10.28.08
Söndagen
Att köpa halloweenkläder till en liten klutt på 2½ år var inte det lättaste. Efter tre timmars spring i affärer var det bara att konstatera att något sånt inte existerar. Det fanns två stycken att välja på, en supermankopia som hette Super Hero, och en batmankopia som hette Bat Hero. Det blev den sistnämnda. Det var däremot inga problem att hitta något till Maja. Hon fick bli en gotic vampire princess med en svart slängkappa, och hon var överlycklig när jag kom till Kim och hon fick prova sina kläder. Jag träffade även Kims nya sambo, för första gången. Hon verkade jättetrevlig och barnen gillar henne otroligt mycket, så jag är nöjd.
Efter att jag varit hos Kim var det dags att gå ner på stan igen och möta upp underbara Kalle. Vi tog ett varv på Hemtex. Jag skulle köpa ett överkast och ett täcke. Jag hittade inget av det. Eller jo, jag hittade ett täcke, men det kostade 1800kr. Så jag får ta mig ut till Tuna Park och kolla deras Hemtex. Enligt säkra källor (mamma som springer där jämt) så hade de överkast i den färgen jag vill ha, och dessutom på extrapris. Undrar om Ville vill ta en tur dit idag?
Fick även 600kr av pappa i födelsedagspresent, så jag tänkte att jag skulle köpa mig ett par byxor. Mitt sista, relativt hela par börjar spricka i skrevet. Men vet ni vad, här i stan finns det inte ett enda par gråsvarta jeans i enkel modell. Det är bara en massa krimskrams på, glittriga bakfickor osv. Jag är dömd till en evighet i trasiga jeans eller mysbyxor. Men Kalle och jag tog en sen lunch på kinarestaurangen så det gjorde inte så mycket.
Sen var det dags att åka hem. Jag var frusen och trött, och ville bara bädda ner mig i soffan och glo på tv hela kvällen. Men Peter skulle ju komma över så det gick ju inte. Dock hade jag en lite förhoppning om att det skulle bli som sist när han skulle komma över, att det blev abrutet i sista sekunden för att klockan blev mycket osv osv. Nog för att han är en väldigt trevlig pojke som jag inte har något emot att umgås med i vanliga fall, men nu var jag ju frusen och trött och kände mig inte alls social.
När jag kom hem så körde jag igång tvn, drog över mig min älsklingsfilt och slumrade till. Fram tills mobilen ringde och Peter berättade att han var på väg. Så jag masade mig upp, satte igång kaffet och hoppades att han inte skulle stanna för länge. Ja jag vet, jag lär inte få pris som årets värdinna i år heller.
Men det blev faktiskt riktigt trevligt. Vi drack massor med kaffe, skrattade åt tvn, hade kul, och pratade väldigt mycket. Flera timmar satt vi faktiskt och pratade. Han är ju en riktigt trevlig kille om man faktiskt tar sig tid att lära känna honom, vilket jag inte gjorde förra gången. 
Sen blev det ju lite mys och gos också så klart. Och det klagar jag inte heller över. Absolut inte. Men det konstiga är att efter att han hade åkt hem så satt jag och glodde lite på tv och kunde konstatera att jag har inga kärleksfulla känslor för den pojken öht. Vilket är helt underbart. Tidigare har jag ju trott att alla har varit Han med stort H. Peter är en helt underbar kille på alla sätt. Han är rolig, snäll, omtänksam, sexig, kysser som en gud, får mig att skratta och trivas med mig själv. För att inte tala om hans höftben. Jag har ju en svaghet för höftben, och hans är gudomliga. Men han är inte rätt för mig, så jag nöjer mig med att njuta medans det varar och det blir inga tårar när det är över. Helt underbart.
10.26.08
Men se där ja
Den här killen träffade jag på en födelsedagsfest igår. I dag ska vi dricka kaffe ihop. Ja men det är trevligt tycker jag. Men först, shopping av halloweenkläder åt småtrollen, och shopping på hemtex åt mig. Fick ju sammanlagt 1150kr i presentkort där när jag fyllde.
Så en dag bestående av shopping och dejt med en snygging. Söndagar är inte så hemska längre.
10.18.08
Konfunderad
Det är i mitten, snart slutet, av Oktober, och i mitt kök flyger det just nu omkring en geting. Varifrån kom den??
10.13.08
Baby steps.
Varje morgon när jag sitter med mitt morgonkaffe så tänker jag ”I dag så ska jag…”. Det kan vara en sån enkel sak som att byta dukarna här hemma. Men ändå blir bara det vardagliga gjort. Dukarna väntar fortfarande på att bli strukna. Avloppet väntar fortfarande på att bli rensat. Lista kan göras lång. Jag vet inte vad det är som gör att det inte blir gjort. Jag menar, det tar inte så värst lång tid att ta fram strykbräda och fixa i ordning dukarna. Men ändå är det nåt som tar emot.
Men nu har jag kommit på varför det aldrig blir gjort. För att jag kan aldrig tänka att jag ska göra det ena eller det andra. I mitt huvud tänker jag att jag ska göra ALLT. Och i mitt huvud funkar det inte så. Baby steps är det som funkar för mig. Så idag så ska jag, utöver det dagliga, stryka dukar. I morgon ska jag rensa avloppet.
Jag börjar lära mig hur jag fungerar nu. Jag kan inte göra allt på en gång, då blir jag stressad, får ångest och så blir inget gjort. Så en sak i taget är det som gäller hädan efter. Vem vet, så småningom kanske jag kan slå på stort och göra två saker per dag. Typ den dagen det flyger grisar utanför fönstrena eller så.
Och ett litet ps. Är det bara för mig som det inte fungerar att pinga bloggen på nyligen?
Info och ilska
Eftersom att jag är jag (och vem jag är varierar från dag till dag) så tänkte jag att jag skulle leta upp lite info om borderline. Jag vill gärna veta vad som händer med mig, varför och vad man gör åt det. På internet hittar man ju allt, eller hur?
Men se det gör man inte. Det mest hjälpsamma jag hittade var faktiskt en personlig hemsida gjord av en tjej som också har borderline. Det var som om jag gjort den sidan. Jag kände igen mig så väl.
Gick in på alla vanliga sidor vad gäller psykiska sjukdomar som jag har läst tidigare när jag fick diagnosen bipolär, där jag då hittade en massa information. Men inte den här gången. Det fanns nästan ingenting. Alla sidor hade dock en lista på vilka kriterier man ska uppfylla för att få diagnosen. Men jag har ju redan fått den, nu vill jag veta mer, jag vill veta allt.
Sen hittade jag även en artikel som gjorde mig så arg att jag satt och svor högt för mig själv här hemma. Ja visst, hon var säkert så hemsk. Men som artikeln är skriven så låter det som att alla personer med den här diagnosen är så. Och det är fel!! Ja, jag kan vara en riktig bitch att leva med, men inte fan beter jag mig så som tjejen i artikeln. Inte ens i närheten faktiskt.
Den där artikeln är ett utmärkt exempel på varför personer med psykiska sjukdomar och/eller störningar inte vågar berätta. Media målar upp en bild av att alla med någon form av problem är farliga/våldsamma/inte som alla andra. Man tar alltid upp de mest extrema fallen, trots att det är en sån liten del av alla människor som är så. Ja, jag förstår att det säljer lösnummer, men det skiter jag i. Jag blir förbannad. Jag blir arg på att jag inte kan berätta för alla i min närhet vad det är för ”fel” på mig, för jag vet att de pga allt de läst i tidningar, inte kommer att förstå. Att de redan har en klar åsikt om hur man är då man är bipolär, deprimerad, borderline, har ångest osv osv.
Nu blir jag precis lika arg när jag skriver om det som när jag läste det. Nu måste jag gå och städa av mig ilskan lite.
10.12.08
Bleh
Tvättmaskinen jag köpte begagnad läckte från undersidan, så idag var säljarna här och hämtade den för att ta hem den och fixa den. Om man nu ska sälja en tvättmaskin, som stått oanvänd i ett halvår så testkör man den väl en gång för att se om den fungerar? Men det hade dem tydligen inte gjort.
Utan tvättmaskin här hemma blir det rätt problematiskt. Den enda tiden jag kan tvätta på i tvättstugan är mellan 10-14 när trollen är på dagis. Och då finns det väldigt sällan lediga tider.
Och eftersom de nu sålde en trasig maskin så har vi rätt att välja att få pengarna tillbaka. Så jag surfade runt på elgiganten och hittade en riktig sötnos, som inte ens var 300kr dyrare sprillans ny, än vad vi köpte den begagnade för. Så jag tänkte föreslå för pappa att vi köpte den istället. Då har jag en ny som jag vet fungerar, plus garanti om något skulle hända.
Men se det ville inte pappa. För han hade minsann släpat tvättmaskinen upp och ner för trapporna två gånger, och det ville han inte ha gjort i onödan. Jag hann inte ens förklara hur jag hade tänkt det hela. Och att jag redan hade ordnat så att någon kör mig för att hämta den nya, och någon som kopplar in den. Om den gamla fortfarande läckte vatten efter att jag fått tillbaka den, då kunde vi begära att få tillbaka pengarna. Ja, det verkar ju onekligen mer rimligt att släpa den tre gånger än två. För mig verkar det mer vettigt att lägga ut några 100 extra på en ny tvättmaskin, än att ha en massa problem med den gamla. Och det känns inte speciellt pålitligt att de kommer att fixa felet och att den kommer att fungera utan problem, när de inte ens testkörde den för att se om den fungerade innan de sålde den. Plus att de sålde den för ett otroligt högt pris, med tanke på att den är tillräckligt gammal för att inte ens ha nån garanti längre, och att en sprillans ny bara är några 100 kr dyrare.
Jag tänker inte ta tillbaka den, även om jag måste betala 2500kr till pappa. Så kan han ta tvättmaskinen, så kan jag spara ihop till den nya själv. Jag blir bara så ledsen på att pappa inte ens kan lyssna på det jag har att säga. Fast det är ju iofs inget nytt.
10.10.08
Typiskt
Efter att jag lämnat småtrollen på dagis i morse så gick jag och handlade. Tänkte göra en stor omgång av min köttfärssås som jag bara älskar. Det blir tillräckligt mycket för att jag ska kunna leva på det tills på onsdag när trollen kommer hem igen. Så 30 minuters matlagning idag så jag har mat tills på onsdag. Finfint ju.
Kom hem och tog en kaffe framför datorn för att ladda upp för helgstädning. Kände mig lite trött och frusen men det är ju ingen större fara. Slänga på sig en tröja till så blir man varm, och en mugg kaffe så blir man pigg. Men jag blev bara mer och mer frusen och mer och mer trött.
Slutresultatet av en vecka med två småsjuka troll är att jag sitter här med 39 graders feber och varken orkar eller har lust att laga mat. Jag roar mig med att tycka synd om mig själv som är hungrig men inte orkar laga mat. Jag kan ju värma en matlåda från frysen, men jag har ju gått och längtat hela veckan efter min köttfärssås. Men jag har absolut ingen ork till att hålla på med matlagning mer avancerad än att sätta micron på tre minuter just nu. Helst av allt vill jag köra igång en film, bädda ner mig i soffan och ligga där tills jag mår bättre. Men jag är för hungrig för att kunna slöa framför tvn hela dagen. Ynk!
10.09.08
Trött
Eftersom hela planeringen blev fel igår, med mitt läkarbesök på morgonen, och skruttans läkarbesök på eftermiddagen så blev det inget gjort här hemma igår, förutom att rensa kattlådan och lite matlagning. Vilket gör att allting är kvar sen igår, och det måste jag ta itu med idag. Har redan rensat upp i köket, som såg ut som ett smärre katastrofområde. Nu är det bara resten kvar.
Och eftersom hela planeringen blev fel igår så blev hela jag kaos och gick omkring och bara vimsade igår. Sånt tar på krafterna, i alla fall hos mig. Så jag vill mest av allt bara krypa ner i sängen och sova några timmar tills det är dags att hämta småtrollen på dagis. Men det går ju inte, eftersom att hemmet skriker efter uppmärksamhet.
10.08.08
Ny dag, ny diagnos
Hade tid hos läkaren i morse. Så jag tänkte att det blir väl som alltid. Jag går dit, han frågar hur det är, jag svara bra/dåligt, han hummar lite och sen är det klart.
Men så fel jag hade. Besöket tog över en timma. Han gjorde en utredning (till) pga de kraftiga svängar jag har. Jag kan ha fyra olika extrema känslolägen på en dag, något som man inte ska ha som bipolär. Så jag fick ytterligare en diagnos, borderline. 7 ½ av 9 hade jag, vilket tydligen gör att det inte är någon tvekan om diagnosen. Sen såg även han tydliga dragningar mot ADHD så han ska utreda det vidare. Så nu måste jag läsa in mig på allt som har med borderline att göra, så att jag vet vad det är som händer med mig. Skönt i alla fall att få veta att jag inte är knäpp (mer än innan) utan att det faktiskt existerar på riktigt. Han beskrev det som en känslostörning. Det var ju då ingen nyhet att jag har. Fråga vem som helst som känner mig väl så kan de skriva under på det. Dumt bara att det tog sån här lång tid att få veta vad problemet är och ta tag i det. Ska dit igen om några veckor för att diskutera medicinerning, och ytterligare utredningar, ADHD tror jag var nästa sak vi skulle ta tag i.
10.07.08
Konstig
Just för tillfället är jag konstig, mycket konstig. Jag borde vara slut, men jag har en energi som aldrig tar slut, det känns som om jag ska explodera. Så fort jag är stilla så börjar händerna skaka av rastlöshet. Jag tror kroppen har tagit över och gett huvudet semester för att jag inte ska krascha. För nu är det för mycket, det vet jag, även om det för tillfället inte känns som det.
Först har vi det här med Maja. Hur allting är, och bara blir värre. Två dagar i rad blödde hon näsblod utan anledning. Jag vet att hon inte slog i, för andra gången det hände satt hon i mitt knä när det började rinna. Tur att vi ska till läkaren i morgon. Men det är bara början, fortsättningen blir värre. Nämligen att få Kim att frivilligt gå med på att bara ha henne på helgerna. Vilket han inte kommer att göra, så att vi får ta det hela en tur genom kommunen. Innan hon går in i väggen helt.
Sen har vi det här med Leo. Hans mammighet blir bara värre. Han vaknar några timmar efter att jag nattat honom och bara gråter och är kallsvettig. Det är inte den sortens gråt för att han inte får som han vill, nämligen att sova hos mamma. Utan den sortens gråt som barn gråter när det är riktigt hemskt, den där hulkande. Han är otröstlig. Det enda som funkar är att få vara nära mamma, helst med handen under min tröja så att vi har kontakt hud mot hud. Är klockan fortfarande tidigt på kvällen så funkar det att han somnar om i mitt knä medans jag drar handen genom hans hår och vyssjar lugnande. Och när jag ska gå och lägga mig så tar jag med honom in till mig. För det är helt omöjligt att få honom att sova en natt i sin säng. Då vaknar han en gång i halvtimman, gråter på det där hulkande sättet och gnyr efter mamma, helt kallsvettig. Så håller han på tills på morgonen om han inte får sova hos mig. Så för att han inte ska bli lika slut som sin syster så får han sova inne hos mig.
Och nu har jag setat still alldeles för länge, händerna skakar efter något att sysselsätta sig med. Allt som ska göras här hemma är redan gjort för länge sen, och trollen ska inte hämtas från dagis förens om två timmar. Undrar om skåpluckorna behöver skuras?
10.02.08
Rond 521568
Ja så är det igång med Kim igen. Nån som blir förvånad? Nej, tänkte inte det.
I tisdags när Maja var hos honom fick hon feber på dagis, personalen trodde det berodde på trötthet. Det är inte första gången hon får feber pga det efter hon varit hos honom, han håller ett för högt tempo för vad hon orkar med. Han bor i andra änden av stan, så det tar ca 1 timma att ta sig till dagis så hon går upp klockan sex, och med tanke på att det tar henne två timmar där att somna så blir det på tok för lite sömn. Sen hämtas hon på dagis strax efter klockan 17, och en timmas väg hem. Sen ska det ätas, duschas och nattas, så hon somnar runt klockan 20 nån gång.
Jag försökte förklara för Kim att Maja blir fysiskt sjuk av det tempo han tvingar henne att hålla. Jag har skrivit upp alla gånger hon är så utmattad när hon kommer därifrån att hon får feber. Men Kim vägrar flytta närmare dagis nu så fort som möjligt, och han vägrar att bara ha dem på helgerna. Men jag kan inte låta henne gå in i väggen när hon bara är fyra år. I går när de kom hem gick hon och satte på sig pyjamas klockan fyra och frågade om hon fick gå och lägga sig. Hon var helt blek i ansiktet och röd runt ögonen.
Så idag ska jag ringa familjerätten, för jag kan inte låta det fortsätta så här. Men Kim tror bara att jag försöker hindra honom från att träffa barnen trots att det är jag som uppmuntrar honom till att göra allt som behövs för att han ska kunna ha dem varannan vecka. Jag hittade till och med en lägenhet där de kunde flytta in efter jul, som bara ligger 10 minuter längre bort från dagis än vad vi bor. Men det var han inte intresserad av. Så enligt honom är jag bara en elak subba som försöker hindra honom från att träffa sina barn, istället för att han stannar upp och ser att han faktiskt gör sin dotter sjuk. Inte med vilje, utan pga sin envishet och för att han anpassar barnen efter hur han vill ha det, istället för att anpassa hur han vill ha det efter barnen.
