Och så är Kim igång igen. Inte helt oväntat måste jag säga. Igår damp det ner ett gemensamt inkassokrav på obetalda dagisavgifter från 2006 och framåt, total skuld 8000kr. Jag blev inte ens förvånad. Det hände mer än en gång att han sket i att betala räkningar som ni alla vet.

Så jag frågade honom hur han ville göra med den räkningen, jag tänker fan inte betala 8000kr helt själv för något han ställt till med. Eftersom han sket i att betala räkningarna så borde han betala hela summan, trots att skulden är i bådas namn. Men det är ju mer troligt att helvetet fryser till is och att det börjar flyga grisar utanför fönstrena. Så jag föreslog att vi skulle betala hälften. Då får jag till svar att vi hade ju minsann kommit överens om att jag skullle betala den skulden så skulle han betala för tvättmaskinen. Eeeh, nej? Överenskommelsen om tvättmaskinen hade inget med skulder att göra. Och jag har sparat alla sms och liknande som visar vad den överenskommelsen gäller.

Till slut gick han med på att betala sin del. Bra tänkte jag, då är det bara för mig att lyckas hosta upp resterande 4000kr. Men inte då, hans del var ju inte hälften, utan hans sätt att räkna är att han betalar hälften av räkningarna, vilket då skulle vara 1400kr, ränta och inkassoavgifter tänkte han inte betala nånting av.

Och det som gör mig så riktigt satans förbannad är att jag har inget val. För att jag ska bli skuldfri måste jag betala resten av summan. Jag kan inte tvinga honom till att betala mer än så. De kan inte heller dela upp räkningen och sätta hälften i mitt namn, och hälften i hans namn. Så betalar han bara 1400 så har jag inget annat val än att betala resten.

Men vet ni vad? Nu är jag trött på att bli trampad på. Nu är jag trött på att han använder tvättmaskinen som utpressning för att han vet hur beroende jag är av den. Jag tvättar två maskiner per dag, och i våran tvättstuga finns det nästan aldrig lediga tvättider. Och jag är trött på att han smiter undan sitt ansvar hela tiden och låter mig reda upp skiten som lever på existensminimum medans han är sambo med två heltidsinkomster och mindre hyra osv.

Vill han ha krig så ska han få det. Vill han smita undan med att betala bara 1400kr så kommer han att få lära sig att det hade blivit billigare att betala hälften från början. Den här gången tänker jag slå tillbaka. Pappa hjälper mig att ordna en ny tvättmaskin, så när det är klart så kommer Kim att få 48 timmar på sig att hämta sin maskin, annars slänger jag ut den. Och jag vet att han inte kommer att hinna hämta den, vilket innebär att han kan inte lämna tillbaka den, för den finns inte mer, så då måste han köpa loss den. Och jag kan informera kronofogden om att han har börjat jobba igen, vilket han har låtit bli att göra, så då får han börja betala av på sin skuld där igen. Samma sak med skulden han har till Försäkringskassan. Och vad skulle hans sambo säga om hon visste att han fortfarande skickade porriga sms till mig? Jag har sparat vartenda ett av dem. Och vad skulle hon säga om hon visste att under tiden vi var tillsammans så misshandlade han mig psykiskt, fysiskt och sexuellt?

Som sagt, jag är trött på att bli trampad på, jag är trött på att fortfarande få reda ut all skit han ställde till med när vi var tillsammans och att han vägrar att ta sin del av ansvaret. Nu är det dags att han lär sig vem han har att göra med.

Jag avslutar med en låt som är klockren i hur jag känner för det aset.