Så vad har hänt sen sist? Vi kan väl börja med tandläkaren. En snabb undersökning med bara spegeln visar att det är troligtvis visdomstanden som bråkar, med tanke på att jag bitit av en del. Så Citodon utskrivet om gud vad skönt det var. Ibumetin hjälper ju inte så där jättebra.

Efter tandläkaren tog jag en kaffe hos mamma som är sjukskriven pga axeln. Så kan det gå när man har firmafest . Vi snackade lite skit och bytte lite tabletter. Hon hade fått diklofenak, eller vad den heter, mot värken. Tyvärr kan hon inte äta dem eftersom hon blir dålig av dem och får i stort sett alla vanliga biverkningar man kan få. Så hon fick citodon av mig och jag fick diklofenak av henne. Gammal hederlig byteshandel.

Efter mamma var det en promenad till praktiken som gällde. Det tog ungefär en halvtimma och jag kan konstatera samma sak åter igen. Jag verkligen avskyr att promenera. Det är bland det mest tråkiga som finns.

Väl framme på praktiken fick jag en underbar nyhet: Jag får fortsätta!! De trivs så bra med mig att de ville ha mig kvar. Gud vad glad jag blev. Jag hade fasat för att börja på Vilsta sporthotell där jag bland annat skulle få hjälpa till i köket.

Eeeh, vänta nu. Är inte arbetsrehabilitering något man ska göra inom de områden man kan tänka sig att jobba inom? Jag kommer aldrig någonsin att p något sätt jobba med kök och matlagning. Aldrig.

Men de goda nyheterna blev flera. När min handläggare på Tunaprojektet var på besök för att se hur det gått under prövotiden så sa han att fortsätter jag som jag gjort så är det stor chans att jag får jobb där efter praktiken.

Sen har det varit en del människor, ingen nämnd och ingen glömd, som gnällt på att man kan väl inte jobba i videobutik? Vad är det för framtid? Men det orkar jag inte bry mig om. Jag jobbar hellre på ett ställe där jag trivs med medelmåttig lön, än ett jobb som är bra betalt där jag vantrivs. Och någon måste ju jobba i videobutik också, hur ska ni annars kunna hyra film, köpa glass och godis och sola?

Så nu ska jag göra som alltid, maniskt fixa med det här tills det är klart och sen skickar jag ett flyttkort, så kan vi ha inflyttningsfest tillsammans.

Då är det enda som kvarstår en plats att slänga upp bloggen på. Någon som vet något bra, och billigt, webhotell som klarar av alla data som blir av flera års bloggande med bilder, text och gud vet vad. Lämna gärna en länk bland kommentarerna i så fall.

Hur trög får min handläggare vara? Jag upprepade flera gånger att det var underhåll vid växelvis boende som inte kommit igång än. Jag sa det säkert fem gånger för att vara säker på att hon förstod. Ändå tolkar hon det som att jag inte fått något bostadsbidrag. Suck.

I morgon fattas beslutet om min sjukskrivning så på torsdag ska jag ringa försäkringskassan och se hur det blev. Och blev den godkänd så ska jag kolla när första utbetalningsdatum blir. Så kanske jag slipper idiotiska handläggare i framtiden. För med en långtidssjukskrivning så rullar pengarna in på fasta datum, en fast summa för varje dag. Då slipper det bli såna här problem.

• Kunde inte motstå ett paket cigg nere på stan.
• Ungarna har massor med lördagsgodis kvar. Eller ja, sanningen är att de hade.

Bra Lilith bra:

• Rask joggingtur till dagis för att hinna med Maja när hon körde full fart på cykeln.
• Promenad från praktiken ner på stan istället för att ta bussen.
• Rask joggingtur hem från dagis för att hinna med Maja när hon körde full fart på cykeln.

Totalt:

Mer aj aj än bra.

Igår skulle jag deklarera på nätet. Trodde jag ja, det funkade inte alls. Det stod att jag var tvungen att deklarera på en pappersblanket. Problemet är bara att jag inte fått någon blanket. Så jag åkte ner på stan direkt efter att jag lämnat trollen på dagis i morse. Fick vänta i en evighet på min tur. Varför ska folk alltid vara ute i sista minuten? Det är ju min egenhet. När jag väl kom fram löste det sig snabbt. Anledningen till att jag inte fått någon deklaration är för att jag nolltaxerat. Svårare än så var det inte.

Så hade jag någon timma kvar tills det var dags att gå till praktikten. Det kändes rätt onödigt att åka hem, med tanke på att då hade jag bara kommit hem och vänt i dörren och behövt åka igen. Så jag gick in till hemtex för att kanske hitta något litet att handla för presentkortet jag fick när jag fyllde år. Det blev fyra underlägg, en matta och salt- och pepparkar i svart. Iofs så använder vi inte salt och peppar vid matbordet, utan det kryddas enbart med kött och grillkrydda. Så jag ska åka ner i morgon igen och köpa ett sett med vita kar och ha en med kött och grillkrydda i. Det vita bryter av fint mot det svarta.Hittade även en matta till köket, vilket har varit i stort sett omöjligt. Men nu ligger den där, och den unge som spiller på den får bo i källaren.

Kom till praktiken en timma tidigare. Men det fanns inte så mycket annat att göra efter att jag shoppat loss på Hemtex. Dagen flöt på fint, och dagens stora glädje kom en timma innan jag slutat. Jag fick veta att jag får förlängt. De tycker att jag jobbar bra, lär mig fort och tar egna initiativ. Så nu vet jag vad jag ska göra i sommar. Fan vad glad jag blev. Försökte få tag på min handläggare på Tunaprojektet för att berätta och avboka studiebesöket på Vilsta sporthotell på onsdag, men handläggare av alla de slag är omöjliga att få tag på. Får försöka ringa i morgon igen.

Sen iväg till dagis och hämta hem trollen. Jag studsade fram till busshållsplatsen. Innanför dagisgrinden väntade en liten Leo med stövlarna på fel fot. Visst, det är jättebra att barnen får försöka själva för att lära sig, men personalen får väl ändå hålla koll och rätta till när det blir fel. Fast vad hade jag väntat mig? Jag borde ha lärt mig hur saker och ting funkar där, dvs inte alls.

Sen hem och koppla på autopilot. Duscha barn, starta film, fixa mat, diska, borsta tänder, fixa välling, ner med barn i säng, pussa, krama, säga jag älskar dig och stoppa om. I vanliga fall brukar de somna rätt fort, men nu var det bara några minuter sen jag sist skrek in till dem att de skulle vara tysta och sova. Och ja, här hemma måste man skrika för att det ska höras från vardagsrummet in till deras rum.

Och just fan i helvete. Jag glömde att starta kaffebryggaren när jag fixade vällingen.  Nu måste jag vänta på mitt kaffe medans jag tittar på dr phil och läser läxor med Rasmus. Oy vey.

Studsar upp ur sängen och fixar kaffe. Rasmus har varit snäll och gett småtrollen frukost, müsli och mjölk. Maja har underlägg, inte Leo. Det är mjölk och müsli över hela köksbordet. Går till spisen och för att röka morgonciggen under fläkten. Det finns inga morgoncigg, nya livet börjar ju idag.

Om 30 minuter ska vi ut genom dörren och gå till dagis. Leo sitter fortfarande och äter frukost, sen lär det ta sin lilla tid att sanera köket efter honom. Det kändes lite overkill att lägga fram ett underlägg när han redan grisat ner. Jag hatar nya livet.

Jag trodde att om jag packade upp wordpress så skulle det finnas någon form av startaicon. Men se det fanns det inte. Hundratals filer och fan och hans mormor, men hur gör man då? Får man koda själv i anteckningar? Det är ju iofs inga problem eftersom jag har designkoden sparad. Men hur ser man sen hur det ser ut? Hur gör man lixom? Och vart ska man ha sin domän? Det ska ju klara av wordpress men samtidigt inte kosta en förmögenhet eftersom jag är en fattig en. Bloggbimbo söker svar.