Spänningen stiger här i vardagsrummet. Hittade hans bror på facebook så jag mailade honom och förklarade läget. Eller ja, utelämnade hela grejen med mitt livs stora kärlek och skrev bara att jag varit kompis till I i 15 år men att vi tappat bort varandra och jag gärna skulle vilja ha kontakt med honom igen.

Så vi får väl se hur det går. Nackdelen är att hans bror är totalt störd. Och inte på det där charmiga sättet som jag är. Utan verkligen allvarligt störd, på ett lite halvläskigt sätt. Men hey, alla sätt som kan leda mig till I är bra sätt. Men om det här inte funkar vet jag fan inte vad jag ska göra.

Jo då, det var nog rätt nummer. Förutom att det är ett nummer som inte används längre. Och med tanke på att han är den enda i stan som heter just det namnet som numret stod på, så är jag helt säker på att det var han. Men fanskapet har hunnit byta nummer igen.

Jag tror att jag äntligen har hittat Han med stort H. Tror att jag äntligen lyckats lista ut hur jag får tag på honom. Och jag tror även att jag senast imorgon kommer att veta om det är han eller inte. Det här känns som att vänta på julafton.

Dagens mailkonversation på facebook:

Jag (efter att inte fått svar på nåt på två dagar): I can take a hint, not getting any answer from you here, txtmessages, msn or nothing. I get it and im gone. Bye

Robbi: don’t take no hints girl ……I really don’t know what to tell you i like talking to you and feel for you it’s just so hard knowing your way over there and i would die to meet you some day…..it’s confusing if you know what i mean

Jag (ännu mer frustrerad): But dont tell me one thing one day, and the next day act like you never said anything. You tell me you like to talk to me, but then you almost never do. You say my mails makes you feel good, but most of the time i dont even get an answer. You tell me to text you, but when i do you ignore me. And it hurts everytime. If you want me to stay away just say so and i will. And if you dont want me to stay away you have to act like it. Simple as that, and its up to you. But i cant do this anymore, not knowing from day to day how you are gonna act.

Robbi (försöker rädda med en snygg undanflykt): So Sorry girl i did leave my phone at home today to charge..and i really do like you and enjoy talking with you when i have the free time …but with me working alot right now and the time change it just a little harder ….but i always manage to make things work

Men åh din dumma fan. Det handlar inte om att du inte svarade på smset jag skickade idag. Det handlar om att du totalt ignorerar mig mellan varven för att det är jobbigt för dig att prata med mig när du har känslor för mig och vi bor så långt ifrån varandra. Och jag är trött på att bli ignorerad. Skaffa lite stake och bestäm dig. Antingen pratar du med mig dagligen som du säger att du vill göra. Eller så avbryter du kontakten mellan oss helst.

För jag kan inte göra det. Jag kan inte bryta. Jag har inte den styrkan just nu. Jag kan inte säga ett definitivt hej då. Jag känner för mycket för dig för att göra det, även om det vore för mitt eget bästa.

Jag skiter fullständigt i att du har mycket att göra, det är bara en dålig ursäkt. Har du tid att ta en rökpause på jobbet en gång i timmen så har du tid att då samtidigt svara på sms. Och har du tid att sitta inloggad på facebook i evigheter så har du tid att svara på mail under tiden.

Så kom inte här och säg att du tycker så mycket om mig och att det gör dig så glad att jag hör av mig. Du försöker bara att spela spel, se hur långt du kan få mig att  gå. Men guess what, you cant play a player. Game over boy.

Och så var allt som det brukar vara. Vi pratar på hans vilkor. När han vill svara på mail så svarar han, annars inte, trots hans påståenden om att mina mail lyser upp hela hans dag. När han vill svara på sms så svarar han, annars inte, trots hans påståenden hela tiden att han blir sååå glad varje gång han får sms från mig. När han vill svara på msn så svarar han. annars inte, trots hans påståenden att det är så tomt på msn om det inte finns ett meddelande där från mig.

Den här dansen har jag dansat tidigare, och har ingen större lust att ta en svängom igen. Så jag stannar karusellen och kliver av, tackar för mig och går.

Jag lägger ner allt med han den där. Jag orkar inte spela spel. Jag har växt ifrån sånt. Kan man inte vara rak och ärlig med vad man vill så kan man försöka spela hur mycket man vill, du förlorar ändå.

jag har pratat med Någon under en period på några månader. (Skriver inte ut namnet ifall att han läser här haha.) Men jag känner mig lite kluven. Tidvis känner jag att ”ja, det här kan ju bli hur bra som helst”. Andra gånger så känner jag ”nej, det här är nog inget för mig”. Och ibland så verkar det som om han är intresserad, andra gånger inte. Gah jag blir galen på sånt här. Jag vill tillbaka till lågstadiet där man skickade en lapp och frågade om man fick chans, och så skulle den andre kryssa i Ja eller Nej. Allt var så mycket enklare då.

Eddie och jag hade kommit överens att jag skulle åka till honom i morgon, och låta bli att fira midsommar med honom och en gemensam kompis. Visst, varför inte? Jag hade ju tänkt att sitta hemma bara. Jag gillar inte midsommar, bara massa snorungar som får en ursäkt till att supa sig fulla, spy och slåss.

Sen hör han av sig ikväll och berättar att de skulle börja tidigt, så att han inte var säker om han kunde hämta mig från tåget. Nej självklart, dumt att mig att tro att han ska vänta när han bjudit dit mig. Så han skulle höra av sig i morgon förmiddag och tala om hur det blev. Jag sa åt honom att det inte behövdes, jag kan hitta på nåt annat att göra. Jag tänker inte sitta här i morgon eftermiddag och inte ha ett skit att göra när jag ställt in mig på en massa skoj med människor jag tycker om. Det borde han kanske tänkt på innan han bad mig komma över. Jag sitter inte hemma och väntar på telefonen. Det är livet för kort för. Och nu för tiden dansar jag efter min pipa, inte hans. Så vill han träffas nångång får han ta bilen hit, för jag tänker inte åka dit bara för att det ska bli uppskjutet i sista sekunden.

Jag vet inte riktigt vad som hände. Det började som ett prat om känslor och vart allt var på väg. Några dagar senare slutade det i att vi bad varandra att dra åt helvete. Sånt orkar jag inte med, så det får vara helt enkelt.

Ok, eftersom ni inte vet helt hur han är så kommer här ett förtydligande. När jag och Eddie var tillsammans så drack han utan problem upp en platta öl (24 st) på ett dygn. Nu så tog han sig en fylla en kväll. Det gör jag också ibland, och kan utan problem dricka mer än 11 öl på en kväll.

När vi var tillsammans hade han inget jobb, igen egen lägenhet, ingenting. Nu sitter han som lagerchef med eget kontor, körkort, egen lägenhet och hela rubbet. Han är som folk är mest, och håller på att bygga upp ett helt nytt liv. Han dricker inte dagligen längre. Det händer ibland att han, precis som alla andra, festar. Jag festar oftare än vad han gör.

Och ja, han är f.d missbrukare. Som nu har varit ren i fem år. Det starkaste han tar är alvedon. Så det är en väldigt stor skillnad mellan den Eddie jag var tillsammans med för sju år sen, och den Eddie jag träffar nu. Den jag träffade då var kaos personifierad som levde sitt liv från dag till dag och flydde till ett annat land så fort det blev minsta lilla jobbigt. Han har sett de flesta ställen i världen och varit med om mycket. Den Eddie som är nu har vuxit upp, och tar sitt ansvar och lever sitt liv som man ska. Den han var då och den han är nu har bara en sak gemensamt, kroppen personligheten finns i.

För sju år sen var jag tillsammans med Eddie. Vi klickade på alla sätt. Vi hade skitkul ihop, vi hade samma smak vad gällde allt, film, musik, böcker, sex, tvprogram osv osv osv. Dock hade han det lilla problemet att han då drack dagligen, och även pysslade med de flesta andra droger som fanns också. Jag var inte heller guds bästa barn. Våra liv var kaos helt enkelt. Men hos varandra fann vi den lilla stunden av lugn. Och jag älskade honom, och han älskade mig.

Vi var tillsammans några månader tills jag hörde av en gemensam kompis att han var otrogen. Jag gjorde slut, och fick senare veta att han inte varit otrogen. Vad jag hatade mig själv då. Eddie försvann ut i världen.

Sen för nån vecka sen hittade han mig på Helgon och vi började att prata. Och vad han har förändrat sitt liv. Egen lägenhet, ett bra jobb, nån öl då och då bara och inga droger på fem år. Så förra helgen kom han hit på lördagen och stannade tills söndag. Och i helgen kom han hit i fredags och åkte igår. Men det får ni höra om någon annan gång. Nu har ni nyfikna (Ninde hehe) fått lite bakgrundshistoria i alla fall.

ag har sett varenda vrå av sveriges land
Jag har härjat runt i loger och på Grand
Jag har letat efter ro för min skakande hand
efter dig, efter dig, efter dig

Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
för mig, för mig, för mig

När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
för dig, för dig, för dig

Jag är hög nu sen den dagen när du kom
Ja, jag är hög nu och kan inte somna om
Jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång
med dig, med dig, med dig

Det sägs att kärlek lovar stort men håller tunt
Du kan kalla det förnuft men aldrig sunt.
Det är väl sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt
med dig, med dig, med dig

Jag har vandrat som en vilsen stenstaty
Jag har vart på rymmen utan att ha nånstans att fly
Det här är slutet på resan och början på en ny
med dig, med dig, med dig.

Hmm, så att tydligen så är det här på nåt sätt mitt nu. Inte så illa pinkat måste jag säga