06.27.08
Dear Dad
Min pappa har, som ni som följt med i gamla bloggen också, inte varit världens bästa pappa. Speciellt inte när jag var liten. Jag hade även en period när jag var 16 där jag vägrade att ha någon som helst kontakt med honom. Men den sista tiden har vi sakta men säkert hittat någon form av balans, och en nivå där vi kan umgås. Vi kommer nog aldrig att stå riktigt nära varandra. Behöver jag ringa och gråta ut så kommer det nog inte att vara till honom jag ringer. Men vi kommer överens nu och pratar med varandra lite titt som tätt. Men hur det än har varit mellan oss så har han alltid funnits där när någon behandlat hans barn illa. I högstadiet, under ett möte med en viss lärare och rektor, så sa den läraren att jag skulle troligtvis sluta som ett knarkande socialfall. Pappa tog upp en stol att slå till honom med, precis sånt man ser i Jerry Springer. Som tur var så lyckades mamma hindra honom. Men sån är han min pappa, säg något ont om hans barn och han jagar dig till världens ände.
Nu till andra delen av historien. När Kim och jag flyttade ifrån varandra så sa han, vilket var väldigt snällt, att jag kunde behålla tvättmaskinen. Jag förklarade att jag skulle inte ha råd med att betala månadskostnaden. Han sa då att eftersom man här behöver boka tvättstugan tre veckor i förväg, och det oftast bara är sena kvällstider som är lediga, barnen är mest hos mig osv osv så är det klart att jag har bäst behov av tvättmaskinen. Och eftersom att jag i 2½ år varit sjukskriven och levt på existensminimum och han har två jobb, så kunde han betala. Vi stötte och blötte det länge för jag hade på känn att någon gång så skulle han börja strula om det. Men det har funkat problemfritt fram tills idag när följande utspelade sig.
Kim: Du, hur vill du göra med tvättmaskinen? Det börjar bli ganska mycket pengar…
Jag: Det var ju du som sa att du inte hade nåt emot att betala för den trots att den stod här. Men jag kan börja betala för den. Till en början kan du dra månadskostnaden från underhållet januari, februari, mars, april (som han inte har betalat) och sen när vi är ikapp där så kan jag fylla i en autogiroblanket så att det dras från mitt konto varje månad.
K:Du har ju fått underhåll från försäkringskassan, och jag i min tur har fått en räkning från dem som jag måste betala och jag sa att jag kunde betala den till en början.
J:Jag har fått beviljat från Maj månad av försäkringskassan. De tidigare månaderna har jag inte fått en krona i underhåll så dra kostnaden från tvättmaskinen från det först så får vi lösa det sen.
K: Jag kan inte dra av något alls eftersom jag har fått en räkning för 6 månaders underhåll av fkassan.
Jag: (jag skiter i om du ska betala för 6 månader till försäkringskassan. Mitt beslut godtogs från Maj månad och de tidigare 6 månaderna har ungarna inte fått en enda krona från dig ditt arsel, tänkte jag men sa inte.) Istället blev svaret: Det är konstigt för de beviljade mig från Maj.
K:Skumt, jag fick en räkning på över 15 000, dvs ett halvår, är ju ca 2500 i månaden för båda.
J: Du kan komma och hämta tvättmaskinen när jag får pengarna jag lånade av pappa till hyran som du inte betalade. (Det kan ni läsa om här) Jag ska ringa pappa och meddela honom det.
K: Varför börjar du bråka så här? Jag undrade bara hur du ville göra med den, det var allt. Men glöm att jag frågade något så fortsätter jag att betala den.
Vänta nu, jag börjar bråka för att jag äntligen säger ifrån?? För att jag inte bara låter honom ändra på alla spelregler som jag har gjort. För att har man kommit överens om en sak så ska man hålla sig till det. Glöm den perioden när jag var foglig och tassade på tå hela tiden. Jag är inte rädd för dig längre, du kan inte skrämma mig. Du har ingen makt över mig längre.
Och heja pappa för att det räcker med att säga att jag ska prata med dig om saken för att Kim ska lägga ner hela tjafset. Var tvungen att ringa pappa och berätta också. Jag tror han blev lite full i skratt, och sa att det vara bara att höra av mig nästa gång det blev problem.
För problem kommer det att bli. Det kommer det att bli tills Kim insett att han inte är något för mig längre. Att han inte kan kontrollera mig och skrämma mig till att göra som han vill. Men det kan jag ta. Jag ska bevisa att försöker han att trampa på mig så ska jag inte bara trampa tillbaka, jag ska stampa sönder honom.
06.26.08
Ikväll hade jag velat ligga sked i soffan och titta på Sagan om ringen. Det är en sån film man ska ligga sked när man ser. Men det kommer jag ju som bekant inte att göra.
06.25.08
It’s crying time
Nu är jag inne i gråtperioden igen. Allt får mig att gråta. Jag kan inte läsa tidningarna eller se på nyheterna. Allt känns svart, mörkt och hopplöst och jag vill bara gråta över hur världen kan vara så ond. Det är knappt så att jag kan se på tv över huvud taget längre. Jag bara gråter. Läser jag bloggar så bara gråter jag. Lagar jag mat så gråter jag. Köttfärsen blev lite för hårdstekt så jag gråter. Jag kryddade inte tillräckligt så jag gråter. Jag känner mig själv tillräckligt för att veta vad det här betyder. Ett steg nedåt till och jag är inne i det stadie där jag inte ens kommer upp ur sängen. Tur att jag har läkartid nästa vecka. Och när jag tänker på läkartiden, och att jag måste berätta hur jag mår, så börjar jag att gråta.
06.23.08
Crying
Tänk er en Lilith som sitter i soffan och glor på tv när småtrollen somnat. Lägg till ett tvprogram som handlar om att bygga nya hem åt folk som på olika sätt har det svårt. Lägg in en liten tjej på 8 år som har cancer för andra gången, i fjärde stadiet. Som när cancern kom tillbaka skrek rakt ut att hon ville dö istället för att gå igenom behandling igen. Samma lilla tjej tar sina fickpengar för att köpa nallar åt andra barn med cancer, för att hon vet hur jobbigt det är. Klipp där, och infoga sen en liten sekvens med film från en avdelning med barn som har cancer, vissa i samma åldrar som mina minsta troll. Jag gråter mer än jag trodde var möjligt.
Dagens skratt
Fick ett mail på facebook från en kille jag aldrig pratat med som löd så här:
”ohhhhhhhhhhh…my goooooooooooood…
jeesus va du e sexig o hooootttt——-
jag måste säga att du är en otroligt vacker o sexig tjej på bild.. som gör ens hjärta helt vild —-önskar du vore här…då vore jag garanterat kär…..om jag tre önskningar skulle få ,vad skulle jag önska mig då?
om detta mig skulle hända.. skulle hela världen vända..
jag skulle önska att alla krig tog slut.. att alla oskyldiga fångar släpptes ut..men min tredje önskan vet jag ej..
……….jo jag skulle naturligtvis vilja träffa DIG……rodnar…
flåt..men jag blev så betagen av ditt vackra /sexiga yttre så jag inser nu att en kyss är ett vackert knep som naturen skapat för att hejda ord när de blir överflödiga insåg jag nu…..
puss på hela dej…
kram//henrik”
Mitt svar var ”Finns det verkligen tjejer som faller för såna mail??”
Fick då svaret ”klart det gör måshjärna…..
men jag hade på känn att du va en mysko häxa typ….
bye”
Det måste vara jobbigt att tro att man är guds gåva till kvinnorna och någon faktiskt ifrågasätter det.
06.21.08
Inte en sak till
En liten demon sitter på min axel och viskar hela tiden samma sak i mitt öra. Nånting som jag vägrar att inse, vägrar att ta itu med. Om jag blundar för det kanske det försvinner. Det man inte ser finns inte.
Hela jag är redan kaos, även om det just för tillfället är under kontroll, även om jag kan kontrollera det. Men jag behöver inte lägga till en sak till på listan. Behöver inte att något nytt dyker upp, som jag måste reda ut, ta itu med, börja om från början. Jag klarar inte det nu när jag äntligen börjar att få fotfäste igen och ha allting under kontroll.
Jag är manodepressiv och har på senaste tiden äntligen börjat fungera normalt. Trots att jag ännu inte hittat rätt medicin efter två år så känns allt rätt bra, som om jag är på väg dit jag vill vara.
Jag har ångest. Ibland orsakat av yttre omständigheter, och då är det bara att ta itu med problemet. Ibland bara ett mörker som kommer utan förvarning, och då är det bara medicin som gäller. Men den går numera att kontrollera.
Jag har grava sömnproblem, och har alltid haft. Utan medicin sover jag ca 3 timmar per natt. Ibland ingenting. Men jag har lärt mig att hantera det, och tar mina mediciner som däckar mig när barnen inte är hemma.
Jag har otroliga problem med att få vardagslivet att flyta på. Allt som ska göras måste skrivas upp och schemaläggas. När jag ska tvätta, och vad som ska tvättas. När jag ska bädda. När jag ska börja med maten och vad som ska ätas. När jag ska tvätta ansiktet. När jag ska dammsuga och vilka rum. Min almanacka är fylld av alla vardagliga saker som ska göras och när de ska göras, för annars blir det inte gjort. Det är nästan så att jag måste skriva upp att jag ska gå och kissa.
Så jag klarar inte ännu en sak att lägga till på listan ”Liliths problem och hur vi ska lösa dem”. Men jag vet att jag inte kan blunda för det länge till. Den fjärde har jag läkartid, och jag vet att jag måste ta upp det med min läkare. Men jag vill inte. Jag har klarat av så mycket redan, och är varje gång rädd för att nästa gång, då kommer jag inte att klara det. Jag kommer inte att orka ta itu med ett problem till.
Vad göra?
Igår blev jag av med alla trollen, tills på söndag när de två minsta kommer hem igen för att på onsdag åka till sin pappa och vara där en hel vecka. Kvällen tillbringades i trevligt sällskap med att titta på tv, äta pizza och allmänt slöa i soffan.
Har som vanligt sovit fruktansvärt dåligt på sista tiden. Kan inte äta sömntabletter när trollen är hemma. Så när de inte är hemma så passar jag på att sova ut ordentligt. Fredagsstädade igår, så det finns ingenting hemma som behöver göras idag. Kom i säng sent igår, eller rättare sagt imorse. Sov till klockan 15. Gick upp, satte mig vid datorn med kaffe. Har gjort absolut ingenting idag, och inget fel med det.
Varför får jag då så dåligt samvete varje gång det är så här? Jag har inga barn hemma. Ingenting som behöver göras. Jag kan tillbringa hela helgen med att ta det lugnt och samla kraft. Njuta av lugnet och återhämta mig. Knuffa undan allt kaos som spökar. Varför börjar jag då tänka på alla saker som jag kunde göra, men som inte hinns med i vardagen?? Som att få i ordning i klädkammaren. Eller rensa ut alla kläder jag som nu är för stora, som jag inte använder osv osv tills Karro kommer över på onsdag så att hon kan välja ut det hon vill ha. Eller rensa ut i skräpskåpet över kaffebänken där allt skit hamnar för att man inte vet vad man ska göra av det. Varför kan jag inte ta de här få dagarna till att göra just ingenting, samla kraft, och strunta i allt? Är det ”duktig flicka-syndromet” som spökar? Och hur blir man i såna fall av med det?
06.19.08
^^
Eddie och jag hade kommit överens att jag skulle åka till honom i morgon, och låta bli att fira midsommar med honom och en gemensam kompis. Visst, varför inte? Jag hade ju tänkt att sitta hemma bara. Jag gillar inte midsommar, bara massa snorungar som får en ursäkt till att supa sig fulla, spy och slåss.
Sen hör han av sig ikväll och berättar att de skulle börja tidigt, så att han inte var säker om han kunde hämta mig från tåget. Nej självklart, dumt att mig att tro att han ska vänta när han bjudit dit mig. Så han skulle höra av sig i morgon förmiddag och tala om hur det blev. Jag sa åt honom att det inte behövdes, jag kan hitta på nåt annat att göra. Jag tänker inte sitta här i morgon eftermiddag och inte ha ett skit att göra när jag ställt in mig på en massa skoj med människor jag tycker om. Det borde han kanske tänkt på innan han bad mig komma över. Jag sitter inte hemma och väntar på telefonen. Det är livet för kort för. Och nu för tiden dansar jag efter min pipa, inte hans. Så vill han träffas nångång får han ta bilen hit, för jag tänker inte åka dit bara för att det ska bli uppskjutet i sista sekunden.
06.16.08
89 Dagar kvar
I ett svagt ögonblick lovade jag igår lillebror att efter allt strul som varit på sista tiden, och min förmåga att hitta fel killar, så ska jag inte ha något med det manliga könet att göra på det sättet på 90 dagar. Kyskhetslöfte. Bara prata och vara vänner, inget mer. Inget flirta, ingen kroppskontakt så, inget sex. Hur i helvete ska jag överleva något sånt? Jag försökte förhandla ner det till 30 dagar, men han vägrade den lilla skitungen och föreslog att en dildo kunde hjälpa mig att överleva^^ Så mycket sympati från hans sida.
Jag förstår tanken av det. Att vara bara jag och barnen, hitta tillbaka till mig själv osv osv. Jättefin tanke, verkligen. Jag vill bara sparka mig själv i arslet för att jag kom med förslaget. *suckar*
06.15.08
Jo men så att…
Jag vet inte riktigt vad som hände. Det började som ett prat om känslor och vart allt var på väg. Några dagar senare slutade det i att vi bad varandra att dra åt helvete. Sånt orkar jag inte med, så det får vara helt enkelt.
06.09.08
Förtydligande
Ok, eftersom ni inte vet helt hur han är så kommer här ett förtydligande. När jag och Eddie var tillsammans så drack han utan problem upp en platta öl (24 st) på ett dygn. Nu så tog han sig en fylla en kväll. Det gör jag också ibland, och kan utan problem dricka mer än 11 öl på en kväll.
När vi var tillsammans hade han inget jobb, igen egen lägenhet, ingenting. Nu sitter han som lagerchef med eget kontor, körkort, egen lägenhet och hela rubbet. Han är som folk är mest, och håller på att bygga upp ett helt nytt liv. Han dricker inte dagligen längre. Det händer ibland att han, precis som alla andra, festar. Jag festar oftare än vad han gör.
Och ja, han är f.d missbrukare. Som nu har varit ren i fem år. Det starkaste han tar är alvedon. Så det är en väldigt stor skillnad mellan den Eddie jag var tillsammans med för sju år sen, och den Eddie jag träffar nu. Den jag träffade då var kaos personifierad som levde sitt liv från dag till dag och flydde till ett annat land så fort det blev minsta lilla jobbigt. Han har sett de flesta ställen i världen och varit med om mycket. Den Eddie som är nu har vuxit upp, och tar sitt ansvar och lever sitt liv som man ska. Den han var då och den han är nu har bara en sak gemensamt, kroppen personligheten finns i.
Eddie
För sju år sen var jag tillsammans med Eddie. Vi klickade på alla sätt. Vi hade skitkul ihop, vi hade samma smak vad gällde allt, film, musik, böcker, sex, tvprogram osv osv osv. Dock hade han det lilla problemet att han då drack dagligen, och även pysslade med de flesta andra droger som fanns också. Jag var inte heller guds bästa barn. Våra liv var kaos helt enkelt. Men hos varandra fann vi den lilla stunden av lugn. Och jag älskade honom, och han älskade mig.
Vi var tillsammans några månader tills jag hörde av en gemensam kompis att han var otrogen. Jag gjorde slut, och fick senare veta att han inte varit otrogen. Vad jag hatade mig själv då. Eddie försvann ut i världen.
Sen för nån vecka sen hittade han mig på Helgon och vi började att prata. Och vad han har förändrat sitt liv. Egen lägenhet, ett bra jobb, nån öl då och då bara och inga droger på fem år. Så förra helgen kom han hit på lördagen och stannade tills söndag. Och i helgen kom han hit i fredags och åkte igår. Men det får ni höra om någon annan gång. Nu har ni nyfikna (Ninde hehe) fått lite bakgrundshistoria i alla fall.
06.04.08
För dig
ag har sett varenda vrå av sveriges land
Jag har härjat runt i loger och på Grand
Jag har letat efter ro för min skakande hand
efter dig, efter dig, efter dig
Du är resan som jag velat ska ta fart
Du är gåtan som jag aldrig löser klart
Du är början på nåt nytt och nånting underbart
för mig, för mig, för mig
När hösten kommer och tiden gått för fort
När allt känns på rutin och redan gjort
Ska jag samla mina krafter och göra nånting stort
för dig, för dig, för dig
Jag är hög nu sen den dagen när du kom
Ja, jag är hög nu och kan inte somna om
Jag undrar om jag nånsin ska nyktra till nån gång
med dig, med dig, med dig
Det sägs att kärlek lovar stort men håller tunt
Du kan kalla det förnuft men aldrig sunt.
Det är väl sagt av nån stackare som aldrig ramlat runt
med dig, med dig, med dig
Jag har vandrat som en vilsen stenstaty
Jag har vart på rymmen utan att ha nånstans att fly
Det här är slutet på resan och början på en ny
med dig, med dig, med dig.
