24 maj 2005

Så hemsk världen kan vara

Posted in Uncategorized den 09:51 av lilithsblogg

Så hemsk världen kan vara. Man inser inte alltid hur bra man har det. Jag kan ta mig själv som exempel. Det händer nästan dagligen att jag gnäller över Majas sömnproblem. 6 dagar i veckan gnäller jag över att hon alltid somnar strax innan midnatt, ofta vaknar mitt i natten, och sen studsar upp igen senast kl 7 på morgonen. Jag vet inte hur många gånger jag känt att jag kunnat ge bort henne till den som först erbjudit sig att ta henne. Och hur många gånger har jag inte suckat åt att Rasmus inte städar på sitt rum, och är trotsig?

Sen läser man i tidningen att en liten 2-åring har dött. Han klämdes mellan två bilar. När mamma och pappa tittade bort i 2 sec så passade han på att springa med sina knubbiga små ben och ställa sig mellan 2 bilar. Det den lilla inte visste var att bilen framför höll på att parkera, och precis skulle börja backa för att hamna rätt. Den lilla busungen fick svåra skallskador, och efter ett dygn orkade hans lilla kropp inte mer.

Så nu sitter det två föräldrar någonstans här i stan och önskar att de kunde vrida tiden tillbax. De skulle gärna ha en liten monstermaja med sömnproblem. Som sov så illa att de var så trötta att de mådde illa. Eller en liten Rasmus som vägrade att städa på sitt rum.

Man inser så sällan hur bra man faktiskt har det. Inte förens det inträffar något hemskt. Jag önskar så att det aldrig kommer att hända mina små något liknande. Och ikväll, när jag sitter med dottern i famnen när hon vaknar igen om någon timma, så ska jag njuta till max av varenda sekund hon gnäller och gråter och inte kan sova. För man vet aldrig när det tar slut. Och någonstans där ute sitter det två föräldrar mitt i natten och önskar att de hade ett gråtande barn.

Så pussa och krama varandra varje gång ni får chansen. Berätta hur mycket ni älskar era nära och kära. För ni vet aldrig när era änglar blir kallade tillbaka ovan molnen.

23 maj 2005

Nattliga funderingar

Posted in Uncategorized den 09:45 av lilithsblogg

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det här, men gud vad skönt det var att komma tillbax till jobbet. Det var väl inte så mycket jobbet i sig, utan det faktum att jag övervann min ångest och klarade av att gå dit. HURRA!!!
Från att ha setat i lägenheten och haft sån ångest för att gå ut, att man knappt klarar av att gå ut på ballkongen och röka. Till att gå från busshållsplatsen till jobbet och till och med njuta av det härliga vädret. Det känns som en seger större än att ha bestigit Mount Everest.

Dagen gick fort på jobbet, fortare än vanligt. Det fanns så mycket att göra att jag inte hann läsa en endaste liten blogg. Helt plötsligt var det dags att ta ut dagsrapporten från kassan och gå hem.

Så vad har blivit gjort idag då?
Tja, på morgonen tillbringade jag de första två timmarna med att gå igenom alla ansökningar som kommit in. Efter det skulle dessa sorteras. Vilka skulle få avslag, och vilka skulle man ha en intervju med? Det är hemskt egentligen.
Jag har varit i samma sits som många av dem: Ensamstående med barn, och i förtvivlat behov av några extra 100-lappar i månaden. Det känns hemskt att ge dem avslag. Tyvärr kan jag inte anställa alla, utan måste helt enkelt neka några jobbet, helt enkelt för att de inte uppfyller de krav vi har. Och som man måste uppfylla för att ens klara jobbet.

Och sen alla dessa högutbildade människor som är alldeles för överkvalificerade för det här jobbet. Men som tvingas av arbetsförmedlingen att söka för att inte förlora sin A-kassa. Är inte det att ta ifrån människor deras värde, och deras stolthet som yrkesmänniskor? Fy fan säger jag bara.

Eller desssa intelligenta invandrare. Som oxå tvingas att söka dessa jobb, trots att de i sitt hemland har varit både kirurger och professorer. Hur kan man göra så mot en människa? Hur kan man förnedra och förödmjuka människor så? Som tillbringade hela ungdomen med att kämpa 24 timmar om dygnet med tuffa och dyra utbildningar?

Hmmm, nu svamlade jag iväg här. Vart var vi. Jo, just det. Jobbet. Efter sortering av ansökningar var det dags att se till att alla lönespecar hamnade i kuvert och kom iväg till rätt personen. Hela eftermiddagen gick åt till att hålla intervjuer. Och 4 nya kontrakt gick iväg till nyanställda säljare.

Sen var det dags att hämta lillmonstret på dagis. Hon blev superglad när mamma kom, och pratade och skrattade hela vägen hem. På kvällen kom Micke med flickvän och hund över. Vi drack kaffe och tittade på ”Extreme Home Make Over”. Jag hade ju planerat att skruttan skulle sova då. Vad fel jag hade. Det var för varmt och hon var för busig. Så alldeles nyss, strax innan midnatt så somnade hon. På mitt bröst, i bara blöja, ljudligt snarkande.

Nu ska jag vänta på att älskade sambon kommer hem från kvällsskiftet, så att jag slipper krypa ner i sängen ensam.

God natt Sverige.

20 maj 2005

Ångest

Posted in Uncategorized den 14:24 av lilithsblogg

Jag har ångest. En fruktansvärd ångest. Och nu menar jag inte en sån där oh-jag-har-fått-en-finne-hjälp-ångest. Utan mer en sån där som gör att man inte vill/kan gå ut, inte vill/kan svara i telefon, vill bara dra täcket över huvudet osv. Sån har jag nu. Den slår till ibland, utan att jag kan påverka den. Men det är skitjobbigt. Jag kan inte leva ett normalt liv under tiden. Det gör ont. Mest för min familjs skull. Sambon är den som får ta det mesta. Han får t.ex se till att sonen kommer iväg till skolan, få iväg dottern till dagis osv.

Jag beundrar honom för att han klarar av det. Men jag är samtidigt livrädd för att han ska vakna en dag och inte klara av det längre. Att han ska ta dottern och lämna mig. Och att sonen måste flytta till sin pappa på heltid för att jag inte orkar mer. Det skulle verkligen få mig att gå under totalt.

Liten fotnot från mig: dottern Maja, är min och Kims gemensamma dotter, sonen Rasmus har jag från ett tidigare för hållande.

Min älskade familj betyder allt för mig, och det är tanken på dom som gör att jag ens kommer upp ur sängen när jag mår så här. Tur att jag inte gör det så ofta. Det brukar inträffa en gång per år, och då är det bara att vänta ut det. Jag har provat allt, förutom att gå till läkare och få medicin mot min ångest. Det skulle säkert hjälpa, det tvivlar jag inte det minsta på.

Men det är bara det att jag inte får gå till läkare. För landstinget. För innan jag går till en läkare och får mitt recept så att jag kan fortsätta att leva ett normalt liv, så ska jag gå till en psykolog. Jag måste ha varit hos varenda psykolog i stan vid det här laget. Varför är ingen av dem kompetent nog att förstå att min ångest faktiskt inte beror på taskig barndom? De ska alla ner och gräva i min barndom för att försöka hitta någon anledning till att jag mår dåligt. Felet ligger inte där kan jag tala om. Jag hade en helt normal barndom. Inte en alkoholiserad förälder så långt ögat kan nå, inga elaka styvföräldrar, ingen barnmisshandel, inte ens en dask på rumpan. Jag växte upp i ett hem med mycket kärlek, respekt och omtanke. Varför kan inte alla dessa psykologer förstå att ibland så mår människor dåligt kort och gott? Det behöver inte alltid vara något som har hänt i det förflutna? Nej, nu ska jag sluta gnälla och försöka få tag på sambon. Ska höra om han vill följa med ut till Tuna Park och handla vårskor till barnen efter han slutat jobbet. Man kanske mår bättre om man kommer ut och gör lite shopping (som jag älskar) med familjen (som jag oxå älskar).

17 maj 2005

PMS-häxa

Posted in Uncategorized den 14:10 av lilithsblogg

En sån är jag idag. I alla fall under de få timmar när jag har varit vaken. Har sovit större delen av dagen, eftersom att jag är sjukskriven när jag har det.
För tro mig, trots alla tv-reklamer om att att Panodil och Ipren minsann botar även den värsta PMSen så är det inte så. Det gör varken till eller från. Jag kan proppa i mig en hel karta utan att märka någon skillnad. Här är det tunga smärtstillande på recept som gäller. Och av dom blir man trött, och då sover man. Och när man inte sover så har man såna kramper i magen att man spyr, bokstavligt talat. Så halva dagen har gått åt till sömn, och den andra halvan har gått åt till att stå med huvudet över toaletten och be om att man ska få dö istället.

Så ikväll så tänkte jag att jag ska tillbringa en timma med att titta på Desperate Houswifes och trycka i mig en stor påse med smågodis (som jag unnar mig en gång i månaden). Synd bara att dottern inte tänkte samma sak. För inte somnade hon inte. Nu är klockan 22:45 och hon är fortfarande vaken och busar. Jag förstår inte hur hon orkar den ungen. Hon är ju bara 13 månader. Hon har varit vaken sen kl 7:20 i morse med undantag av 20 minuters sömn efter lunchen. Vi funderar på att kontakta BVC och gå och testa om hon har någon bokstavskombinationssjukdom. Det vore nästan skönt om hon hade det, för då skulle vi få en förklaring till varför hon är vaken 17 timmar per dygn. Det ska man väl inte orka i den åldern?

Hennes pappa och jag är helt förstörda, förståligt nog. Jag känner mig som en sån hemsk mamma när orken tryter. Så blir aldrig de andra mammorna. De vill inte skaffa sig en liten etta där de kan sitta i lugn och ro utan barn ibland. De blir inte så trötta på allt att de funderar på att rymma hemifrån?? Eller, gör de det? Funderar de oxå på att gå och ställa sig på torget och sälja ungen för 100 kr till första bästa tänkbara köpare som inte är pedofil? Snälla, säg att ni gör det, så slipper jag ha så dåligt samvete.

Tur att hennes pappa är så underbar så att han låter mig få min tid för mig själv när det behövs. Han låter mig stänga in mig i sovrummet ibland med datorn i flera timmar och bara låtsas som om han och barnen för ett litet ögonblick inte existerar. Det är otroligt skönt. Men det skönaste av allt är ändå att komma ut ur sovrummet efter några timmars slösurfande och mötas av en leende liten flicka som sträcker upp armarna och ska komma upp och kramas. Det är då man inser att hur jobbigt det än är, så skulle man inte vilja ändra på sitt liv eller sin familj för allt i världen.

15 maj 2005

Idioter finns det gott om

Posted in Uncategorized den 14:09 av lilithsblogg

Igår när jag satt och var så uttråkad så pep mobilen. Det var Mikaela som undrade om jag skulle med ut på krogen och dricka lite öl och lyssna på hårdrock. Vilken räddande ängel. Satte genast igång att göra mig i ordning.

Mikaela kom hit och vi satte kurs ner mot stan. Vi kom ner och satte oss och lyssnade på bra musik, drack öl och pratar om sånt som tjejer pratar om. När vi sitter där och har trevligt så kommer Danne nerklivandes för trappan. Det är en människa jag avskyr, och gjorde jag det inte innan så gör jag det definitivt nu. Danne har alltid avskytt Kim. De jobbar på samma företag. Anledningen är ren avundsjuka, nåt som man skulle tro hör småbarnsåren till. Kim fick högre lön efter 6 månader, än vad Danne har efter tre år. Av den enkla anledningen att Kim jobbar bättre, är aldrig borta utan anledning, och pratar inte skit om allt och alla. Danne däremot jobbar så lite han kan, är mer borta än på jobbet, och roar sig med att prata skit om allt och alla bara för nöjes skull.

Danne kom fram och började prata med Mikaela, som är kompis med Dannes flickvän. Några gånger tittade han på mig och bara hånlog. Fråga mig inte varför. Mig har han varit sur på enda sen jag avböjde att följa med honom hem över natten. Något han ville enbart för att få slå Kim på fingrarna.

När Mikaela gick på toaletten var det så bara Danne och jag kvar. Han lutar sig fram över bordet och förklarar för mig att jag är en billig hora. När jag frågar varför han tycker det så får jag till svar ”Du är billig för att du är ihop med Kim”. Hmmm så om jag är förlovad med någon och trogen så är jag en billig hora? Snacka om att han har missuppfattat innebörden av de två orden. Jag svarar med att förklara för honom att hur billig jag än är så kommer jag aldrig att bli så billig att jag skulle lägga mig tillsammans med honom. Svaret jag får då är ”jag ska se till att avrätta både dig och Kim.”

Då greppade jag halsen på ölflaskan, höjde den och sa ”Går du inte härifrån nu så kommer du att få den här flaskan först i huvudet, sedan kommer jag köra den trasiga flaskhalsen in i strupen på dig.” Då backade han först, vände sig sedan om och gick. Jag såg inte till honom mer den kvällen.

Sambon blev, förståligt nog, ilsk som en tjur när jag kom hem efter krogen stängt och berättade vad som hade hänt. Sen blev både han och jag fulla i skratt. Jag är liten, ca 157 cm. Och Danne är lång, över 180 cm, och alltid ute efter bråk. Ändå backar han för lilla mig. Det är rätt skrattretande. Men de mest skrattretande är nog ändå att sambon ska till sin chef i morgon och berätta vad som hänt. Att hota en medarbetare och hans sambo, och kalla henne för en billig hora, är sånt som leder till att man förlorar jobbet. Det är både olaga hot och ärekränkning. Så skrattar bäst som skrattar sist.

Nu ska jag och sambon avsluta kvällen med en film: Bridget Jones – The Edge of Reason.

14 maj 2005

Tristess

Posted in Uncategorized den 14:09 av lilithsblogg

Det här börjar illa redan från början. Min ambition var ju att skriva dagligen. Nu blir det en gång per vecka. Fy på mig. Men jag har helt enkelt inte packat upp laptopen när jag kommer hem från jobbet. Det är för mycket som ska göras. Och när barnen äntligen sover och allt är klart här hemma, så drasar jag bara ner i soffan som en säck potatis. Det blir helt enkelt inte av att plocka fram datorn.

Men nu ska det bli ändring. Jag ska skriva i alla fall en liten snutt per kväll. Just nu är dock mitt liv så ointressant att det kommer bli en väldigt tråkig läsning. Jag går upp, lämnar barn på dagis varannan vecka, går till jobbet, jobbar, hämtar barn på dagis de veckorna jag inte lämnar, hem, äta, umgås, städa och till sist sova. Sen börjar det om igen. Kul va? Det känns som om mitt liv står still just nu. Längtar tills gymmet öppnar igen nästa vecka så jag kan börja träna igen. Bara få bryta mönstret lite. För att inte tala om att byxorna börjar kännas lite trånga i midjan igen efter att inte ha tränat på 3 veckor. Efter två barn så får man vara lite försiktig om midjemåttet. Det behövde jag aldrig vara förut. Men men, vill man vara fin får man lida pin.

Nu ska sambon och jag strax sätta oss och titta på film. Vet inte om jag riktigt har någon lust till det. Det är så vanligt. Det gör vi alltid. Visst, det är jättemysigt att krypa upp i soffan tillsammans och gosa ihop sig. Men jag skulle för en gångs skull vilja göra något som vi inte gör dagligen. För att komma ur rutinen och tristessen lite.

Urk, jag bara gnäller. Ni ska slippa det nu. På återseende.

08 maj 2005

Igår smidde jag tusen planer…

Posted in Uncategorized den 14:08 av lilithsblogg

…idag gjorde jag som vanligt.

Jaha, så var även denna helg strax slut. Två hela dagar ledigt, vilket är ovanligt då jag oftast även jobbar lördagar. Men inte den här veckan inte. Och jag hade såna storslagna planer för vad som skulle göras. Hehe, där lurade jag mig själv måste jag erkänna. Den lilla djävulen som bor inne i mitt huvud, fick mig hela tiden att göra något annat än det som skulle göras. Så gör han alltid. Funderar på att snart vräka honom och se om jag kan hitta en liten ängel som kan flytta in i stället.

I stället för 8 maskiner tvätt på två dagar så blev det 4 st.
Istället för att storstäda hela lägenheten så blev sovrummet storstädat. Resten av lägenheten fick en snabb fuskstädning bara.
Istället för att pyssla om mig själv med manikyr och plockning av ögonbryn fastnade jag framför datorn och läste bloggar istället. Vilket innebär att i morgon går jag och får mina ögonbryn plockade på Body Shop i stället.

Större delen av helgen har vi för ovanlighetens skull haft ett socialt liv. Micke med flickvän har varit över, och det har blivit många timmars tittande på wrestling, eftersom jag, sambon och Micke är wrestling-fanatiker. Nu har det ju slutat att sändas på svensk tv, tyvärr. Men vet man bara vart man ska leta så kan man titta på de senaste avsnitten, och även pay per view händelserna oxå. Så om ni undrar över något så är det bara att fråga, så ska jag svara på vad som har hänt. Ja, jag vet att det är barnsligt att vara så förtjust i wrestling. Men då är jag hellre barnslig och kan skratta åt så enkla saker, än att vara vuxen och ta allt för allvarligt på livet. Då får man ett längre, och mer lyckligt liv.

Veckan som kommer blir tuff. Sambon jobbar kvällsskift. Så sonen kommer ner till jobbet efter fritids. Då stänger jag butiken och sen går vi och hämtar skruttan på dagis. Därefter hem, fixa kvällsmat till Rasmus. Medans han äter så får skruttan bada. Efter det blir det pyjamas för lilla damen. Sen en flaska välling och därefter i säng, och några godnattvisor tills hon somnat.

När hon somnat så ska sonen och jag mysa till ”Simpsons” (om dottern somnat tills det börjar). När det är slut så är det tandborstning av sonen, bädda ner honom och läsa ett kapitel tillsammans i boken vi för tillfället håller på med. Efter det ännu en omstoppning, pussa god natt, och sen dags för honom att sova.

Då bör kl vara runt 21. Då är det dags för mig att förbereda morgondagens matlådor. Få i mig lite kvällsmat. Diska. Duscha. Plocka undan. Sen kan jag ha kväll, och göra absolut ingenting. Då brukar jag glo på tv, i alla fall 20 minuter innan jag slocknar totalt i fåtöljen. Sen får sambon väcka mig när han kommer hem från jobbet strax efter midnatt. Då är det bara att traska in i sängen och fortsätta att sova tills väckarklockan ringer dagen därpå.

Så när ni sitter där och har det lugnt och skönt i morgon kväll, tänk då på lilla Fia som brottas med två små-monster vid sovdags.

Nu sitter sambon och suckar högt och ljudligt och tittar på klockan och sen mot sovrummet, så jag antar att det betyder att han tycker att jag ska stänga av datorn och gå och lägga mig tillsammans med honom.
Sov så gott världen.

07 maj 2005

Ledig Lördag

Posted in Uncategorized den 14:05 av lilithsblogg

Det blev inte så värst mycket skrivet igår inte. Ni obersvanta ser att det blev ingenting skrivet. När jag kom hem från jobbet igår så hade vi sällskap här av sambons jobbarkompis med flickvän. Det var en väldigt trevlig kväll. Vi käkade, pratade och umgicks. När dom väl hade gått hem så var klockan lite för mycket för att plocka fram datorn och sätta mig och skriva.

Men idag har jag tid. Mest beroende på att jag bara har varit vaken i några timmar än så länge. Så nu tog jag mig tid att sätta mig här innan dagen kommer igång. Och det lär den göra med stormsteg.

Det är nämligen lördag idag, och för en gång skull så är jag ledig. Det händer nästan aldrig. Så idag ska jag utnyttja min lediga dag till att göra sånt man aldrig hinner med annars.

  • Jag ska fixa min scrapbook med recept.
    Jag ska sortera alla papper som ligger i papperslådan och sätta in dem i pärmar
    Jag ska tvätta 4 maskiner tvätt
    Jag ska vika tvätt
    Jag ska dammsuga, damma och tvätta golv.
    Jag ska sortera ur barnens urväxta kläder.
    Jag ska plocka fram dotterns nya kläder.

Det är vad jag ska göra, till en början. Blir det tid över hade jag tänkt att pyssla om mig själv lite oxå. Ett varmt aroma-bad, lite manikyr, fixa ögonbrynen.

Men först, ska jag kika runt och se vad det erbjuds för smaskig läsning i bloggvärlden.

05 maj 2005

Vimsigt värre

Posted in Uncategorized den 14:04 av lilithsblogg

Så har man äntligen hittat ork till att sätta sig här. Den här veckan har varit helt galen på jobbet. Full fart hela tiden, sen igår jobbade vi över oxå. Så kl 20 kom jag från jobbet igår. Lagom kul. Tack gode gud för röda dagar mitt i veckorna.

Har varit helvirrig hela veckan. En morgon såg jag fel på klockan och lämnade dottern en timma för tidigt. De såg lite snopet på mig dagistanterna. Jag skyllde på att jag hade fått en tidig läkartid och inte kunde ta med henne dit. Då var de så förstående. När jag sen kom till jobbet en timma tidigare än vanligt så skrattade min chef bara och frågade om det var ett misstag jag kom dit så tidigt, eller för att jag ska förhandla om min lön efter sommaren. Morgonen efter försov vi oss istället. Vaknade en timma senare än vanligt. Det var då jag förstod att jag går upp alldeles för tidigt varje morgon. För trots en timmas försovning, så kom vi i tid ändå.
Matlådan har jag glömt att ta med mig varje dag. Som tur är har jag en snäll sambo som kommit ner med den till mig efter jobbet. En morgon hade han satt upp ett A4 på insidan av ytterdörren där det stod: GLÖM INTE MATLÅDAN. Det är kärlek det.

Idag var jag med om nåt som inte hänt på över ett år. Jag vaknade, tittade på klockan, gick ut och rökte, och kände mig faktiskt pigg. Jag kan inte komma ihåg när det hände sist. Jag brukar släpa mig fram de första timmarna, och inte piggna till förens efter lunch, när man tar dagens 5 kopp kaffe. Det kan ha att göra med min lilla omläggning av min kost.
Jag har dragit ner på kaffet, istället för 10 koppar om dagen så kanske det blir 4 koppar. Jag dricker mer vatten. Förut drack jag bara vatten till maten, och cola när jag var törstig. Nu blir det kanske ett glas cola till maten, och resten av tiden vatten. Jag har dragit ner på rökningen oxå. Förut rökte jag 1 paket om dagen, nu räcker det i 3 dagar.

Men den stora anledningen till att jag mår mycket bättre (tror jag som dock inte har några bevis för det) är att jag äter bättre. I stället för att hoppa över frukosten, vräka i mig till lunch, skippa något på eftermiddagen, och sen vräka i mig av middagen så har jag lagt om mitt sätt att tänka lite. Jag äter fortfarande inte frukost, för jag får inte i mig något på morgonen. Men när vi har öppnat på jobbet så brukar jag ta mig en frukt, så att magen får lite att jobba med. Då äter jag inte heller lika mycket till lunch. Sen på eftermiddagen brukar det bli en macka, en frukt eller yoghurt. Sen blir det lagom mycket middag hemma.

Det enda tråkiga är att jag inte kan träna för tillfället. Jag som bara älskar att styrketräna. De håller på att bygga om gymmet, och de öppnar inte igen förens den 21. Men då har vi 600 kvadratmeter att träna på istället. Jag har försökt att träna på andra sätt, ta snabba promenader, simma, jympa osv, men det är inte riktigt för mig. Jag trivs med att styrketräna. Visst är det viktigt att man inte bara styrketränar, utan även kör någon snabb träning så man får upp flåset lite. Men det nöjer jag mig att göra på löparbandet på gymmet.
Tills dess att det öppnar igen får jag väl nöja mig med att känna mig som en valross under tiden jag gör mina yogaövningar. Det är en syn för gudarna det.

02 maj 2005

Ångest

Posted in Uncategorized den 14:01 av lilithsblogg

De första 9 månaderna efter att skruttan hade fötts så var jag mammaledig. Sen fick jag erbjudande om jobb, så då var sambon pappaledig i tre månader. Nu har hon precis börjat på dagis. Kim har skolat in henne och allt har funkat jättebra. Första veckan hon var på dagis ”på riktigt” efter inskolningen var när Kim jobbade kväll. Så han lämnade på förmiddagen, och jag hämtade henne efter jobbet. Jag slutar jobba kl 18, så jag var på dagis runt kl 18:30. Vet ni vad det kallas?? Ångest!!!! Jag kände mig som den där hemska karriärmamman som sätter jobbet först och hennes barn alltid är den som kommer hem sist.
Jag vet ju att det inte är så. Jag jobbar i butik, mina arbetstider är 10-18, och det är inget konstigt med det. Många jobbar så, och är inte dåliga föräldrar för det. Men man känner sig verkligen som det när man kommer för att hämta lilltrollet, och alla andra barn har gått hem för flera timmar sen och hon är så trött att ögonen går i kors på henne. Ångest som sagt mina vänner.

Så jag tänkte att den här veckan kommer det att kännas så mycket bättre. Sambon jobbar förmiddag, och jag lämnar henne på dagis på förmiddagen på väg till jobbet, och sen hämtar Kim henne runt kl 15. Då är hon i alla fall inte kvar till sist, och alla kommer inte att tycka att jag är en hemsk förälder. Men tror ni inte att trollungen är bestämd över att visa för alla på dagis att hennes mamma är hemsk? Varje förmiddag när pappa har lämnat har hon gråtit en liten stund och inte velat att han ska gå och lämna henne där. Så som småbarn alltid gör. Vet ni vad hon gör när mamma ska lämna??? Jo, hon börjar tjuta av förtjusning så fort vi kommer in genom grinden till dagis. Jag pustade ut och tänkte för mig själv ”Vad skönt att hon trivs så bra på dagis att hon blir glad när hon kommer dit”. Vi ställde in vagnen i förrådet och klev in på avdelningen. Jag förberedde mig för den obligatoriska lämna-mig-inte-gråten, som jag ser som ett litet kärleksbevis. Vet ni vad som händer?? Jo, hon kastar sig i armarna på dagisfröken Maggan, och hinner knappt med att vinka hej då till mig. Inte det minsta ledsen blev hon över att mamma skulle gå.

Jag vet, om jag tänker logiskt, att det är ju jättebra. Hon trivs på dagis och känner sig tillräckligt trygg där för att inte bry sig om att mamma eller pappa inte är där. Men snacka om att man känner lite knäckt.

01 maj 2005

Vanliga Svenssons eller dysfunktionella familjen

Posted in Uncategorized den 13:56 av lilithsblogg

Jaha, då har man äntligen hittat ett sånt ställe som man har letat efter. Bara jag som är lite bakom tror jag. Verkar som om jag är den enda människan i världen som inte vetat om det här stället.

För att ni i framtiden ska förstå vad jag skriver om så kan jag ju börja med en liten biografi över mitt liv och min familj.

Jag:
Jag är då Fia. 25 år och i stort sett en riktig ”svensson”. Bor med mina tre älsklingar: Kim, Maja och Rasmus. Det är min älskade familj, och de får ni veta lite mer om lite längre ner. Vi är i stort sett en vanlig familj, det får vi alltid höra. Sen när folk får veta lite mer om oss så brukar de ändra uppfattning. Även om jag fortfarande tycker att jag är som folk är mest. Jag är förlovad, har två barn, två katter och bor i en trea som verkar alldeles för liten för oss, trots att den är gigantisk. Det är väl svensson om något. Mitt jobb är kanske det enda som är lite annorlunda än de flesta andra jobb. Jag jobbar nämligen med sexleksaker, i ett företag som heter Himmelriket. Så åtta timmar om dagen, minst 5 dagar i veckan är jag omgiven av sexleksaker. Jag sköter rekryteringen av nya säljare, och är även butiksansvarig. Vilket låter väldigt fint på papper. Riktigt så fint är det inte. Vi är inte så många på det administrativa området, så alla gör alla uppgifter, beroende på vem som har tid just då. Men rekrytering och butik är det bara jag som sköter. Vilket innebär att 4 timmar om dagen sitter jag och gör intervjuer. Sen är det jag som står bakom kassan och ska vara trevlig mot kunderna oxå.
När jag inte säljer sexleksaker så är jag nog som de flesta andra. Försöker träna för att bli av med de komplex som alltid dyker upp när man fått två barn. Sen har vi ett hushåll som ska tas om hand oxå. Barnen ska man hinna med, och mitt i allt stök så ska jag även hinna med lite lugn och ro.

Kim:
Min älskade sambo som jag inte skulle klara mig utan. 3 år yngre än vad jag är, vilket kan få folk att höja på ögonbrynen ibland. Det normala i ett förhållande är ju att killen är äldre än tjejen. Han är precis som alla andra, nästan. Förutom att han är f.d missbrukare och kåkfarare. Men nu lever han ett drogfritt liv. Vilket jag inte kan förstå hur han orkar med i den här familjen. Han jobbar och sliter och lyckas hinna med att få mig att må som en prinsessa oxå.

Rasmus:
Min son på 7 år som jag har med en tidigare pojkvän. Ingen kärnfamilj här inte. Men nu för tiden är det ju nästan mer svensson att ha barn med någon från ett tidigare förhållande, än den man lever med. Han går i skolan, leker med kompisar, sitter framför datorn, och är just så som sjuåringar ofast är. Bara lite bättre, enligt mig som då är helt opartisk.

Maja:
Min och Kims dotter, som är en riktig liten trollunge på 1 år. Har mer energi än 10 småbarn tillsammans, och tröttar ut sin mor och far till bristningsgränsen. En liten prinsessa som kan linda sin pappa runt ena lillfingret. Envis som tusan, och skriker i högan sky om det inträffar något som inte passar henne, eller om hon inte får som hon vill. Vilket inte resulterar i att hon får som hon vill, vilket gör att hon skriker mer, vilket inte resulterar i att hon får som hon vill, osv osv. Ni kan ju tänka er själva.