitter här och väntar på att filmen ska bli färdig och sen är det kväll.